Dagsarkiv: 01 december 2009

Rörd av elevernas ärlighet

Idag har jag som alla andra tisdagar varit i skolan och träffat de underbara eleverna i S3. Vi pratade om allt som hänt sedan vi träffades sist

Hela samtalet slutade med att det kom en önskan om att jag skulle komma tillbaka och bli deras, och bara deras samhällskunskapslärare igen. Rörd, sa jag då, att jag är enormt smickrad, men jag vet också att de inte riktigt är så enkelt.

Webbstjärnan 2071Jag är inte tillgänglig på det sätt som de vill, och kan inte heller vara det. Men när jag såg och hörde deras önskan önskade jag att jag kunde klona mig och vara på skolan med dem samtidigt som jag utvecklar Webbstjärnans utbildningspaket för lärare.

Det var rörande att höra dem säga att vi vill lära oss, mer. Vi vill ha dig tillbaka. Jag fick insikter om hur mycket mer jag kan, inte om samhällskunskap, men om flickr, och om creative commons, och det var ju också en insikt.

S3, tack för att ni vågade öppna er, berätta hur det var samtidigt tydligt och sansat försökte hitta kreativa lösningar på ett svårt dilemma. Men jag vet att ni kommer att klara det.

En annan insikt som jag fick var att det är inte alltid självklart att man vill att alla ska ha samma förmåner/kunskaper som man själv har. De har under min tid som deras lärare känt att de fått något unikt, något som inte alla får. De har fått lära sig hur man bloggar, och kan använda nätet som en del av undervisningen. Nu när flera av mina kollegor äntligen tagit sig i kragen och bestämt sig för att pröva på att använda bloggen som metod för kunskapsredovisning då gnäller mina elever, men alla får ju blogga nu…

Jag tror att de samtidigt känner att det är roligt att se att deras arbetssätt vinner terräng hos andra lärare också, det behövs ju. Det är precis som Rebecka säger i sitt inlägg utbilda lärarna

Äntligen är november slut

Jag hatar november, och om något så hatar jag nog december och julen ännu mer. Varför säger du? Ja, det är enkelt, november är grå, och utan slut, oändlig. December är lika grå, men med förväntan om jul, julefrid och familjelycka. Det är med julen som i mumindalen något alla väntar på, men vad är det egentligen vi väntar på, vad är det som ska komma. Det har jag aldrig insett.
Jag har ägnat många av mina skoljular åt att förmedla Lundells julskildring, från romanen Sömnen 1977, med viss lättnad har jag haft högläsning, och låtit min julångest pysa ut och ge eftersmak hos mina elever.

I fjol för första gången kunde jag inte längre, jag tyckte inte att mina elever skulle behöva utstå Lundells julskildring. Jag ville att de skulle få ha kvar sin barndoms julkänsla ett tag till. I år har jag hjälp till att göra en julkalender för de som tävlar i webbstjärnan, märkligt, kanske vinner julen även på mig?

November är slut och i söndags lös solen och gav hopp om att december snart är här och snart över, för då kommer ett nytt år med nya möjligheter. Men det hoppet grusades snabbt av dimman som täckte allt sin väg.