Comments (1)

Av Kristina Alexanderson, 03 september 2010

Jag har haft en underbar eftermiddag fått prata kunskapssyn och människosyn. Jag har fått fundera kring de stora frågorna, som berör mitt yrke: frågor kring lärande, elever, kunskap och digitala medier. Jag har haft ett möte med några kollegor och vi har pratat kring alla föreställningar vi har kring lärande, och vad som styr vår sätt att se på lärande. Och jag måste tillstå att dessa samtal får mig att inse att även jag har en kunskapssyn. Det visste jag knappt.

I vårt samtal kom vi att prata om synsättet som finns på kunskap som förmedlas med uttalande som

”Mina elever har sådana luckor”

eller

”Det är så mycket som ska hinnas med”

Vad säger en lärare med uttalanden som att elever har luckor? Betyder det att eleverna saknar kunskaper i något område? Att vi som lärare genom vår undervisning kan fylla dess luckor. Vad förmedlar detta uttalande för kunskapssyn? Vilken syn har man på sin uppdrag? På sina elever? Och om uttalandet kommer i början av september efter att läraren haft sina ”nya” elever i två veckor, vad säger det om lärarens synsätt på sina elevers kunskaper och erfarenheter? Säger inte en lärare med dessa ord att ”Jag vet allt vad du behöver kunna lille vän, och det kommer jag att kunna förmedla.”

Det är så mycket som ska hinnas med? I ett uttalande som det finns det en föreställning om att det finns en given mängd kunskap, fakta som eleverna ska behärska. Men finns det en karta över vilka kunskaper som elever behöver?  Kan vi veta? Samtidigt vet vi att det behövs kunskaper för att kunna hitta, för att kunna förhålla sig till fakta, för att kunna avgöra som källan är trovärdig eller inte.

Det där med kunskaper, och kunskapssyn är svårt och stort, men jag måste tillstå att jag är en lärare som har skapat luckor, genom att till exempel bara ägna en hel termin åt en roman, Låt den rätte komma in. När jag tillsammans med mina elever gjorde det valet så valde vi bort. Jag valde att inte förmedla ”alla” klassiska böcker som traditionellt ska behandlas, eller ”hinnas” med. Och varför? Jo, för att min upplevelse var att mina elever lärde sig mer, lärde sig mer om vi gjorde fördjupade oss i romanen, gick på djupet i stället för på ytan. Vi valde att bearbeta stoffet flera gånger för flera olika mottagare och medier.

Allt för att lära mer…

Comments (8)

Av Kristina Alexanderson, 02 september 2010

Våra barn behöver kunskaper för att klara sig i den verklighet som vi vet väldigt lite om, och frågan vi måste ställa oss är vad behöver vi kunna? Vad behöver vi kunna för att lära barnen det som krävs?

Vad kunde jag? Vad kunde jag när jag startade, mitt arbete med webbpublicering, sociala medier i skolan?

• i stort sett ingenting
• jag hade övat WordPress (ca 45 minuter)
  • lagt upp en bild
  • skrivit några rader
• läst på lite om webbdesign

I blogginlägget ”What does it mean to be literat?” funderar bloggaren kring vad innebär det att vara läs och skrivkunnig i vår digitala vardag. Hon reflekterar kring just frågorna: vilka kunskaper krävs för att en lärare ska kunna förmedla de kunskaper som krävs för att eleverna ska bli läs och skrivkunniga i vår digitala värld…

Hon kommer fram till att:

Being able to read and write seems to remain as the same definition. What is changing, at a rapid speed though, is the medium we are reading in and writing with.

Det är samma färdigheter, men mediet har förändrats. I inlägget diskuteras sedan hur mediet påverkar oss att vi skriver inte längre i sanden, på en griffeltavla, på ett papper med en penna. Vad innebär det att vara läs och skrivkunnig på webben? Vilka färdigheter behöver man kunna, vilket språk behövs, vilka begrepp kommer med denna begreppsvärld? Vad behöver man kunna?

I Langwitches blog sammanfattas det på följande sätt:

/…/ we can’t just assume that every teacher is web “literate”. Before we start talking about how blogging can support 21st Century skills for your students, we need to step back and make sure that the teachers are literate (enough) to be able to read and write through this medium called a blog!

