Dagsarkiv: 02 december 2009

En liten reflektion om Twitter

Nu har jag inte twittrat speciellt länge, men jag är mycket fascinerad och road av fenomenet. Det är lockande, underhållande, enkelt och kravlöst. Jag behöver inte säga något, om jag inte vill. Men vill jag säga något så kan jag säga i princip vad som helst, hur trivialt det än är. I mitt twitterflöde kommer allt från loggboksinlägg av min twittrande elev, till tips på bra material,och tips om läsvärda inlägg, som Alex Schulmans om twitter, till om att sonen räcker upp handen vid matbordet. Det som jag gillar med Twitter är att där blandas allt högt som lågt, och det är en salig blandning  och jag deltar, hugger in i de samtal som jag vill, eller inte vill ha. Kraven är inga, eller väldigt få och det får mig att njuta.

Jag tycker att twitter är lite som att slölyssna på samtal som pågår runt en, som i tunnelbanan men på tunnelbanan tittar de konstigt på mig om jag kommer med en kommentar, så är det inte på Twitter, där är min röst bara min, vill du prata så gör du det. Om du gillar metaforer så tror jag att Mathias Klang har beskrivit fenomenet bäst av alla i sitt inlägg Du kan inte fejka dialog, med sin liknelse av twitter som ett cocktail party

”Twitter är som en cocktail party. Du är antigen där eller inte. Är du där och samtalar öppet kan du bli berusad och berikad. Du kan ställa dig i ett hörn utan att prata med andra – men då blir du bara full.”

Sedan är det där med om man kan påverka genom Twitter, som Schulman är inne på. Det vet jag väldigt lite om, men jag vet att på Twitter kan man få höra en och annan sanning, det fick om inte annat Tre:s VD göra på Internetdagarna.

Så gillar du att tjuvlyssna, kanske få säga din mening ibland, då är Twitter något för dig. Gillar du det kravlösa samtalet som pågår mellan människor i vardagen då är twitter kanske något för dig. Jag vet i alla fall, att om jag kan få mina elever att vara så kravlösa i sitt förhållningssätt till varandra som det jag möter på twitter, då kommer samtalet mellan mig och mina elever i mitt klassrum att nå nya höjder.

Lärarens betydelse för eleven

Jag sitter och läser pedagogiska magasinet, mest för att det är en artikel om mina elever, Wikipedia och mig i den. Men det visar sig att jag tycker att tidskriften är riktigt bra. Speciellt fastnar jag för en artikel om ”läraren är bästa läromedlet”. Jag nickar instämmande när jag läser artikeln, tänker ja så är det nog, visst kände jag också så, mina lärare, mina föreläsare, mina förebilder inspirerar mig och får mig att vilja utvecklas.

Det intressanta är att jag som gärna beskriver mig som en ok lärare. Jag inser när jag läser artikeln att en av anledningarna till att jag är ok inte finns i mina ”fantastiskt djupa ämneskunskaper” utan de ligger i det arbete som jag har lagt ner på att lära mig behärska olika pedagogiska metoder. Genast inser jag att det är för att jag har lyssnat på mig själv i alla år, och på mina elever. Jag hatar upprepning. Det skapar leda och tristess, jag vill ha variation, nyheter, nya insikter, se nya lösningar. Det har gjort att uppgifter som jag skapat, utvecklat under åren har varit tvungna att varieras, bytas ut och förändras.

I samband med elevutvärderingar har jag också fått ett positivt gensvar från eleverna för att jag har varierat, prövat olika saker. Så det är i samspelet och mötet med mina elever som utvecklingen har skett. Det är insiktsfullt att läsa om pedagogik, fast inte alltid, men ikväll.