Skolpoesi

Sitter ensam kvar i en tom datasal, lite trött, sliten efter en halvdag med lektioner. Jag har träffat mina elever för första gången 2010, och mindes inte ens att önska dem god fortsättning. Det berodde nog på att jag var så fokuserad på uppgiften, att få dem att komma igång med sitt ”prat”, spåna idéer, brainstorma kring utgångspunkter.

Sedan fick de i uppgift att förbereda bra inledningar till sina prat (ca 1 min), kopplat till valfri bild, valfritt filmklipp, valfritt citat eller valfritt klipp på youtube.

Stämningen i klassrummet har varit hög, och jag har arbetat intensivt med att ge mina elever de förutsättningar som behövs för att lösa uppgiften.


Men naturligtvis, kommer det inte att bli så som jag har tänkt mig när det är klart nästa vecka.

Det förvånar alltid mig, för hur jag än försöker förklara, visa, svara på frågor är det alltid någon/några, de flesta ibland som tänker annorlunda, annat än det jag tänkt, och det är i det mötet som verklig skolpoesi uppstår. Resultatet blir så mycket mer, så mycket bättre.

Jag njuter varje gång, och jag ser redan framemot nästa tisdag då jag ska få skörda frukterna av dagens arbete.

5 reaktion på “Skolpoesi

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: KristinaAlexanderson

  3. Pingback: Cecilia Bengtsson

  4. Dan Engström

    Jag tyckr att begreppet Skolpoesi är mycket välfunnet för det oväntade som uppstår i elevens tolkning av lärarens önskemål. Din entusiasm för läraryrket får mig nästan att vilja ta upp min gamla forskar/lärarhatt igen – ett gott betyg!

Kommentarer inaktiverade.