Summan av allt blir ändå bra, eller?

Så här i slutet av året så sitter vi gärna och summerar, vad har gått bra, vad har fungerat mindre bra. I skolans värld sker det oftast till sommaren då läsåret går mot sitt slut, men jag tänkte göra några korta inlägg/blänkare kring året 2009, vad har berört, vad har förstört, precis som seden säger.

Ett år har gått, och jag har gått från en som aldrig skulle blogga till att bli en som har alldeles egen blogg. Jag en bloggerska? Det är märkligt och om någon hade sagt det för ett år sedan hade jag skeptiskt tittat på dem och sagt: Jag blogga? Knappast, men kanske kan mina elever göra det!

The allegory of camera Obscura by jef safi (pictosophizng) CC (by, nc, nd)

Facebook, som 2008, var otänkbart har jag med visst motstånd anammat, twitter älskar jag, tack Astrid. Blogga gör jag som en del av mitt arbete, som en del av mig. Borta är den lilla vackra anteckningsboken, den försvann visst med mina kartonger från EG, och istället använder jag datorn, nätet och bloggen som redskap för reflektion och anteckningar.

Jag, som tänker när jag skriver, jag som trodde att jag bara kunde tänka med en penna i handen. Idag tänker jag med hjälp av knastrande tangenter.

Kort och gott mycket har hänt, både bra saker och dåliga.

Vad har berört mig?

  • mina elever, deras stöd och engagemang
  • Ragnars enorma tillit, stöd och kravlösa support, tack!
  • Mina kollegors glada tillrop om att jag ser mer frisk ut än någonsin
  • Webbstjärnans specialpris
  • alla dina ord, och dina, och alla ord som jag inte visste fanns

Vad har förstört mig?

  • förlusten av tio års läraranteckningar (mina kartonger som försvann)
  • oron inför att inte räcka till, och inte kunna
  • bristen på stöd, förståelse för att nätet är något jag måste utforska
  • bristen på insikt om att jag faktiskt kan, vill och lär mig

Varje punkt borde bli en egen bloggpost, fast kanske inte. Vi får se hur lång summeringen blir, jag är knappast en person som vill kalla mig nostalgisk, även om jag just nu lever i en bubbla där jag minns min ungdom och min ungdoms synder. Jag längtar inte tillbaka till ett idealiserat förflutet, för det vad finns det i det förflutna att idealisera?

Inte mycket!

2 reaktion på “Summan av allt blir ändå bra, eller?

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: KristinaAlexanderson

Kommentarer inaktiverade.