Gör en kopia och se dig själv – kan det vara så enkelt?

Jag vet att vi lär genom att imitera, att försöka göra som de som kan, för att sedan få insikter om vad vi saknar för kunskaper. Samtidigt är det ”fult” att kopiera, du ska vara originell och om du ”lånar” av andra ska du uppge dina källor. Mitt liv är fullt av kopierande och imiterande, och jag kan tillstå att många gånger ”lånar” jag utan att ange att jag lånat.

Igår kväll avslutade jag en fotoutmaning, som handlade om att göra en exakt kopia av en annan fotografs bild. Jag valde en fotograf, som jag inte känner men som alla pratar om, som många, väldigt många har kopierat, jag absolut inte först och kommer troligen inte att vara sist. Min bild blev ingen exakt kopia, för jag kunde inte, mina kunskaper, min teknik och min förmåga räckte helt enkelt inte till att göra en ”exakt” kopia. Men jag gick från utmaningen rikare eftersom jag fick med mig orden:

-Mamma du kommer aldrig att klara av det, du kommer att göra en bild som är din, och som inte alls en kopia. Och det kommer att vara bra.

Och visst hade han rätt, pojken som så uppmuntrande såg min oförmåga. Min bild blev min egen och inte alls en kopia, inspirerad av förebilden och av HC. Andersen. Mitt försök fick mig att se mig själv, för det är allt det som finns i min bild som är jag…

Så låt oss kopiera mer, så vi kan se det som är vi och det som skiljer oss från det som vi försöker kopiera. Vill du se bilden? Läs om försöken kolla in stuckinplastic.com

homage to Vesa

homage to Vesa

Jag ställer ut i Seattle tillsammans med Stuckinplastic

Jag undrar alltid om jag ska kalla oss ett kollektiv, vi på Stuckinplastic, ett fotografkollektiv som alla fotograferar leksaker, plastleksaker :) När jag fick frågan om jag vill vara med var det en stor ära, och en lättnad jag var inte ensam, utan jag ingår i ett kommunity, ett kollektiv och vi fotograferar leksaker :) Jag bloggar där om just att fotografera leksaker, minst en gång i veckan så kicka in!

Vi, kollektivet, på Stuckinplastic kommer att ställa ut på Bryan Ohno Gallery i Seattle i november, det är en fantastisk grej :)

Du kanske vill ha en bild? Jag har blivit tillsagd att det ska gå att beställa även från Sverige. Hur vet jag ännu inte, men jag lämnar så klart besked så snart jag vet om du är intresserad, då är det bara att skriva en kommentar, eller skicka ett mejl.

 

Insiktsfulla dagar är de bästa!

DSC_8184

Tanken på att det är bara en knapp månad kvar till internetdagarna gör mig minst sagt nervös, samtidigt vet jag att det finns ingen konferens som jag tycker mer om. Inte bara för att jag själv råkar ha ett finger med i spelet, utanför att internetdagarna alltid bär med sig insikter och kunskaper som jag inte ens visste att jag behövde. I fjol handlade det om att vara visselblåsare och kunna utnyttja ”the big data”, och göra konst av selfies. Insikter som jag bär med mig, tack vare internetdagarna. I år hoppas jag på nya framförallt oväntade som de som kommer av de fantastiska talarna, men också nya för att de gäster som jag bjudit in på spåret ”Ska alla barn bli programmerare?” kan komma med insikter och perspektiv som jag själv inte tänkt på.

Jag längtar samtidigt som uppladdningen är nervös, för jag vill att det ska bli så bra som det brukar… Jag hoppas att du tittar in, kanske till och med kommer att vara på plats… om så ses vi där och då på Waterfront den 23-24 nov, 2015.

 

Facebooks ansvar är att ge mig de nyheter och annonsörer som passar mig

Jag läser den fantastiska artikeln på DN som heter Facebook har skapa ett unikt informationsmonopol. Där artikelförfattaren intervjuat och diskuterar samt problematiserar Facebooks roll som nyhetsförmedlare. Jag ska inte säga att jag är förvånad när Lars Backstrom (news feeds ingenjör på Facebook) säger att:

– Att optimera news feed handlar främst om att förmedla innehåll som användaren gillar, så att de återvänder oftare, säger Backstrom lättsamt.

