månadsarkiv: november 2009

Längtan efter länkar

Jag skriver det om och om igen, men spelar det någon roll när jag som handleder dem inte vet om de ens läser mina ord? Tänk om…

Tänk om ingen av de läser det jag har skrivit, det är kanske därför ingen fattar att de kan/ska/bör använda länkar.

Eller så är det så att de har läst mitt manifest och insett att fröken gillar inte att länka själv, och då struntar vi i det med.

Eller så är det bara av ren slöhet, okunnighet och brist på insikt om att jag är en nyfiken själ, som gör att de inte länkar.

Vem ska jag länka till?

I planeringsfasen av praten

Jag läste DN-artikeln Reformera it-galaxen om Lessig igår, suveränt bra! Intressant, tänkvärd. Kommer vi att gå före, visa vägen? Finns den ambitionen i Sverige. Artikeln fick mig att fundera mycket kring skillnaden i citaträtt mellan text, bild och ljud. Jag får citera text, det visste jag, ju redan, men varför få man inte citera ljud?

I sin senaste bok, ”Remix” resonerar han kring att läsa och skriva, om skillnaden mellan att kopiera och att skapa. Och varför man får citera böcker, men inte musik eller film.

Det var ju ingen nyhet att man inte får det, men vad beror det egentligen på, och hur kan jag och mina elever undgå de regler som finns? Hur gör Sveriges Radio när de eftersänder Sommar i P1? Visst är det nerkortade versioner som de spelar mellan praten. Får vi också gör så? Värt att undersöka, jag ska ta och kolla upp.

Hur ska jag får eleverna att förstå att de måste använda citat, både ljud, text och bild för att stärka sina prat? Vilka exempel ska jag ta?

  • Claes Borgström, är bra men kanske lite gammal?
  • John Ajvide Lindqvist, har vi redan hört
  • Gellert Tamas, har några år på nacken, men är så bra (honom tar jag)
  • Vad hette han nu som var Hammarskölds närmaste medarbetare, han väljer jag också, han är suverän Sture Linnér.

Jag tänker att mina elever skriver en kort, det här ska jag prata om, får kolla på SR, hur de gör. Hur gör vi med publicering? och återkoppling? Jag har nog tänkt mig att de kan twittra som respons, vi har ju datasalen. Det kan bli skoj att se hur det fungerar.

Varför gillar jag inte kvinnorna som sommarpratar? Jag borde ju ha en kvinnlig talare också. Jag får fråga Linn.

Kristinas bloggmanifest

Jag undrar vem vill läsa det här tramset, knappast någon, så bestäm fokus och skriv det där manifestet!

Kristinas bloggmanifest

I min blogg ska jag hylla …ja, vad ska jag hylla?

  • att jag slipper kategorisera
  • att jag slipper etikettera
  • att jag slipper SEO-pack
  • att inget fungerar i Explorer, åtminstone inte i min WordPressinstallation

I min blogg ska jag hylla

  • alla bloggare
  • WordPress
  • mig själv? eller inte!
  • min litenhet och min vilja att få skriva!
  • Twingly, eller så ska jag avslöja konspirationen bakom idéen

I min blogg behövs inga länkar, jo för du är fröken och vill göra rätt! Den står för sig själv som en ensamblogg post i världen, nej nu får du sluta. Du har ju din url som första sida i din presentation på onsdag, se till att vara allvarlig. De kommer ju tro att du är ett nötskal som just kommit ut på vandring…

Jag ska berätta om min resa till att våga försöka blogga själv!

Jag ska visst ha en Om-sida också…

Jag vet inte min bild av mig själv är ju att jag helst vill vara anonym, men jag säger alltid till mina elever att ni måste ha en om sida, där ni kort berättar vilka ni är, så jag får väl också skapa en Om-sida på min blogg.

skin_deep_by_0anna_muntean

Jag får kolla hur andra gör, och ta efter, jag är en riktigt copycat!

Om bilden: ”Oana Muntean” / www.ungbild.se, CC-License(by-nc)
http://creativecommons.org/licenses/by-nc/3.0/deed.sv

Att läsa på nätet, ger nya perspektiv på text

Jag är till vardags svensklärare, och jag har i hela mitt svensklärarliv, kanske i hela mitt skolliv sett på text på ett väldigt kravfullt sätt. En text ska ha en inledning, som följs upp av en avhandling, en fördjupning eller en handling, sedan ska texten avslutas på ett snyggt sätt gärna med en liten knorr, sammanfattning, eller en slutsats. Med de kraven blir det svårt att skriva bra texter som är genomtänkta, strukturerade och som dessutom ska ge mervärde för den som läser.