We need to start out by establishing a common vocabulary base and understanding how printed material differs from digital content. I ask teachers to start reading, reading, reading other blogs before attempting to blog with their own students. Basics, such as knowing how to search for blogs, recognize blog structures, searching within blogs, and experiencing the “mechanics” of how a blog platform operates are important “pre-reading and pre-writing” skills.

Jag funderar och funderar, tänker och tänker är det så det går till?

…

Vad tror jag behövs? Jag tror att man kan behöva erövra ett språk. Det kan behövas för att vi gemensamt ska veta vad vi pratar om, så att vi pratar om samma sak. Det blir lite lättare då. Men å andra sidan lär vi oss väl orden, begreppen på vägen, i äventyret, på resan, så vad behövs då?

Jag tror att det behövs är:

• mod,
• lust
• nyfikenhet
• ödmjukhet

Att våga är avgörande, att tro att det ska gå trots att man aldrig försökt, att tro på möjligheterna att vara lyhörd och ödmjuk inför det nya och tillsammans med eleverna ha öppna ögon för det som komma ska.

Jag tror nämligen att om jag kunde så kan du, med väldigt små medel.

Läs även Tysta tankars inlägg om literacy

Comments (22)

Av Kristina Alexanderson, 01 september 2010

Till Kolla Källans Wiki vill vi ha en lista över svenska museer som har material:

• bilder,
• ljud,
• filmer

som finns tillgängligt digitalt och som är licensierat under Creative Commons. Alltså bra intressant material som tillhör det svenska kulturarvet som vi i skolan kan använda för att lära elever Creative Commons eller som vi, lärare/elever i skolan, kan använda fritt för att de ligger är licensierade under Creative Commons.

Jag och Hanna (@hannabiblio) har påbörjat listan och än är den blygsam men med din hjälp kan den nog bli fyllig och omfattande. Den ser ut så här och länkarna går till de platser som museerna/arkiven/biblioteken valt att publicera bilderna under CC:

• Historiska museet, sök i samlingarna
  • Finns även på Flickr Historiska The Museum of National Antiquities (Sweden)
• Riksantikvarieämbetet, Swedish National Heritage Board (Sweden) /flickr/
• Spårvägsmuseet /flickr/
• Nordiska museet /flickr/
• Stockholms länsmuseum har CC-licensierat delar av sin bildsamling /Stockholms Länsmuseum/
• Kungliga biblioteket /Flickr/
• Regionarkivet i Göteborg /Wikimedia Commons/

Så om du känner till fler museer, arkiv, bibliotek (svenska) som har material som är digitaliserat och som är digitaliserat snälla berätta i kommentarsfältet, gärna med en länk, så lägger jag till dem.

Comments (6)

Av Kristina Alexanderson, 31 augusti 2010

Jag erkänner, just nu lever jag och andas bilder på Flickr. Jag laddar upp mina Klonbilder och sedan sitter jag i timmar och drömmer mig bort i andras bilder. Njuter tittar och inspireras. Tänk vilka bilder det finns, vilka fotografer. Bara det är värt ett eget blogginlägg.

I min strävan efter att hjälpa Hanna lite grann, med att sammanställa en lista över svenska museer som har ett flickrkonton på Flickr med bilder som ligger under Creative Commons så ramlade, fel ord hamnade jag på Spårvägsmuseets flickrkonto, sedan var jag lost…

Tänk vilka övningar i mediekritik, vi kan använda dessa gamla reklamskyltar till. Reklam från när? Med vilken avsändare? Är den trovärdig? Hur skapar den trovärdighet? Skulle en t-baneskylt som DN:s kunna fungera idag? Spännande frågor och det blir förhoppningsvis spännande samtal.

1-5119 by Spårvägsmuseet CC (by,nc, nd)

Eller vad tror ni eleverna säger om följande skylt? Vem är avsändare? Vilket är budskapet? Är det trovärdigt eller inte? Hur skulle produkten marknadsföras idag?

1-5197 by Spårvägsmuseet CC (by, nc, nd)

Sedan fastnade jag för följande bild och tänkte den kan man enkelt göra en replik på Hötorgets tunnelbanestation 2010. Ska ta med mig klonerna dit och se om jag inte kan få till det endera dagen.

