Hela dagen har det surrats på mitt twitter som SVT:s morgonprogram om sociala medier i skolan. Att skolan måste anamma sociala medier och jag undrar stilla, hur ska det gå till? Visst krävs det uppenbara som:
- pengar,
- teknik,
- utbildning,
men först behövs framför allt en mer tolerant hållning mot det nya och mot sociala medier generellt. Inte bannlysa, inte förbjuda, inte stänga av.
I skolan, fokuserar vi ofta på problemen, visst det finns problem, mobbning, kränkningar, men det finns det faktiskt överallt. Skolan behöver få upp ögonen för vilka möjligheterna, som dessa verktyg skapar, oanade möjligheter, enligt mitt sett att se det.
Jag har i min undervisning använt flera sorters sociala medier, twitter, Facebook och bloggar. Generellt kan jag säga att genom dessa verktyg kan jag få tillstånd kommunikation på helt andra villkor än om jag bara använder vanliga samtal.
Jag kan få kommunikationen att gå nya vägar. Eleverna pratar med andra än de vanliga kompisarna. De som deltar i samtalen blir mer jämbördiga eftersom de ges mer tid för reflektion och eftertanke, i bloggsamtalen.
Med hjälp av twitter kan jag t.ex. ge alla samma möjligheter att bli hörda. Alla kan prata i mun på varandra, jag kan se, ta del av det som skedde efteråt. Mina elever kan med enkla medel analysera sitt prat, och det finns enkla analysmedel som tweetcloud och mentionmap.
Skolan ägnar sig åt kommunikation, att överföra ett budskap från en till en annan. Det är klart att verktyg för kommunikation, och som underlättar kommunikation ska användas. Men för att de ska komma tillstånd krävs en öppnare inställning till nytt, och nyheter.
Pingback: KristinaAlexanderson
Om jag inte missminner mig använde du i princip inget av alla dessa kommunikationsmedel för ett drygt år sedan.
Idag är de en självklarhet för dig. Visst är det fantastiskt!
Frågan är vad som krävs för att våra lärarkollegor ska göra samma resa som du har gjort.
Hur många klarar av att göra resan (eller åtminstone packa väskan) på ett drygt år?
Nej, jag använde inget, inte Internet alls, men sent ska syndarna vakna. Jag tror att många fler än jag har förmågan, och det vill jag gärna bidra med!
Pingback: » Sociala medier i skolan Skolväskans blogg
Vilket bra inlägg. Det handlar mkt om inställning och att se möjligheter. Inte teknik och pengar osv. Inspirera, våga och att börja använda sig av detta själv och i sin undervisning är vägen att gå och du visar oss på möjligheterna och hur du använder dig av detta!
Intressanta tankar (som vanligt) och ett klargörande inlägg!
Jag använder förresten ditt arbete med bloggarna som exempel i mitt inlägg i samma ämne på Ömsesidig förståelse! Kolla in http://infontology.typepad.com/omsesid/2010/01/den-digitala-mediekulturen.html
Jag såg det tack! Det var otroligt smickrande, tack!
Pingback: Danne Ström
Pingback: KristinaAlexanderson
Pingback: Kolla källan
Pingback: SBNING
Hej
Bra inlägg och vilken personlig utveckling
Jag är lärarstudent och går en kurs som heter Pedagogisk digital kompetens. Dina reflektioner fångade mitt intresse, då jag har i uppgift att reflektera begreppet Pedagogisk digital kompetens i en blogg. Ditt inlägg fick fart på min tankeverkstad och frågan Vad krävs? är av ytterst relevans! Jag anser att varje lärare behöver riktlinjer inom PDK och vart de kan inhämta kunskaper. Sluta se problem och istället möjligheterna, för det är då vi kan utvecklas. På min blogg har jag reflekterat över PDK:s mångsidighet, det är inte bara datorns funktion som ska uppmuntras utan även annan teknik. Det kan vara hur vattenavloppet fungerar, alltfler barn tar för givet att det ska komma vatten ur kranen men de vet inte hur vattnet kommer till kranen. Får eleverna veta detta kan det bidra till andra reflektioner såsom miljöfrågor etc. Är rädd för att PDK ska ta stopp vid datorerna och all annan teknik hamnar i skymundan. Välkommen att läsa min blogg och ge feedback!
Pingback: Mikael Ohlson
Pingback: KristinaAlexanderson
Pingback: Mats Lindholm
Pingback: joha88
Pingback: Lucka 11: Geim, internet och bloggtips