Dagsarkiv: 12 januari 2010

Sociala medier i skolan, vad krävs?

Hela dagen har det surrats på mitt twitter som SVT:s morgonprogram om sociala medier i skolan. Att skolan måste anamma sociala medier och jag undrar stilla, hur ska det gå till? Visst krävs det uppenbara som:

  • pengar,
  • teknik,
  • utbildning,

men först behövs framför allt en mer tolerant hållning mot det nya och mot sociala medier generellt. Inte bannlysa, inte förbjuda, inte stänga av.

I skolan, fokuserar vi ofta på problemen, visst det finns problem, mobbning, kränkningar, men det finns det faktiskt överallt. Skolan behöver få upp ögonen för vilka möjligheterna, som dessa verktyg skapar, oanade möjligheter, enligt mitt sett att se det.

Jag har i min undervisning använt flera sorters sociala medier, twitter, Facebook och bloggar. Generellt kan jag säga att genom dessa verktyg kan jag få tillstånd kommunikation på helt andra villkor än om jag bara använder vanliga samtal.

Jag kan få kommunikationen att gå nya vägar. Eleverna pratar med andra än de vanliga kompisarna. De som deltar i samtalen blir mer jämbördiga eftersom de ges mer tid för reflektion och eftertanke, i bloggsamtalen.

Med hjälp av twitter kan jag t.ex. ge alla samma möjligheter att bli hörda. Alla kan prata i mun på varandra, jag kan se, ta del av det som skedde efteråt. Mina elever kan med enkla medel analysera sitt prat, och det finns enkla analysmedel som tweetcloud och mentionmap.

Skolan ägnar sig åt kommunikation, att överföra ett budskap från en till en annan. Det är klart att verktyg för kommunikation, och som underlättar kommunikation ska användas. Men för att de ska komma tillstånd krävs en öppnare inställning till nytt, och nyheter.

Vad minns vi av vår skolgång?

En elev står plötsligt i dörren, vill ha ett intyg. Berättar att hon bott i London ska arbeta som volentär i februari. Livet leker, och framtiden är deras.

Åhh, tänk, säger hon, att du hade vår klass som din sista. ”Mmm… kanske det”, säger jag lite frånvarande, ”jag har ju fortfarande klasser kvar, så det stämmer inte riktigt.”

”Att vi blogga, som din första klass, och sedan arbetar du med det. Det är väl häftigt”, fortsätter hon. Funderar på om jag ska korrigera och säga att de inte var först. Hon fortsätter, ”jag minns verkligen bloggen ”blod svett och tårar” Vilket arbete vi lade ner på de den. Det tog så mycket tid. Men det var också väldigt skoj, kanske det bästa vi gjorde.”

Hon avslutar det känns så sorligt, att du jobbar någon annanstans, och jag går kvar här, inte har dig kvar, och jag har ändå lämnat skolan. Det är ändå coolt, men sorligt.

Skolpoesi

Sitter ensam kvar i en tom datasal, lite trött, sliten efter en halvdag med lektioner. Jag har träffat mina elever för första gången 2010, och mindes inte ens att önska dem god fortsättning. Det berodde nog på att jag var så fokuserad på uppgiften, att få dem att komma igång med sitt ”prat”, spåna idéer, brainstorma kring utgångspunkter.

Sedan fick de i uppgift att förbereda bra inledningar till sina prat (ca 1 min), kopplat till valfri bild, valfritt filmklipp, valfritt citat eller valfritt klipp på youtube.

Stämningen i klassrummet har varit hög, och jag har arbetat intensivt med att ge mina elever de förutsättningar som behövs för att lösa uppgiften.


Men naturligtvis, kommer det inte att bli så som jag har tänkt mig när det är klart nästa vecka.

Det förvånar alltid mig, för hur jag än försöker förklara, visa, svara på frågor är det alltid någon/några, de flesta ibland som tänker annorlunda, annat än det jag tänkt, och det är i det mötet som verklig skolpoesi uppstår. Resultatet blir så mycket mer, så mycket bättre.

Jag njuter varje gång, och jag ser redan framemot nästa tisdag då jag ska få skörda frukterna av dagens arbete.