Dagsarkiv: 06 januari 2010

Det är en ny tid, med nya möjligheter

Jag har länge haft en en passion för modernismen. Tidigt 1900-tal, den nya tiden, de unga ska förändra världen. En tid som fylldes med ny teknik, nya möjligheter, ny konst och ny litteratur. Jag har alltid läst om Apollinaire, Picasso och Braque med en känsla av vemodig avund, för jag beundrar och fascineras av deras tid och deras entusiasm och av deras verk. Att de var unga vid precis rätt tillfälle, fick vara med att skapa en ny värld, med ny teknik, ny konst och ny litteratur. Det hade jag också velat vara, men jag kan alltid njuta av deras verk, och ta del av deras lust…

Ett Calligrammes av Apollinarie i översättning av Gunnar Harding

I skolan ägnar jag mycket undervisningstid åt modernismen, och framför allt åt lyrisk modernism. Jag vill ge mina elever det mod, som jag själv inte hade, så att de ska känna att de kan förändra, att världen är deras och den ligger vid deras fötter. Möjligheterna finns i livet det är bara ta vara på dem. En del av det arbetet kan du se i deras manifest (ett exempel är skrattmanifestet) som de skapade i höstas.

Lusten och passionen som jag känner inför arbetet med Internet i skolan och att använda nätet för att dela och skapa får mig att känna lite av den där entusiasmen som jag tror att modernisterna kände inför sin tid, sina möjligheter, den nya tid, den nya tekniken och den nya litteraturen som de var del av och skapade.

”Du brinner för din sak” som @copylinda brukar säga, och sedan tillägger hon ”och jag brinner med dig”

Samma sak tycks andra pedagoger känna se t.ex. Öpedagogens inlägg om twittrande och bloggande lärare. Jag känner att jag är del av en märklig tid, med nya möjligheter, ny teknik och jag får vara med att ta del av den förändring som håller på att ske.

Jag har till exempel fått äran att vara vuxen och ta del av vad de unga skapar på geekcamp #mgc2010. Ett initiativ innebär att på 48 timmar ska en grupp unga ”geeks” träffas och bygga sina drömmars webbprojekt. Hela #mgc2010 bygger på de ungas initiativ, och jag får stå alldeles bredvid, får vara med och följa (på twitter #mgc2010), blogga (om dem) och besöka dem (som vuxen).

Det är en ynnest att få vara en del av denna nya tid, med nya möjligheter.

Blogga i undervisningen-varför?

Jag har via mejl fått frågan om jag har några idéer lite inspiration kring hur du kan använda bloggen i undervisningen. Så jag tänkte ta mig i kragen och skriva lite kort om att använda bloggen i undervisningen. Jag börjar med frågan varför…

Jag bloggar med mina elever, ständigt och varför? Jo för att jag får…

  • otroliga samtal,
  • elever som skriver mer än vanligt,
  • eleverna lär sig skriva för riktiga mottagare,
  • jag får fantastisk respons, från både elever och föräldrar
  • det blir snyggt
  • det är bra marknadsföring för skolan
  • det är roligt

Ja, listan kan göras ännu längre, och jag rekommenderar att du tittar på Evas inlägg mer om blogg i undervisningen för att hitta fler argument, och får en genomgripande bild av vad elever faktiskt lär sig genom att arbeta med webbpublicering i skolan.

php studies by wrote CC (by,nc)

En annan anledning till att jag använder nätet är att det är tillgängligt, och öppnar för att alla kan arbeta i sin takt, elever som i vanlig undervisning har svårt att göra sig hörda får mer tid, och mer utrymme, den effekten har jag bland annat belyst i inlägget ”En stolt bloggare”.

Men för att jag ska få dessa effekter som de ovan så krävs det att jag tänker igenom förutsättningarna, och syftet med uppgiften. Vad vill jag uppnå med verktyget, med att använda nätet? Kommunikation? Samarbete? Analys? Eller vill jag bara skapa en vattentank där alla samlar sina alster, en portfölj? Olika syften gör att verktyget används på olika sätt.

Jaha, hur gör jag då? Det får bli morgondagens inlägg. Då ska jag berätta hur jag arbetade med projektet i Blackeberg ”att besöka en roman”.

Kan du inte tåla dig tills dess kan du fårlite idéer genom att titta på följande youtubeklipp, om webbpedagogik ala Kristina.

Vilken twittertyp är jag?

