Spelar dina barn, det gör mina! Lyssna på ”Barnen i P1″

Jag lyssnar på fantastiska Christina Löfving i Barnen i P1 som säger så mycket klokt om att spela, och hur pedagogerna kan möta barnen i deras världar för att sedan arbeta mot andra fiktioner och lusten att möta andra medier.

Spel är en text och den behöver man också kunna förstå! Lyssna på Barnen i P1 – ”jag lär mig engelska när jag spelar”

En ny rapport ”eleverna och internet 2014″ – #lästips

Återigen var det dags för årets upplaga av Eleverna och internet, andra året i rad och om jag får säga det själv så är den kanske än bättre i år. Det finns massor med spännande statisk om hur elever använder internet, hur många procent av sjuåringarna som har en egen mobil etc.

Att arbeta med statistiken och siffrorna har varit ett fantastiskt arbete och nästa vecka på Bokmässan presenterar jag lite mer ingående statistik om flickor och pojkars tillgång till teknik och deras sätt att se på hur kunnig de är. Om du inte är där kan du läsa rapporten och ta del av resultatet här :)

Sitter som expert i museiutredningen – tänka sig vilken ära!

När handläggaren från kulturdepartementet ringde precis innan sommaren och frågade om jag kunde tänka mig att sitta som expert, tackade jag så självklart ja. Vilken ära, vilket ansvar, wow! I veckan hade vi vårt första möte i expertgruppen och efter det insåg jag att detta kommer inte bara bli spännande det kommer att bli superspännande.

Museiutredningen har till uppdrag att se över:

Utredaren ska bland annat

  • beskriva och analysera hur samhällsutvecklingen regionalt, nationellt och internationellt har påverkat och kan förväntas påverka förutsättningarna för museernas verksamheter,
  • föreslå nationella mål för museipolitiken som tar sin utgångspunkt i de nationella kulturpolitiska målen och som är anpassade till de nya förutsättningar som råder till följd av pågående samhällsförändringar,
  • beskriva och analysera på vilka sätt centralmuseerna uppfyller sina uppdrag, hur de prioriterar mellan uppdragens olika delar, tar hänsyn till olika mångfaldsperspektiv och arbetar för att förnya och utveckla museiarbetet, och
  • analysera och lämna förslag på hur myndighets- och institutionsstrukturen för de berörda museiinstitutionerna inom Kulturdepartementets ansvarsområde kan förändras i syfte att uppnå högre effektivitet.

Utredaren ska vidare analysera om det statliga regelverket kan förenklas för att underlätta avyttring av kulturföremål som ingår i de statliga museernas samlingar till andra museer.

Och idet arbetet kommer jag att få vara med, och i samband med det växa och få kunskaper och insikter om museivärlden, tänka sig!

Lyckan i att få ett samtal från skolan!

Jag har haft min äldsta barn i skolan i sju år. Under dessa sju år har jag fått ett telefonsamtal från skolans lärare som handlar om mitt barn. Och ett mejl!

Tur tänker du, då är ditt barn skötsamt.

Kanske, kanske inte, jag tror det, men vet faktiskt inte. De samtal som jag har haft med skolan har handlat om utvecklingssamtal, eller samtal som jag initierat kring hur vi här hemma uppfattar vårt barns situation i skolan, socialt och kunskapsutvecklingsmässigt. När mitt barn gick i sexan fick jag ett mejl från mentorn för mitt barn om en sjölduppgift som inte blivit så som barnet hade tänkt sig. Men under alla dessa år har skolan aldrig ringt, i stort sett aldrig tagit kontakt för att prata om mitt barn.

I fredags hände det, skolan ringde. Mitt barns mentor ringde för att kontrollera att barnet inte hittade på, att vi skulle träffas om en stund, hos tandläkaren. Jag försäkrade läraren i andra sidan av telefonen att jag visst skulle träffa barnet snart, att jag var på väg.

