Ett romansamtal med blogg, vad händer?

Romanbloggarna var ett bloggprojekt som jag gjorde med min S2:a, våren 2009. I korthet kan jag säga att det gick till på följande sätt:

  • Jag skapade en blogg för varje roman som mina elever skulle läsa
  • De fick i uppgift att bearbeta romanen utifrån
    • Handling
    • Budskap
    • Personer
    • Miljö och tid
  • De fick tydliga, eller relativt tydliga förutsättningar
    • Blogga om varje område (minst ett inlägg per bloggare)
    • Kommentera på varandras inlägg

Romanerna som jag valde var alla kopplade till temat romantiken och gotiken. Romanerna var både moderna och klassiska, och själva romanläsningen skulle vara utgångspunkt för bloggandet. Sedan lämnade jag samtalet/bloggeriet till att ske parallellt med läsandet, eller när eleverna själva ville. Jag gav bara ett slutdatum, när det skulle vara klart.

Resultatet blev sex bloggar, med sex väldigt olika och ändå väldigt lika samtal. Alla diskuterade samma tema, men samtalen kom att utvecklas på väldigt olika sätt. Beroende på gruppernas sammansättning och ambitionsnivå.

När jag tittade in på bloggarna så var samtalen i stort sett avslutade, min roll var extremt passiv, eftersom min bild var att det var mina elevers samtal. Du ska vara medveten om att jag inte heller ville synas, ville inte vara aktiv på nätet, rädd för att jag skulle ta över, rädd Internet.

Another two on the road by Sibi CC (by, nc, nd)

Den passiva rollen, att mina elever fick sköta sig själva fungerade si så där, om ska jag vara helt ärligt. Javisst fick jag alla att blogga, men jag hade ju egentligen ingen koll om de hade gjort arbetet förens det var för sent. Det kom jag att ändra på när jag startade nästa bloggprojekt. Jag hade dessutom väldigt få möjligheter att stödja, hjälpa eller ta del av processen, som jag i senare bloggprojekt kom att se som bloggens stora fördel.

När jag utvärderade tyckte jag att jag missade själva processen, saknade möjligheten att stödja, hjälpa och puffa, men det jag framför allt såg var enorma fördelar och de gav mig rysningar längs hela lärarsjälen…

Samtalen, vilka samtal, jag fick ta del av! Jag riktigt häpnade, när jag fick läsa. Jag njöt, jag skrattade, jag blev så imponerad av mina elever… Hur då, undrar du..

Jag slogs av flera saker

-De enormt genomtänkta analyserna och reflektionerna som de gjorde kring den litteratur de läste

Ett exempel är Camillas fantastiska inlägg ”Jag tror att Doré dör på sidan 132” där hon med hjälp av romanen försöker visa en möjlig läsning är att Doré dör just på sidan 132, och det gör genom ett mycket genomtänkt och genomarbetat inlägg. I vilket hon diskuterar stilen och skillnaderna mellan de olika delarna, att karaktären Doré ändrar karaktär etc. Den slutsatsen hon drar är :

I romanen vaknar Doré nästa morgon. Han är lite stel, men reser sig snart och går vidare. Sleepy Hole ligger bakom nästa klippa.
Jag tror att Doré aldrig vaknar utan långsamt fryser till döds och att Dorés hjärna fabulerar ihop resten av boken. Ja, det kan låta långsökt. Men om vi tänker efter är det logisktHypotermi är när kroppens temperatur blir lägre än 35 grader Celsuis. Då kan man se följande symptom:

Hypotermi är när kroppstemperaturen understiger 35?C

“Hans händer var till slut så stelfrusna att han inte längre kunde räta på fingrarna och han hade förlorat all känsel i fötterna./…/han blev dåsig och orkade inte resa sig/…/hans förut så väloljade tankeflöde saktade gradvis av” s. 131-132, Bestiarium (jag har gjort en del typografiska ändringar) nästan

Visar inte det här att det är möjligt att Doré faktiskt inte reser sig upp igen?