Hötorgets tunnelbanestation by Spårvägsmuseet CC (by, nc nd)

Surfa in på Flickr själva, så kanske ni förstår varför jag inte kom tillbaka…

Comments (2)

Av Kristina Alexanderson, 30 augusti 2010

Jag har puffat för sajten förut men ska passa på att göra det igen, eftersom jag är så himla stolt över att Rebecka skrivit ett underbart och ärligt inlägg om hur det är att ”tvingas” arbeta med Creative Commons bilder, när hon med mig som arbetskamrat utsmyckat Webbstjärnans sajt med text och bild. Hon skriver om det så här:

Under sommaren har jag jobbat med att förnya en hemsida och en av mina uppgifter har varit att hitta bilder att komplettera texterna med. Men inte vilka bilder som helst, vi skulle använda bilder licenserade under Creative Commons.

Till en början var jag föga imponerad. Det var jobbigt att leta sig igenom Flickr:s aldrig sinande utbud utan att garanteras ens ett par användbara bilder. Det var omständigt att skriva erkännanden, hålla reda på vilken förkortning som hör till vilken licens och att slutligen länka all information tillbaka till källan. Jag kände hur mitt tålamod minskade i takt med de sidor med bilder jag betade av.

Sedan vänder det naturligtvis men hur det går till får ni läsa om på Creative Commons Sverige i hennes inlägg Creative Commons ett hemligt sällskap eller en genväg till bilder.

Sedan tycker jag att ni ska surfa in på Webbstjärnan och kolla in de härliga bilderna som Rebecka valt. De gör hela skillnaden.

Comments (7)

Av Kristina Alexanderson, 30 augusti 2010

I min inbox kom ett mejl från ”Tea” med följande fråga:

du vill att skolan ska anamma den digitala kulturen till skolan..tänker på sociala medier t.ex.och webbpublicering av skolarbeten. Men det finns så många traditionella lärare som fastnat i det gamla skolsystemet hur ska man få dem att införa/bli inspirerade att använda det till sin undervisning? eleverna nappar säkert lätt på det.Men läraren tänker säkert:” What’s in it for me?” så du som är lärare vad blir det för svar? =)

”What’s in it for me?” Vad kan jag som lärare vinna på att arbeta med Webbpublicering, med digitala verktyg?

Jag har varit lärare ända sedan 1997, och jag har verkligen levt, andats mitt yrke. Jag blev lärare för att jag har en enorm passion för att lära, lära nytt, utvecklas och möta andra i mitt eget sökande efter mer kunskap, fler insikter. Jag blev lärare för att jag älskar skolan, för att det är en plats som jag förknippar och förknippade med lärande. Jag blev lärare för att jag ville fortsätta lära och inspirera andra att få en passion för det jag älskar nämligen att lära.

Jag blev lärare och alla vet ju vad en lärare gör. Jag har hört det så många gånger, om hur bra lärare har det, hur långa sommarlov vi har, hur tacksamt det måste vara att bara kopiera av en lärobok. Jag har hört det så många gånger, vi lärare gör inte så mycket. En lärare gör inte många knop, han/hon tar fram en gammal stencil och delar ut den och låter sedan elever fylla i den, för att sedan låta dem hitta lösningen i facit. Alla har erfarenheter av hur en lärare är, alla har gått i skolan. Alla vet vad en lärare gör.

Lärare blir man för att få lov, långa lov, som sommarlov.

Jag valde att börja arbeta med sociala medier (bloggar) var det för att jag ville att alla skulle möta Blackeberg.  Jag ville visa mina elevers skolarbete. Alla skulle genom deras skolarbete inse Blackebergs storhet. (Naivt, jag vet). Deras slit skulle inte bara vara för mig, och endast för mina ögon. Och jag misslyckades, mina elever föll inte för Blackeberg, världen hittade inte våra sajter om Blackeberg, min kärlek till Blackeberg besvarades inte. Men det hände något annat, bilden av vad jag och min dåvarande tvåa gjorde i skolan förändrades. Jag fick helt plötsligt kommentarer som:

-Tänk vilka saker de lär sig i skolan.