Dessa krav och förväntningar har jag också när jag läser text på nätet, men det är så befriande att läsa andras blogginlägg, och se att texter som handlar om allt mellan himmel och jord från att man har åkt mycket tåg i år, eller att någon blir galen av kaoset som barnen skapar.

Text på nätet, eller i blogg behöver inte alltid vara allt det som jag tänker om text och det är så skönt. Ett annat exempel är från hejg, vars inlägg alltid sprider glädje hos mig som svensklärare. Det här handlar om att göra pannkakssmet i bilder, underbart.

Att läsa text på nätet är väldigt skönt, och befriande. Samtidigt kan ju bloggtexter vara precis allt det där som jag förväntar mig, men på nätet tycks alla sorters texter tillåtna och det är så skönt. Det finns liksom ingen ”norm” som säger det här är rätt och det här är fel.

Tack alla bloggare, som får mig att se på text med nya ögon.

En lärarspaning på Dremhack

Jag står här upplyst i Webbstjärnans monter, mittemot pågår en blodig och högljudd duell i Counterstrike, i en boxningsring.

Elever, nej, gamers, ungdomar droppar in i vår monter och stannar upp en stund för att får reda på hur man får en snygg, skön kudde. De flesta som stannar upp vill delta, få en egen kudde.

Jag är mer fascinerad av det som sker i gångarna utanför där ”hackarna” går förbi med en panpizza som de värmt på mikrovågsberget, eller de som kommer bärande på luftmadrasser, eller har en tandborste i högsta hugg.

Tidigt i morse berättade de första besökarna att de bara hade sovit i 2,5 timme, eftersom de inte hade fått någon kudde innan vi åkte till hotellet i går kväll. Men de var här först för att få ut sina kuddar och visa upp sina pimpade loggor.

Läraren i mig vill gärna gå in och ställa till ordning när de börjar smågruffas ut i gången, eller när någon kliver in i vårt vardagsrum med mössan på. Jag måste gång på gång bita mig i läppen. Det ska vara så här på Dreamhack.
monterpå dream

Ett bra youtube-klipp

HUr gör man?
Börja med att välja ett klipp på youtube, film ex

Välj, att kopiera koden som heter Bädda in.Står till vänster om klippet.

När jag kopierat koden går jag tillbaka till min blogg och klistar in kod snutten i min HTML-redigerare, är Du orsäker på hur den ser ut kolla in min redigerare i bilden nedan

html redigerare

Sedan kan Du bara trycka på publicera så ser man ditt klipp, inbäddat och snyggt! Lycka till!

Jag måste ta tag i alla de där grejerna

Jag måste ta tag i allt som jag bara har skjutit åt sidan: Jag ska rätta, trodde att jag skulle orka igår, men jag bara föll in i min egen dimma, så det blev det inget av.
Jag måste hjälpa mig själv och mina elever med Google Analytics, fixar det och lägger upp Handledarbloggen.
Förklara vad Twingly är för eleverna, så att de kan få trafik därifrån, rekommendera andra marknadsföringskanaler?

Hmm Jag har att göra, inser jag just! Tur att det finns en helg. Jag ser framemot att träffa mina S3:or på måndag.

K

På Dreamhack

Idag har jag haft lyckan att för första gången i mitt liv komma Dreamhack. Vilken grej, deltagarna kommer med egna stolar. De bär med sig sina skärmar, en del är riktigt stora bull-tv-isar. Jag står bara och gapar (i mitt inre) av förvåning, är detta sant?

Jag tänker på min egen spelhåla hemma, den är inte speciellt välutrustad, men så spartansk som Dreamhacks är den inte. Här sitter de och spelar vid lastpallar, som fungerar som skrivbord, och i mörkret är det bara skärmarna som lyser upp en och annan julgransprydnad, eller ljusslang.

Vilket ställe

k på dreamhack

Jag är inte på Dreamhack för att delta, utan för att det är en del av mitt jobb, och förstår inte heller riktigt spelen som jag ser fara fram på skärmarna. I spelen springer efter varandra skjuter, drar kniv. Det tycks blodigt. Jag får dock inblick i en värld, och en gemenskap som jag inte visste fanns.

Känslan att få befinna sig på Dreamhack är magisk, men samtidigt spartansk och outgrundlig. Varje vuxen borde göra ett besök på dreamhack om inte annat bara för att se, uppleva den märkliga energi som tusentals gamers gemensamt skapar.

Jag vill passa på att tacka Bineros Erik Arnber för fotot, som är taget av honom. Tack!