Samtidigt förvånas jag över att journaliser som sak intervjua och ställa kritiska frågor till Facebook enligt artikeln snarare frågar om hur de ska optimera sin närvaro. Var är de kritiska perspektivet när det kommer till hur Facebook fungerar? Vilket fall som helst tycker jag att du ska läsa artikeln om Facebooks informationsmonopol! Intressant och viktig läsning för alla Facebookanvändare.

Varför lockar framtiden så mycket?

Häromdagen satt jag på ett seminarium på SVT som hade rubriken: små barn och internet, nästa generations behov och vanor”. Seminariet i sig handlade om internet, sociala medier och små barns användning av digital teknik. I flera presentationer och diskussioner kom argument som handlade om ”framtiden” och att vi i barnen har framtiden. Det fanns också en ansats om att vi skulle lära oss om framtiden genom att titta på barnen, eller att vi har ett ansvar för att förbereda barnen för framtiden… Jag har under en längre tid verkligen funderat över argumenten om ”framtiden”, är inte våra barn en del av vår samtid. Och i diskussionen om framtiden sägs ofta att vi behöver förbereda barnen för en framtid … men är det ens är möjligt.

Det vi kan göra är att ge våra barn verktyg för att förstå och kunna hantera samtiden, och samtidens medielandskap, internet, och sociala medier och på så sätt blir de mer framtidsförberedda… kanske inte för allt som framtiden bär med sig men en del. Ibland hör jag argument om att skolan ska förbereda barnen för framtiden, men det skrämmer mig för om vi formulerar skolans uppdrag som ett som handlar om framtiden är att göra det för stort, abstrakt och i uppdraget ligger redan en implicit förväntan om att skolan ska misslyckas, för när den framtid kommer som barnen ska leva i så har skolan självklart inte förberett dem för allt. Istället behöver vi lyfta frågan utifrån idag och den samtid som vi befinner oss i, vi vet massor om samtiden, låt oss förbereda barnen för den och för att kunna hantera den, så som den är idag och troligen imorgon, så kommer de bättre kunna hantera den framtid som de ska leva i.

Screen Shot 2015-09-17 at 08.19.03

Nu är rapport Eleverna och Internet 2015 publicerad!

Äntligen är rapporten Eleverna och internet 2015 släppt. I har den liksom rapporten Svenskarna och internet, samt pensionärerna och internet fått en egen rapportwebb på IIS. Vilket gör mig extra stolt.

I rapporten ser vi samma tendenser som tidigare år att eleverna är uppkopplade, ständigt och väldigt aktiva internetanvändare, men att endast hälften av grundskoleeleverna upplever att de regelbundet pratar om källkritik i skolan. Istället är internet ett uppslagsverk och en källa för fakta, risken tycks vara stor att eleverna får använda sin fritid för att lära sig kritiskt granska källor och information på nätet.

Rapporten innehåller också ett avsnitt om pedagogers användning av digitala verktyg och där ser vi att det främst är i förhållande till administration som de digitala verktygen används. Naturligtvis finns det mycket mer, och massor med spännande siffror så kolla in Eleverna och internet 2015.

Vem känner dig bäst – din familj eller Facebook?

Jag läser Amanda Björkmans ledare: Har vi slutat att ens försöka värna integriteten? Där hon hänvisar till en undersökning gjord av hur datorer kan säg mer om oss genom våra klick än våra vänner, vår familj. Amanda Björkman skriver följande om en studie som gjorts av PNAS:

Resultatet visar att det bara behövs 70 gillamarkeringar för att den medverkandes personlighet ska fångas bättre av datorn än av hennes vänner. För att klå någon i familjen krävs 150.

Det låter som mycket med 70 gillanden, men efter några år på Facebook har vi nog många av klickat gilla 70 gånger, och med tanke på att Facebooks algoritmer också läser av vad vi stannr vi och tittar längre på så kanske det inte ens behövs 150 gillanden för att Facebook ska kunna säga mer oss än vår familj. Jag tänker att Björkmans uppmaning är viktig, vi kanske behöver fundera kring vår integritet och vårt behov av hemligheter, eller en privat sfär även inför kommersiella företag. Ett samtal som är viktigt att föra. Jag hoppas innerligt att du gör det i skolan.

Vi på IIS har inom ramen för Webbstjärnan tagit fram lärarhandledningar kring att arbeta med integritet – har du sett dem? Om inte kolla!

På internet finns självlysande katter

Till frukost sitter jag och pratar med sonen om saker som han upptäckt på internet, och så säger han:

-Du vet det finns ”självlysande katter”.

