Om min lilla sköra bubbla

Tänker just starta, men inser att jag har massor i huvudet som jag skulle behöva lämna ifrån mig? Varför på nätet? Varför inte?

Veckan har varit intensiv, jag har fått nya erfarenheter som att det är svårare med nätet än vad jag någonsin anade. Det får mig att falla in i en kafkartad stämning. Jag känner mig som K i värdshuset i Slottet, som vill en sak, men beskeden som jag får kan jag inte tolka eller förstå, varför blev det så här.

I skolan arbetar eleverna på, det är aktiva och engagerade. Jag känner mig inspirerad att få se deras resultat, vad blir det för manifest? Det hade varit ännu roligare om inte tjafset satt igång kring marknadsföring. Jag hade velat ge mig hän, och vill att de ska tro på sin framtid och sina möjligheter. Känna att de är unga och möjligheterna är deras.

Jag har också insett att det finns allt möjligt spännande på nätet. Genom föreläsaren Mathias Klang fick jag tips på en sajt där man kan skapa sin litterära portfölj. Den tjänsten skulle jag vilja använda tillsammans med elever så att de gemensamt kan skapa ett litterärt bibliotek över det de läser i skolan och på fritiden. Borta är den lilla skrivboken, som alltid kommer bort.

Varför har ingen berättat det för mig? Så känner jag alltid, varför har ingen berättat det för mig?

November är inte längre lika grå, jag ler åt guldskimret som skapats i min vardag, men ”guldskimret” har skapat nya beroenden. Vad gör man då?

Jag känner att jag befinner mig i en it-bubbla, men min är än liten och skör. Kommer den att spricka?