När vi lagt på, tänkte jag. Åh va skönt att barnets mentor, lärare, tog ansvar, tog sig den extra stund det tog att ringa ett samtal för att fråga. I debatten om att vi föräldrar inte ska störa, att vi ska låta skolan sköta sitt arbete, så visst vi ska inte störa, ni ska få arbetsro, men komihåg att när vi stör kan det vara för att vi inte vet, vi vet bara det som våra barn berättar. Och det kan vara mindre än du tror.

Så när en förälder ringer, mejlar eller knackar på dig som är lärare, är det kanske inte för att ifrågasätta, eller för att kritisera. Det kan ju handla om något så enkelt att vi inte vet, och du som träffar mitt barn i skolan kan ge mig en bild av det, som mitt barn inte alltid kan. Det kan också vara så att vi som föräldrar kan ge en bild av hur våra barn upplever skolan som de inte förmår berätta för dig som arbetar i skolan. Vi vuxna runt barnen är och behöver ibland vara deras språkrör, även när barnen blir större, äldre och ska ta mer ansvar.

Koda med dina elever och gör dem redo för förändringar

Jag landade bara en dag i Almedalen men lyckades fylla min dag med många intryck och möten. Bland alla de fantastiska som jag träffade var Karin Nygårds, som pratade på ett seminarium kring om kod är framtidens språk. Karin är en av de initiativtagarna till Teacherhack och hon kommer under hösten arbeta med ett projekt som handlar om att ”hacka”-läroplanen. I seminariet pratade Karin om hur hon arbetar för att göra sina elever digitalt allmänbildade och där hon ser kod som ett element, som ett verktyg som eleverna behöver förstå. På den outtalade frågan om varför kod är viktigt för elever att förstå sa Karin för att alla elever som växer upp och som ska ta studenten på 2000-talet behöver:

-vara förändringsbara

Vi lever i en tid och med ett medium som ständigt förändras och Karin tog exemplet med Facebook och hur de hade förändrat utseendet på sin sajt, med den nya timeline-en, och vilket motstånd det väckte. En fråga som alla vi behöver ställa oss som arbetar i ett förändringsbart landskap är hur blir vi förändringsbenägna? Jag tycker också att det finns en annan sida av det myntet och det är hur vi lär oss att förbereda för förändringar, hur vi kommunicerar dem och sedan genomför dem, vi behöver titta på goda exempel och sedan arbeta för att elever ska kunna hantera snabba förändringar på gott och ont.

Vi på Webbstjärnan har gjort en webbkurs om programmering med verktyget Scratch, och varför du som pedagog ska arbeta med det tillsammans med dina elever, i den pratar Karin mer om varför hon tycker att programmering är en viktigt kunskap. Det kostar inget att delta i kursen och den är öppen för alla.

En fantastisk historia om en bilds betydelse…

7webb

Vi har haft ambassadörsutbildning idag i Webbstjärnan, otroligt roligt, givande och spännande! Som alltid! En av pedagogerna, frågar mig om flickr, hon kan inte logga in längre via Google, eftersom Flickr (Yahoo) har tagit bort den kopplingen. Och frågar mig hur hon ska göra :)

Jag säger att jag tror att alla som har ett konto på flickr, också har ett Yahoo-konto och via det kan hon logga in… frågan är bara vilket Yahoo-kontonamn hon har. Vi står framför min dator och försöker klura ut det när hon säger:

-När jag ändå har dig här så måste jag säga det till det: Jag tycker om dina Star Wars bilder.

