Märkligt medium det här, privat vill jag inte vara, men personlig bör jag kanske vara och tänk vad jag har svårt för att vara just det. Det var en av anledningarna till att jag inte vill och inte kan börja blogga.Det finns naturligtvis fler förklaringar till att jag inte bloggar:
- Vad ska jag skriva om?
Det utreder jag fortfarande, svaret kommer nog en dag
- Vem vill läsa det jag skriver? Ingen, nja kanske en
- spelar det någon roll? Du skriver ju ändå…
- Vad kommer alla andra säga? Blogga som 38-åring? Gör man det?
Don’t look away by Toni Blay CC (by-nc-nd)
Min bloggrädsla har jag utrett i fler inlägg under hösten, både i mitt introduktionsinlägg ”Ny bland stjärnkikarna”, och i mitt inlägg om att ”blogga med öppen redigering”. Ändå sitter jag här i slutet av 2009 med en egen blogg, som bär mitt namn. Konstigt, vad hände?
- Mycket, mycket, och ännu mer, men i korthet kanske följande kan förklara en del:
Sökande efter något annat
Personligen tror jag att det var i sökandet efter något annat som gjorde att jag ramlade på bloggen, som verktyg och som uttrycksmedel. Jag sökte egentligen ett verktyg som gjorde att jag skulle slippa offra ytterligare en kväll på ett föräldramöte, ett verktyg som gjorde att jag skulle kunna frälsa världen med Blackebergs 50-tals skönhet, och hittade WordPress, nätet och bloggen, av en tillfällighet, av en slump, av ett misstag? Fast det förklarar inte varför jag bloggar…
I engelskan finns ett underbart begrepp, som jag fått (tack!), och det är serendipity, som innebär att man av en händelse, en tillfällighet ramlar över något som man inte letade efter i sökandet efter något helt annat. Kanske går begreppet att använda för att beskriva hur jag fann bloggen.
Jag låter Edith Södergrans slutstrof i dikten Dagen svalnar, beskriva det som hände, med den stora skillnaden att jag inte är besviken…
”Du sökte en blomma och fann en frukt.
Du sökte en källa och fann ett hav.
Du sökte en kvinna och fann en själ –
du är besviken”
ur Dikter 1916
Trots att jag inte är besviken så tar det emot, varje gång jag ska trycka på publicera knappen, varför är det så? Går det någonsin över? Fan, va jag tjatar om det här, det är allt annat än roligt…
Imorgon, är en ny dag, då börjar jag på en ny kula, med nya möjligheter, och ett nytt mod om att jag kan trycka på publicera utan att tveka! Fast då är jag visst i Finland, så det får bli när jag kommer hem. Jag vet redan vad jag ska skriva om…