Jag har fallit som en fura för Twitter. Jag minst sagt twitterförtjust, och älskar mikrobloggen, eftersom den är opretentiösa, lekfull och kortfattad. Jag gillar att twittra, att läsa om twitter, och försöka förstå twitter. Jag söker förstå vad leken går ut på, och vilken roll jag spelar i den.

Idag kom det på twitter en tweet om ett inlägg ”The six twitter types”. När jag läst började jag fundera, vilken typ är jag? Enligt artikelförfattaren Guy Kawaski finns det alltså sex twittertyper, i korthet beskriver han följande:

Nybörjaren (The Newbie) som max har twittrat i tre månader, och vars val är att antingen ”bli en av de fem andra twittertyperna” eller lämna twitter.

Marknadsföraren (The Brand), är en twittertyp som använder twitter för att marknadsföra sig, sitt märke, sitt företag. Han/hon är tillräckligt social för att inte bara vara marknadsförare, utan fungerar i det sociala sammanhanget mycket väl. Kawaski rekommenderar twittrare att observera, och lära av denna twittertyp. Jag tänker genast på @piratforlaget, Mattias är social som få, och ändå twittrar han som ett varumärke, helt klart värd att följa…

The Smore (The social media whore), är en twittertyp som drivs av frågan ”Vad kan det här ge mig?” Denna typ utnyttjar twitter/sociala medier för att lansera sig själv för att få ut något för sig själva, tjäna pengar eller för att få följare. För andra twittrare är denna twittertyp värd att tolerera.

Kärringen (The bitch) är en twittertyp som drivs av att gnälla, klaga  och väcka oro, och olust i sitt twitterflöde, och hos andra twittrare. Drivkraften i hos denna twittertyp är att väcka känslor ofta negativa, skapar oro och olust i sin omgivning. Kawaskis råd är att blockera denna twittertyp.

Den insatte (The Maven) är en twittrare som är kunnig inom sitt område, och använder twitter för att förmedla sina kunskaper, insikter till andra. Vill du få bra kunskaper, insikter inom ”den insatte” område då ska du följa dessa. Du kommer att bli rikligt belönad. Kawaskis råd till andra twittarna är att följa denna typ om du är intresserad av det område, som ”den insatte” behärskar/bevakar. Jag tänker @stefan_palsson, eller…

Medmänniskan (The Mensch) fritt översatt. De är få och du hittar dem inte överallt. De är de som kan hjälpa dig när du är nöd, behöver hjälp med något. Deras drivkraft är att hjälpa dig och andra. De är vanligtvis inte så framstående, har inte så många följare men finns där för att hjälpa dig i nöden. Kawaskis råd till de andra twittertyperna är att har du en medmänniska i sitt flöde så beundra…

Jaha, vilken twittertyp är jag? Självklart skulle jag vilja vara den sista typen, den som finns därför att hjälpa andra. Ställa till rätta, ser till att du hittar det du behöver, söker reda på svaret, hittar lösningar på de problem som mina medtwittarer har, fast så är jag inte, men det är @lankskafferiet

Men jag skulle vilja vända på frågan och tala om vilka typer jag inte är:

Jag är inte marknadsföraren, för mitt twittrande har inte drivkraften att marknadsföra mig själv eller min organisation, även om jag då och då gör det. Jag skriver tweets om inlägg jag gjort, som andra gör för Stjärnkikarna, men det är inte den egentliga drivkraften till mitt twittrande.

Old and new by Rob 🙂 CC (by,nc,nd)

Jag är inte heller någon newbie längre, gick med 1 september 2009, så tre månader har passerat, sedan jag började mitt twittrande. The Smore typen tillhör jag inte heller, jag drivs inte av frågan ”What’s in it for me?” inte med 119 följare, och inte tror jag att jag kommer att få ekonomisk vinst av mitt twittrande.

Den insatte/experten är jag knappast heller, jag använder inte twitter för att upplysa mina följare/vänner om mina kunskaper. Vad kvarstår, kärringen? Kanske är jag just den typen, den som får andra att bli arga, reagera och agera, fast än har jag inte blivit blockerad för mitt twittrande.

Det är en spännande tanke att twitter skulle bestå av sex typer, men ingen av dem tillhör jag? Så varför twittrar jag? För att jag tycker det är skoj, för att jag har lust helt enkelt, mitt twittrande är ett rent nöje, i stället för att bara tänka tanken själv skriver jag den på twitter, och jag gillar det. Det är inte mer med det. Så kanske borde jag införa en sjunde typ, den som twittrar för att den har lust till det. Ja, jag tillhör typen lustfyllda twittrare. Det finns allts sju sorters twittrare, inte sex.