Dagsarkiv: 13 december 2009

Det är söndag, och jag jobbar igen

Sista söndagen på terminen och jag sitter här och småpillar som vanligt. Har ännu inte tagit tag i loggböckerna men det är nästa sak som jag ska ta tag i. Har just avslutat julkalendern, så nu är det bara att låta veckan gå i lugn och ro. Skönt. Veckan har gott lite i Twitters tecken, och avslutas även i det.

Jag har ju gjort en kort analys av mina elevers twitter kring Tamas, och nu valde jag att låta maskinerna analysera mitt flöde, för att se vilka jag har pratat med, och om vad.

Det roliga är mina #tweetclouds, för jag gjorde tre, en för dagen, en för veckan och en för månaden. I alla tre var ordet ”inte” med, så nu har jag börjar undra vad jag skriver, och varför skriver jag ständigt det lilla adverbialet ”inte”. Det blir nästa veckas twitterfundering.

Hur använder Kristina ordet ”inte” när hon Twittrar?

I övrigt ser jag att jag tycks tala/twittra om det som ligger närmast min verklighet just nu, Wikipedia, Tamas och tack (till @cebris8 och @kringlan)

Vilka jag pratar med och om vad syns tydligt i min mentionmap.

Nu ska jag bara tänka ut ett sätt att använda det här i klassrummet. Mer Twitter, och sedan lite analyshjälp… Det ska bli spännande och se hur deras twittersamtal ser ut, när de analyserar sina tweets på samma sätt. Tänk vilka möjligheter att få se vad och hur vi pratar, med varandra genom sociala medier. Jag riktigt längtar!

Med webben som redovisningsarena

Igår, satt jag i köket tillsammans med en granne, en vän och en kollega Linda. Vi satt där och drack vårt lördagskaffe och samtalet gled som vanligt in på skolan, vilken lärare känner inte igen sig. Vi pratade om vilken betydelse webben har för vårt arbete och vilka vinster vi ser i vårt arbete. Linda tog fram några saker som jag inte tänkt på, inte märkt, inte reflekterat över.

möjligheter

Lift off By aussiegall (CC, by)

Linda, som är bildlärare, använder sin webbplats för att skapa en portfölj för sina elevers arbeten ”Lindas projekt”. Hon samlar alla elevernas uppgifter på en och samma webbplats, och effekterna som hon kunde se var bland annat att

  • eleverna är mer benägna att lämna in sina arbete, ”de vill se dem på webben”
    • Är det en följd av IKEA-effekten, alltså att eleverna värdesätter skolarbetet högre för att de själva har varit med och skapat det? Det är en tanke som slår mig…
  • hon upplevde dessutom att hon lättare fick överblick, kunde följa upp enskilda elever (det känner jag igen)

Sedan sa Linda något som jag inte funderat så mycket på, hon sa:

”Jag kan dessutom bedöma deras arbeten, var som helst idag. Jag behöver inte vara i skolan för att se deras arbeten, utan elevernas enskilda portföljer ligger på nätet, och det gör att jag till och med kan bedöma uppgifterna hemma, vilket jag inte har haft möjlighet att göra tidigare. Jag har inte kunnat ta hem alla elevers lerhuvuden, animationer, teckningar och målningar”

Jag insåg genast vilket begränsat perspektiv jag har för i mitt lärararbete. Det har alltid varit naturligt att jag kan rätta hemma. Alltid har det varit några skrivningar i väskan, eller några uppsatser som åkt hem, men så är det inte för alla lärare.

Med hjälp av nätet blir jag och Linda mer jämlika, vi kan båda bedöma våra elevarbeten hemma. Nätet gör elevarbetena mer tillgängliga oavsett form eller storlek. Visst finns det problem med det också, för det gör ju att vi som lärare alltid kan ta hem vårt arbete, förutsatt att vi har en dator och är uppkopplade.

Men webben ger möjligheter, som vi som lärare bör ta till vara på, och ovan har jag bara nämnt några.