Hon tar dessutom hjälp av andra kamraters inlägg och synpunkter, visar att de stödjer hennes teori, och gör det skickligt och genom att ära den som äras bör, (en referatmarkering samt en länk) dessutom bygger hon vidare på resonemanget, vilket är otroligt.

” Flera andra här på bloggen har också varit inne på dröm-/verklighetsspåret. I sitt inlägg “Dorés drömmar. Från en annan värld?” här på bloggen skriver Isabella:

“Det var som om han redan innan han begav sig till Sleepy Hole hade sett mycket av det som skulle ske. Det var som om platsen han sedan åkte till var en plats i det förflutna, en plats i hans drömmar” (jag har gjort en del typografiska ändringar)

Det är verkligen mitt i prick; det är som om Doré undermedvetet redan vet allt som ska hända i Sleepy Hole. Jag tror att det är ett bevis på att Doré egentligen hallucinerar fram sitt “andra” liv, det med Sleepy Hole, Moon Hall och Claytons cirkus.

Den analysen som Camilla gör hade hon kanske aldrig fått till vid ett vanligt romansamtal, för den kräver tid, eftertanke och mycket samarbete och engagemang. Bloggen som redovisningsarena gav henne just dessa möjligheter.

-Stödet som de gav varandra, i alla positiva tillrop i kommentarer och i inlägg

Vi tittar på de svar som Camilla får. Hon får 14 kommentarer på sitt inlägg,  när får du till ett samtal i klassrummet där en elevs synpunkter bryts fjorton gånger med andra ? Okey alla inlägg är inte kopplade till inlägget, några rör Isabellas hälsa, men icke desto mindre, när får du till ett samtal med fyra elever,  om en roman de läst (under tvång) och 10 gånger vill kamraterna säga något i om en åsikt som en annan kamrat formulerat?

Jag får det aldrig, men vad säger de då?

Louise G: ”älskar teorin” och ser hela inlägget som en lösning på romanens gåta…

Mikaela: Håller med

Martin: tycker att det är ett kanoninlägg, men ger också råd om att använda bloggens länkmöjlighet, ge Isabella kred med en länk och en ping

Isabella: instämmer, och sedan kommer lite offside kommentarer, mellan de nykära eleverna Martin och Isabella

Sedan kommer Louise: tillbaka berättar att hon drömt om inlägget

Camilla gör som ”riktiga” bloggare: hon svarar på sina kamraters kommentarer, genom att säga ” det finns en del lösa trådar” och så börjar hon nysta lite i dessa…

Sedan kommer en rad pingbacks, men det innebär bara att eleverna har kommenterat inlägget i andra inlägg…

-Tiden, som de lade ner på att hitta stöd för sin teori

Camilla berättar i början av sitt inlägg att hon läst romanen en andra gång, och hon är inte den enda eleven som läser sin roman flera gånger en annan som berättar det är Emelie, i Farväl romanbloggen.

  • Ärligheten, att de verkligen pratar med varandra, är ärliga om vad de tycker om uppgiften, romanen Victor säger i inlägget ”berätta om Nathanael” måste allt som görs ha ett budskap?

Och han får svar av sina kamrater, inte av mig

Alice säger ”jag tror att allt har ett budskap”

FelixO säger ” Budskapet är någonting jag också har försökt att förstå mig på, dock utan vidare lycka!”

Och så går samtalet vidare om allt har ett budskap eller inte…

  • Möjligheten att få tjuvlyssna… Älskar inte ni att tjuvlyssna på era elever, det gör jag. Att läsa en blogg och ett samtal som man själv initierat är att tjuvlyssna, det är skoj…

Jag behöver ju inte ta fram det jag gillar att lyssna på, ni får kolla in bloggarna själva, eller ännu hellre börja blogga med era elever så att ni kan tjuvlyssna på deras samtal.

Vill du ha instruktioner, skriv en kommentar… jag ska leta på usb-minnet, för den som så önskar…

3 reaktion på “Ett romansamtal med blogg, vad händer?

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: Cecilia Bengtsson

  3. Pingback: Cecilia Bengtsson

Kommentarer inaktiverade.