-Vi satt hemma och titta igenom guiden Att skriva för webben tillsammans, tänk om jag hade fått lära mig det i skolan.
(inom parantes ska jag väl säga att den föräldern inte växte upp i en digital värld…)

Sedan hände något mer, helt plötsligt kom en mamma fram till mig och sa:

-Det är så häftigt att ha dig som lärare…
-Va, sa jag, jag är inte din lärare utan din dotters, men ok?
-Ja, men jag kan ju följa med i era samtal i era diskussioner och du är ju över allt, jobbar du jämt eller?

Jag tittade upp, log lite generat och tänkte du ska bara veta att jag aldrig har arbetat mindre än nu, men svarade:
-Nej, jag jobbar inte jämt. Jag har ett liv också och då avbröt mamman och sa:

-Men du kommenterar ju här och där, du är ju ständigt närvarande.

Jag log generat, tittade ner och tänkte det är så det är att vara lärare:

• att ständigt vara närvarande,
• att underlätta lärande, genom att ställa frågor, genom att verka utan att synas.

De digitala verktygen, de sociala medierna, bloggen, i mitt fall, gjorde mig, mitt och mina elevers skolarbete synligt.

Så vad finns i de sociala medierna, i de digitala verktygen, i webbpubliceringen för mig? Vad kan en lärare vinna?

Kort och gott: Skolan, lärare och yrket har allt på att vinna på att synliggöra det vi gör och hur vi gör det. Skolan har allt att vinna på att berätta vad elever/lärare/pedagoger gör. Det är bara om vi berättar som vi kan ta makten över att beskriva vad skolarbete innebär. Lärare har allt att vinna på att med stolthet visa vad vårt yrke innebär, att det innebär mycket arbete, eftersom vi arbetar in våra lov, våra sommarlov, att vårt yrke inte är att stå vid kopiatorn och trycka upp stenciler utan att vi verkar för att underlätta lärande och det är vi proffs på.

Och att skolarbete är något som vi och våra elever ska vara stolta över. Skolarbete är på riktigt och viktigt. Det är inget att skämmas över eller något som ska gömmas undan. Med hjälp av digitala verktyg kan vi visa världen vad vi och våra elever gör, i skolan och det är mycket…

Med hjälp av digitala medier, sociala medier, kan vi med väldigt enkla verktyg  visa vad vårt yrke innebär.

Låt oss göra det, vi har allt att vinna, inget att förlora. Synliggör ditt lärarskap.

Comments (4)

Av Kristina Alexanderson, 29 augusti 2010

Läser Anne-Marie Körlings inlägg Källkritik är inte skällkritik, och tänker så klokt att formulera:

Källkritikens tre enklaste regler:

• Jag minns dig,
• jag vill inte glömma dig,
• jag vill att andra vet om dig.

Fast jag vill tillägga ytterligare några små detaljer som är avgörande för all källkritik, nämligen:

• jag vill veta mer om dig, för jag är nyfiken på dig…

Jag frågar därför …

• vem är du?
• vad är du?
• vad vill du?

Comments (3)

Av Kristina Alexanderson, 29 augusti 2010

Ett litet svar från din räddare i nöden…

Öppet brev till Kristina Alexanderson:

Kära Kristina, Stockholm den 29 augusti 2010

Jag har ibland problem med små ilskna detaljer i min blogg. Så då pillar jag lite i dem, trycker mig fram i min bloggs baksida och säger ok med mitt pekfinger. Vips försvinner allt och ingenting fungerar. Ibland känns det som om jag sätter en ödestumme på alltsammans, jag försvinner från Bloggportalen, försvinner från något annat jag vill finnas på och så är rubrikerna för små och … svetten lackar… och då känner jag mig vilsen och blir ledsen och ibland blir jag självförtroendeskadad… och tekniken får mig att gå på knäna… men oj så jag överdriver… om jag sände ett telegram skulle jag kort och gott ha skrivit… kanske ett telegram. Med detta handskrivna brev tackar jag å det ödmjukaste för all hjälp,

Med vänliga hälsningar

Anne-Marie Körling

Vad ska jag säga kära systa mi, vad ska jag säga… Att lära är att pröva, våga göra fel och sedan få försöka igen… Du gör så mycket själv nu och jag njuter, ser och tycker att det är underbart…

TELEGRAM!

