Rörd av elevernas ärlighet

Idag har jag som alla andra tisdagar varit i skolan och träffat de underbara eleverna i S3. Vi pratade om allt som hänt sedan vi träffades sist

Hela samtalet slutade med att det kom en önskan om att jag skulle komma tillbaka och bli deras, och bara deras samhällskunskapslärare igen. Rörd, sa jag då, att jag är enormt smickrad, men jag vet också att de inte riktigt är så enkelt.

Webbstjärnan 2071Jag är inte tillgänglig på det sätt som de vill, och kan inte heller vara det. Men när jag såg och hörde deras önskan önskade jag att jag kunde klona mig och vara på skolan med dem samtidigt som jag utvecklar Webbstjärnans utbildningspaket för lärare.

Det var rörande att höra dem säga att vi vill lära oss, mer. Vi vill ha dig tillbaka. Jag fick insikter om hur mycket mer jag kan, inte om samhällskunskap, men om flickr, och om creative commons, och det var ju också en insikt.

S3, tack för att ni vågade öppna er, berätta hur det var samtidigt tydligt och sansat försökte hitta kreativa lösningar på ett svårt dilemma. Men jag vet att ni kommer att klara det.

En annan insikt som jag fick var att det är inte alltid självklart att man vill att alla ska ha samma förmåner/kunskaper som man själv har. De har under min tid som deras lärare känt att de fått något unikt, något som inte alla får. De har fått lära sig hur man bloggar, och kan använda nätet som en del av undervisningen. Nu när flera av mina kollegor äntligen tagit sig i kragen och bestämt sig för att pröva på att använda bloggen som metod för kunskapsredovisning då gnäller mina elever, men alla får ju blogga nu…

Jag tror att de samtidigt känner att det är roligt att se att deras arbetssätt vinner terräng hos andra lärare också, det behövs ju. Det är precis som Rebecka säger i sitt inlägg utbilda lärarna