Jag ler (åtminstone tror jag det) och säger tack! Sedan fortsätter hon, du vet jag är här pågrund av en av dina bilder. Och berättelsen är den att hon letade på flickr efter en bild som illustrerade perspektiv och hittade en som jag tagit på rälsen, med en lego-gubbe som går från kameran. Och den gjorde henne så nyfiken på vem jag var, och via mig hittade hon Webbstjärnan och sedan stod hon här på Ambassdörsutbildning i Stockholm…

När jag tänker på hennes berättelse häpnar jag, och tänker på min om John Ajvide Lindqvist och tänker på vilken roll små obetydliga saker som Blackeberg eller en lego-gubbe på ett räls kan ha. Stort tack för att du berättade :)

Avslutningstal vid skolavslutningen – en lyssnares funderingar

Jag har varit på barnens skolavslutning och undrar varför handlar inte sommartalen om skolans verksamhet, varför handlar de mest om att tacka av, eller om sommarlov, sol och bad, samt om ledigheten…  Vid alla skolavslutningar som skett i dagarna har det hållits tal av

  • lärare till elever
  • rektorer till elever, lärare och föräldrar
  • föräldrar till barn och lärare

Hur många av de tal som du tagit del av har handlat om lärande om insikter om skolans betydelse för barnen och deras kunskapsutveckling. Jag hoppas att du har tagit del av många. Jag har i min roll som förälder  stått och lyssnat på flera av dessa tal vid barnens skolavslutning. Det har varit fina tal av lärare som pratat om eleverna eller något kort pliktskyldigt tal från en och annan förälder inför sommaren, för att tacka av lärare. De tal, som jag hört i år har haft en ton av avsked, men även burit förhoppningar om ett vilsamt sommarlov med sol och bad. Ett av talen som jag tog del av var från en skolledare och handlade om att rektorn inte skulle hålla tal och inte prata om sommarlov, för hon hade redan pratat så mycket…

Förvånad stod jag där och tänkte: varför handlar inte alla sommartal om skolans syfte och verksamhet. De bör handla om allt lärande som skett, alla möten med nya kunskaper, färdigheter och insikter. Naturligtvis vill vi höra om våra barn och barnen vill höra hur fantastiska de är, men bygg upp sommartalet kring det viktigaste i skolan, ta plats, berätta om det lärande som skett… Ta exempel som alla kan känna igen, och låt talen handla om varför sommarlovet finns, för att vi ska få en möjlighet att vila upp oss så att vi vid höstens start än en gång kan ta oss an nya kunskaper, nya insikter och nytt lärande tillsammans i skolan.

Våra redigerade liv i sociala medier borde göra oss mer källkritiska #källkritik

I sociala medier styr vi vilken bild vi vill ge av oss själva, vem vi är och vad vi står för. Vi bestämmer vilken bild vi vill ge av os själva, och många av oss ger en bild av oss själva som:

  • lyckliga
  • framgångsrika
  • vackra
  • empatiska
  • etc

Vi styr av den bild som vi ger av oss själva, och vi tar del av andra redigerade liv. Vi vet att bakom  Facebook-flödet, instagram-bilderna, tweetsen finns en vardag som är grå, fylld med städning, gnabb med ungar, äkta hälfter och tristess. Men vi delar väldigt lite av den vardagen i sociala medier. Medvetenheten om att jag redigerar och styr vilken bild jag vill ge av mig själv och mitt liv i genom de digitala tjänsterna borde vi mångt och mycket lära oss att den information som vi tar del av är vinklad och styrd av det syfte som avsändaren har. Ett samtal kring detta borde göra oss mer källkritiska, men jag tvivlar på att det är så.

Och jag tror anledningen är enkel, vi vill inte tro att våra ”vänner” ger en redigerad bild av sina liv, styrd av de ideal som är norm för vårt sätt att leva. Varje källkritiskt samtal kan starta här: i vilken bild av ditt liv ger du i sociala medier, vilken världsbild tar du del av och vilken bild ger dina vänner av sina liv? Finns det några dammråttor på bilderna eller är alla strålande glada och tillgängliga … och ser livet verkligen ut så? Om inte varför delar vi ”den perfekta bilden” av vår vardag, är en bra fråga att ställa :)

Vikten av att prata integritet -ofta och från många perspektiv

Jag träffade Annelie Drewsen från pedagog Stockholm och vi kom att prata om upphovsrätt och om det är en fråga för skolan eller inte. I slutet av samtalet kom vi in på andra frågor som alla pedagoger, skolor som arbetar med digitala tjänster behöver dryfta, prata kring och arbeta med. Bland annat landade vi en stund i Creative Commons, men vi stannade i ett samtal kring vikten att prata om integritet, och hur vi närma oss frågor som inte har ett tydligt och enkelt svar.