Kristina Alexanderson. Stop. Jag är i panikbehov av hjälp. Stop. Kontakta min bloggs baksida så fort du någonsin hinner. Stop. Jag förtvivlar! Stop. Om jag tar hänsyn till din lediga helg? Stop. Sådant svarar jag inte på men sänder nog vit choklad per ord. post. Stop.

Har aldrig fått ett telegram tidigare, bästa, det bästa jag fått! Tack!

SMS

Tusen tack för all hjälp. Nu fungerar allt som det ska. Livet känns plötsligt så mycket enklare. Tusen tack =)

Skönt att höra, så ska det vara, tveka inte att pröva igen, och glöm inte att fråga om det går fel, tillsammans löser vi det…

Samtal per telefon.

Det är bara min röst som jag lämnar ut. Kristina Alexandersons röst vill jag inte lämna ut för det får hon i så fall skriva i sin blogg:

- Tjenahureremere?

Det är bra, mycket nytt bara, hur har du det själv?

- Allså så härere, jag råka trycka på nån tangent och okeya nåt som inte va så bra, nu (snörvel, harklingar, snyft och snörvlande) som inte funkar, kaaaaaaaaaan du hjelpa mej… ja… nu jenast… barn? näääää måste du va me dom nu – det eju bara en pyttegrej du ska fixa…

Oj! Vilken tangent? Vad hände? Hur kan jag hjälpa dig? Med vad?

- jettegulligt av dej, verkligen jettegulligt av dej, hur ska ja tacka… kan jag göra något för dej… jaså… ingenting….så praktiskt … ja, ja… jag får vel tacka dåra…

Jag hjälper dig så gärna, det vet du… Bra att du våga pröva och bra att du fråga när det gick lite snett, nästa gång går det lättare…

Att lära är att våga, pröva, göra fel och lära sig av det och sedan våga pröva igen. Jag finns här, vet du!

Comments (2)

Av Kristina Alexanderson, 29 augusti 2010

Läs då månadens porträtt på Skolbibliotek.se, det handlar nämligen om mig. En liten teaser kan jag väl ge er för att ni ska vilja läsa mer, vad är det som driver mig?

Vad är det som driver dig och vilken är den röda tråden i det du gör?

– Den röda tråden i det jag gör? Det som främst driver mig i min vardag i skolan, livet och rent generellt är att jag älskar att lära, lära nytt, att utmanas och utmana. Roligt att ni väljer att beskriva mig som en ”känd” profil (även om jag inte känner mig så ”känd” direkt). Men visst, jag använder sociala medier en hel del, de är viktiga verktyg i min vardag.

Läs hela intervjun med mig…

Det här var en svår puff att skriva. Men är du nyfiken på min relation till bibliotek så lär du hitta mer där…

Comments (1)

Av Kristina Alexanderson, 29 augusti 2010

The boy with the Camera without colors

Originally uploaded by Kalexanderson

Bilden är tagen idag, och när jag lade upp den på Flickr så sa pojken på bilden:

”Det är jag, fast utan färger”.

Genast insåg jag att i min värld är det naturligt att bilder kan komma i grå toner, svartvitt, men för honom kommer han i färg. Han är i färg, lever i färg, bilder på honom är i färg men på den här bilden är det ”jag fast utan färger”.

Tänk hur olika vi ser på världen, våra erfarenheter påverkar vårt sätt att se på bilden på verkligheten, på oss själva. Hur kan vi möta de barn som växer upp idag med deras erfarenheter och utan att ta ifrån dem deras färger, utan att ta för givet att de har alla de erfarenheter som vi har. De kanske inte ens behöver allt vi fick med oss…

Men frågan om hur kan vi använda deras kunskaper och erfarenheter för att låta dem berika vår verklighet och vår vardag är lika viktig, eller än viktigare… Så att vi inte bara slår undan deras erfarenheter…

Jag tror det krävs ödmjukhet och lyhördhet för att barnens verklighet är lik vår, men inte densamma. Men att våra världar möts och berikar varandras.