Lite överläget svarar jag:

-Äsch det är bara något som du sett på internet, det finns inga självlysande katter.

Sonen faller för förälderns auktoritet, och resignerar. Det går en stund och jag sätter mig och arbetar. Plötsligt kommer pojken upp och står bakom mig med sin dator i famnen.

– Kolla här, säger han och visar en artikel från Daily Mail om klonade katter som kan lysa i mörkret. Jag tittar på webbplatsen, fortfarande skeptisk och säger, jag vet inte. Du vet det är en riktigt skvallerblaska den där källan. Men han får mig att också Googla på självlysande katter och jag hittar precis som han flera källor som stödjer hans påstående. Det finns tydligen de forskare som klonat in gener på katter för att studera sjukdomar hos människor, i alla falla säger Genteniknämndens webbplats det.

Blir morgondagens internetanvändare bara konsumenter av medier? #sett2015 #ungaochmedier

Liksom varje morgon går radion i bakgrunden och jag hör om Statens Medieråd som just publicerat rapporten ”unga och medier”. I reportaget intervjuas Ulf Dahlqvist om resultaten och han berättar om det som vi även såg tendensen till i Eleverna och Internet 2014, att färre unga har tillgång till datorer.

För första gången sedan 2005 upptäckte Statens medieråd att allt färre barn och ungdomar har egna eller tillgång till datorer.

– Det förvånade oss väldigt mycket först. Men så insåg vi ganska snabbt att det beror på att man istället använder surfplattor. Så räknar man ihop datorer och surfplattor så ökar teknikinnehavet, säger Ulf Dalquist på Statens Medieråd.

Det får mig att stanna upp och fundera på vilka bli konsekvenserna. Vad är Surfplattorna för sorts digitalt verktyg? Vad kan vi använda dessa verktyg till och vad är de tänkta för? Min upplevelse är att surfplattornas framgång bygger på att de är ”enkla” att använda. De bygger på att vi som användare ska konsumera medier, och vi ska ta del av internet via olika ”appar”.

Jag tror att för att förstå hur internet fungerar behöver vi utmana och utveckla de unga internetanvändarnas kunskaper och användning av internet. Vi behöver utmana dem att använda verktyg som inte bara bygger på konsumtion, som också ger fler och mer möjligheter till att bygga och förstå hur dessa verktyg är uppbyggda och styrs.

Surfplattor är begränsad, och förtjusande enkla att använda, men för unga ska utveckla en bredare digital kompetens krävs det en förståelse av hur den digitala verkligheten är uppbygd och konstruerad. Än en gång tycker jag det är viktigt att skolan ger alla elever möjligheter att få insikter och kunskaper om digitala verktyg som inte bara bygger på konsumtion. Kunskap måste få kosta, både i tid och i pengar! Ge eleverna/barnen tillgång även till verktyg som datorer!

SETT-dagarna 2015 – tankar inför spännande möten

Liksom i fjol, och året innan dess, och året där före… eller alla de gånger som SETT-dagarna varit har jag haft tillfället att prata och möta pedagoger och andra som arbetar med it i skolan på SETT-dagarna. I år har ska jag liksom de andra inbjudna talarna prata på de givna temanen:

-demokrati 2.0
-post-it
-kollegialt lärande

Jag har valt att hålla mina presentationer på temat post-it, och på det temat demokrati 2.0. På onsdagen pratar jag på temat post-it och min presentation har jag valt att presentera så här:

Vilka kunskaper och frågor behöver pedagogen/skolan ställa sig för att utnyttja tekniken för skolans syften? En föreläsning kring hur skolledare och pedagoger lyfter det didaktiska samtalet kring it från att handla om vilka tjänster/appar/lärplattor/datorer som ska användas, till hur uppnår vi lärande och vad behöver eleverna lär sig.

På torsdagen kommer jag prata på temat demokrati 2.0 och då låter presentationen av mitt föredrag på följande sätt:

En föreläsning kring de utmaningar som de digitala tjänsterna innebär för elever och lärare. En diskussion kring källor, tjänster och digital kompetens. Frågor som om vi kan lita på att Google ger oss en allsidig världsbild, eller om det våra vänner styrs av Facebook?

Själv hoppas jag också få möjlighet att lyssna på några spännande kollegor, pedagoger som pratar om det innovativa och modernt lärande… på min önskelista står bland annat Ylva Petterssons föreläsning ”att bli en Webbstjärna”. Hoppas vi ses där och då…