Men vi behöver prata om hur integritetsfrågor ska hanteras i sociala medier, skolan behöver närma sig dessa svåra frågor och fundera på hur vi stöttar de som till skillnad från oss har saker som de vill dölja, saker som de inte vill att andra ska känna till. Kanske kan Cory Doctorows ord vara en tankeställare:

Not necessarily because you have any reason to fear surveillance although you might, and its hard to know until after the fact what will get you in trouble but because if it costs more to surveil us all then mass surveillance is a dead letter.
And I think that especially for those of us who really do feel we’ve got nothing to hide its really incumbent on us to take steps because, y’know, through no fault of their own we have brothers and sisters and cousins and friends and people out there who are perfectly innocent, who have good reasons to want to hide the fact they’re HIV positive or that they married in a way that would displease their parents because of sectarian prejudice, or because they’re gay and in the closet, or because they have a disability they don’t want an employer to know about.
And if you through the great good fortune of randomness are born with the privilege of having nothing to hide, you have a duty on their behalf to help change the privacy landscape so that they don’t have to fear disclosure, that they don’t deserve any more than you do.

Elevdatorer i klassrummet – hur fungerar det? #blogg100

När vi pratar om att it och digitala verktyg ska göra verksamheter mer effektiva, mer fokuserade och mer produktiva. Samtidigt har jag vänner som säger:

-Allt med datorer är så tidskonusumerande. Allt jag ska göra med datorn tar ”extra” lång tid, för det är som jag tappar bort tiden.

Frågan man kan ställa sig är om datorer är verktyget i alla sammanhang. Jag läste artikeln i The New Yorker ”The case of banning Laptops in the classroom” en intressant artikel som belyser några av de dilemman som kan finnas med laptops i lärande situationer.

Främst kanske distraktionseffekten att elever gör annat än följa undervisningen.  Enligt artikelförfattaren är det lättare att bli distraherad med hjälp av en laptop än att använda den som ett arbetsverktyg för lärande i undervisningen

Personligen tycker jag att ett exempel är spännande att lyfta i samband med diskussionen kring hur datorer ska användas i skolan är den studie ”laptops and lectures” som Dan Rockmore hänvisar till från 2003 där resultatet säger att de studenter som antecknar på ett mer ”gammalmodigt” sätt med papper och penna ”minns” mer av föreläsningen, jämfört med de studenter som antecknar med laptops. Kanske är det så att vi förhåller oss till materialet enklare när vi ska sammanfatta det som sägs på ett ”långsammare” sätt än det som sker med laptopen. För mig är det ofta så att jag skriver ner exakt det som sägs när jag antecknar med laptopen, medan när jag antecknar med penna och papper då sammanfattar jag, drar slutsatser, fokuserar på det som jag uppfattar som sentenser.

Men kanske är det så att föreläsningen som metod inte fungerar när vi ska använda verktyg som laptops och att vi behöver hitta andra sätt att förmedla det stoff som eleverna ska bearbeta, förstå och ta till sig. I artikeln in The New Yorker kommer Dan Rockmore fram till att han ofta låter studenter ta del av föreläsningar med stängda laptops och att de ska få ta del av studier som visar på de svårigheter som laptops/digital teknik i undervisningen och anledningen är följande:

/…/ to help them understand why I’m doing what I’m doing and to get them to think critically about the use of technology in their lives and their education.

Jag vill instämma i den slutsatsen vi behöver arbeta med att få studenter och elever att tänka kritiskt på användningen av teknik i våra liv och i deras undervisning. Så att de använder datorer och annan teknik när den ger mest effekt.