På Dreamhack

Idag har jag haft lyckan att för första gången i mitt liv komma Dreamhack. Vilken grej, deltagarna kommer med egna stolar. De bär med sig sina skärmar, en del är riktigt stora bull-tv-isar. Jag står bara och gapar (i mitt inre) av förvåning, är detta sant?

Jag tänker på min egen spelhåla hemma, den är inte speciellt välutrustad, men så spartansk som Dreamhacks är den inte. Här sitter de och spelar vid lastpallar, som fungerar som skrivbord, och i mörkret är det bara skärmarna som lyser upp en och annan julgransprydnad, eller ljusslang.

Vilket ställe

k på dreamhack

Jag är inte på Dreamhack för att delta, utan för att det är en del av mitt jobb, och förstår inte heller riktigt spelen som jag ser fara fram på skärmarna. I spelen springer efter varandra skjuter, drar kniv. Det tycks blodigt. Jag får dock inblick i en värld, och en gemenskap som jag inte visste fanns.

Känslan att få befinna sig på Dreamhack är magisk, men samtidigt spartansk och outgrundlig. Varje vuxen borde göra ett besök på dreamhack om inte annat bara för att se, uppleva den märkliga energi som tusentals gamers gemensamt skapar.

Jag vill passa på att tacka Bineros Erik Arnber för fotot, som är taget av honom. Tack!