Vilka kunskaper ska skolan mäta?

(im)possible – 282/365 by morberg cc (by, nc)

Jag har just läst Malin Lernfelts debattartikel i GP Kunskap är mer än google och slås av hur märklig debatten är i skolfrågan. Enligt Lernfeldt, som hårddrar det, finns det två läger. Ett som säger: kunskap är att kunna googla, fritt sökande efter kunskap, och ett annat som säger: kunskap är fakta, rabbla, som krävs för att få bra färdigheter för att klara framtiden. Lernfeldt skriver:

Att kunna rabbla fakta är en grundförutsättning för att senare kunna skapa mening, se samband och kritiskt granska. Att till exempel känna till hur samhället är uppbyggt och vilka historiska fakta som lett fram till dagens situation är de facto en nödvändighet för att kunna diskutera Sverige, Europa och världen i dag. Det kan man inte begära att en åtta- eller tolvåring skall förstå. Men vuxna människor bör inse det och inte hånfullt kalla viktig faktainlärning för korvstoppning.

Personligen kan jag inte se att det finns en sån tydlig motsättning mellan de två lägren. I min värld, i skolan som lärare, behöver barnen fakta, för att kunna förstå det material som de sedan ska bearbeta.

Jag anser att frågan bör handla om vilken kunskap ska mätas, är det graden av korvstoppning? Hur många fakta barnen kan rabbla utantill? Eller är det färdigheterna barnen använder faktan till som skolan ska mäta? Vad är det som är kunskap?

Om skolan ska mäta kunskap, som graden av korvstoppning, måste vi fråga oss vad ger det för skola, och vad ger det för färdigheter? Eller bör skolan mäta eller söka mäta hur väl elever klarar av att visa att de kan förstå den fakta som de har tagit del av, att de kan reflektera, analysera kring det material de lärt sig använda. Även i yngre åldrar.

Att veta att demokrati betyder folkstyre, gör föga nytta om du inte förstå vidden av hur ett demokratiskt samhälle, arbetssätt fungerar, alltså måste skolan ge elever båda delarna.

I ett samhälle där information finns i överflöd är det dessutom nödvändigt att skolan faktiskt ger eleverna grundläggande och småningom även mer avancerade kunskaper i hur de söker, hittar, kritiskt granskar och förhåller sig till den fakta och de påståenden som de finner i vårt informationstäta samhälle.

Dessa två ytterligheter är enligt mitt sätt att se alltså konstruktioner skapade för att förenkla debatten. De sitter ihop och tillsammans skapar de kunskaper som skapar förutsättningar för en skola som ger barnen möjligheter att klara sig i sin samtid och framtid. Frågan handlar alltså inte om kunskap, utan om vilken kunskap som skolan ska söka mäta, är det faktarabblande eller är det de använder faktarabblandet till?

Naturligtvis är det både och, men att förespråka en skola där faktarabblande är synonymt med kunskap är enligt mig inte att ge eleverna färdigheter för att klara dagens och morgondagens samhälle. Det är att förenkla vad kunskap är, och vilken kunskap som elever behöver.

15 reaktion på “Vilka kunskaper ska skolan mäta?

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: Ingmari Svensson

  3. Eva Bratvold

    Et godt innlegg og jeg er så enig med deg. I Norge har vi fått en vridning mot at man skal måle kompetanse og ikke kunnskap, og jeg velger å tolke det dithen at man ikke bare skal kunne kalde fakta – man skal også vise at man kan bruke dem og reflektere over dem. Dessverre er det enklere å måle kunnskap og det er nok ofte det som skjer…jeg liker å gjengi Henry Ford (det sies i alle fall at det er han som står bak utsagnet): det er ikke så viktig at jeg har all kunnskapen i mitt hode, det er viktigere at jeg vet hvor jeg skal finne den når jeg har bruk for den.

  4. Christer Holger

    Kristina, fint skrivet. Jag tror inte alls på korvstoppningen. För det första, om man stannar kvar vid att prata om Google och sök så är man kvar i sökandet av kunskap och ser barn som passiva varelser som ska suga i sig kunskap. Internet handlar nu om möten med andra människor och om att göra saker tillsammans och att uttrycka sig.

    Möjligheten för lärandet blir då: Handla, möta, uppleva och sedan reflektera.

    Jag tror det är ett bättre sätt att lära och jag tror också att den typen av lärande skulle ge oss en bättre värld där vi minskar risken för sådana hemskheter som skedde tex under andra världskriget med stora mängder människor som tränats att ”stoppa i sig” sanningen och inte fråga varför.

    Och där någonstans finns goda möjligheter till lärande också. Angående just demokrati så kan man ju säga att förutsättningarna för den i praktiken påverkas av den utveckling vi nu ser i dem

  5. Christer Holger

    Oj, det blev lite konstigt skrivet på slutet, vad jag skulle säga var att tex även vad en demokrati innebär i praktiken och vad man kan göra som medborgare i en demokrati påverkas just nu av utvecklingen på nätet, då räcker det inte med att korvstoppa gamla teorier om vad demokrati är.

  6. Pernilla Rydmark

    Just demokrati är ju en kunskaps som knappas kan läras utan praktik. Hur kan man lära sig rättvisa utan att uppleva orättvisa?

    Jag tror att kroppen och knoppen måste förenas i lärandet. Vygotskij var det som gällde eller hur Kristina?

    ps. kommentarsdatum ser helt galet ut ds.

  7. Pingback: Niklas Morberg

  8. Pingback: KristinaAlexanderson

  9. Anne-Marie

    Vilket underbart inlägg och vilka goda gensvar. Jag länkar till detta, har skrivit om det själv men ur ett elevperspektiv. Allt gott Kristina, Anne-Marie

  10. Pingback: Hur sålla, hur kritiskt tänka – när man söker på nätet « Anne-Marie Körling

  11. Göran Törnquist

    Jag jobbar som it-konsult och systemutvecklare. I mitt dagliga praktiska jobb behöver jag inte kunna alla fakta, däremot veta var jag hittar fakta som stöder de teorier jag utvecklar.

    Kunskap är inte korvstoppning. Kunskap är hur fakta tillämpas i praktiska och teoretiska fall.

Kommentarer inaktiverade.