Dagsarkiv: 09 januari 2010

Hur ser du på ifrågasättande elever?

Igår var jag på Mini Geek Camp, vilket var ett otroligt äventyr. Vilket initiativ, vilken grej och fixad av de unga själv, otroligt! Jag lyckades vara där under eftermiddagens föreläsningar och en av de inbjudna föreläsarna var Danne Ström @Macdanne, i mina ögon en helt vanlig man i odefinierad ålder. Intresserad av webben, it och teknik, men det är de flesta jag möter i mitt arbete för Webbstjärnan, så inget unikt.

Hans föredrag handlade om skolan, lärare och barn med diagnoser. Ja, ni vet de där barnen som vi talar om som bokstavsbarn, specialbegåvade barn. Danne började sin föreläsning med att skriva upp alla diagnoser som han själv har Aspberger, ADD, jag minns inte alla.

I vilket fall som helst så ställde han den fråga som alla borde göra som arbetar i skolan, varför är det så fult att vara duktig på matematik, men det är helt ok att vara bra på fotboll?

Varför får inte barn som är specialbegåvade samma möjligheter att utveckla sin begåvning som de som är motoriskt begåvande? Varför får de som är smarta samma möjligheter att utveckla sina färdigheter, som de som är idrottsbegåvade? Varför ska en som räknat ut hela matteboken i början av terminen sitta och vänta, och bli uttråkad, bara för att alla ska hänga med? varför får inte dessa barn utveckla sina talanger i skolan?

Till oss lärare (jag var den enda i salen) ställde han frågan: Hur ser ni egentligen på elever som ställer frågor? Barn med specialbegåvningar, ställer frågor, som ofta är ganska besvärliga, konstaterade Danne, men hur ser lärare på det? Uppmuntras det? Uppmuntras överhuvudtaget frågor från elever eller uppfattas de elever som frågar som besvärliga?

Hela Dannes föredrag byggde på idéen om att du bör göra det du är bra på, och bli ännu bättre på det. Låt inte krav på att du ska kunna allt begränsa dig. Ge dig hän till det du är bra på och bli ännu bättre på det. Och jag måste säga att jag instämmer! Bli bättre på det du är bra på , och se till att bli ännu bättre när du är bäst!

Får du möjlighet att höra Danne Ström, ta den. Han har dessutom lovat mig och @copylinda att han ska komma till Internetdagarna presenterar Hej skolan, dags att internetta! Så kom du med så får du träffa Danne, mig och Copylinda där.

Ett kort möte på Mini Geek Camp

Jag kommer ned för trappan. Armarna känns längre än vanligt av den tunga börda som jag bär på: .se guiderna som @hejg och @macfeast har beställt via Twitter. Äntligen framme på Polhemsgatan, det här ska bli spännande. Jag trycker ner handtaget och kommer in i en källarlokal. Lite stolar, något bord, en mamma som står i ett provisorisk kök och plockar som mammor ofta gör.

Jag går fram och hälsar:”Kristina Alexanderson” och möts av en varm och glad hälsning. ”Det är jag som är Gustav Holmströms mamma.”
”Åh, är du Gustavs mamma? @hejg:s mamma? Åh, vilken son du har, han är helt enorm” svarar jag.


Jag går mig runt i lokalen. Det är bara tre killar i källaren som alla sitter lutade över sina datorer, och jag funderar lite över var är alla andra, och var är mina twittervänner. Jag bestämmer för att hälsa. Tim, @gurktim, hälsar glatt tillbaka, och när jag säger vem jag är så kontrar han snabbt till sina kamrater ”Åh, nu kommer en kändis.”

Jag en kändis? För att inte låta det gå mig åt huvudet så svarar jag: ”Jag känner mig inte som en kändis, jag känner mig helt vanlig” och söker dölja min förlägenhet med ett avväpnande skratt. Här står jag i en liten källarlokal på Kungsholmen, bortkommen som vanligt.

Jag har kommit till Mini geek camp 2010.

Jag hälsar på de övriga i Tims lag, det är Patrick, @ppatrix, och Marcus, @mringelborn och frågar vad deras webbprojekt har för syfte, varför de gör det och hur det tänkt kring idéen. Jag får väldigt genomtänkta och mycket kloka svar. Det här är killar som vet vad de håller på med.

Strax därefter öppnas dörren och in ramlar ett litet gäng killar. ”Var är alla andra?” undrar @hejg:s mamma?
”Ingen aning” svarar killarna, ”Vi gick sist, tio minuter efter alla andra.” Strax därpå ramlar det in ett helt gäng med grabbar, och en tjej.
Jag blir förlägen. Känner jag de här pojkarna? Då kommer två fram, hälsar myndigt på mig och säger ”Gustav” och ”Mauritz”, och jag svarar:
”Åhh, jag är Kristina, tänk va’ roligt att få träffas.”

Stämningen i lokalen är avvaktande. Ingen vill börja att ta sig för av maten, utan alla bara väntar på att någon ska börja, ingen vill vara först. Jag pockar på att de ska ta för sig, så att stämningen ska lättas upp och bli mer avslappnad. Till slut är det någon börjar och snart sitter alla och äter, samtidigt som de har på sina laptopar och arbetar med sina webbprojekt.


Jag vill helst sitta med mina vänner @Macfeast och @Hejg, men vid deras bord är det fullt så jag tar soffan, tillsammans med Oscar @ostdesign, Marcus @aroodish, Kristoffer @stoof1 och Erik @nemesan. Samtalet är trevande till en början, men snart berättar de om natten, hur lite de sovit att de skrattat åt en tramsig artikel i Aftonbladet, om en kvinna som slog ner en rånare med en pocketbok. Jag börjar förhör mig om deras projekt, och får reda på vad de håller på med, även deras projekt är otroligt genomtänkta och välmotiverade.


När jag ätit klart minglar jag runt, för att ta reda på mer, för jag ska ju skriva ett klokt och innehållstungt inlägg på Internetdagarna, och behöver stoff. (Det kommer på måndag, så läs det.)

Till min stora besvikelse hinner jag knappt prata med @hejg och @macfeast för klockan 13.00 börjar föreläsningarna med @nikkelin om sökmotorsoptimering (otroligt givande) och efter honom @macdanne som höll en mycket givande och inspirerade föreläsning, som jag ska försöka skriva om i ett eget inlägg om. När föreläsningarna är avslutade, pockar vardagen på och jag ska åter hem.

Innan jag går hinner jag och @copylinda dela ut guiderna, och småprata lite med de vuxna, men jag som så gärna skulle velat prata mer med mina twittervänner, men det hinns inte riktigt med. Vill inte störa då deras arbete pockar på, och jag måste rusa, så det får bli nästa gång för denna gång blev alltför det kort.