Dagsarkiv: 24 januari 2010

Varför kommer källkritiken alltid sist?

Ladybird on the edge by nutmeg66 CC (by, nc, nd)

Jag sitter som vanligt på söndagen och läser loggböcker, och så här i slutet av projektperioden så kommer inlägg efter inlägg om källkritik. Bra tänker jag, schysst att de skriver källkritik, men borde de inte ha gjort det från början, när de valde källan? Varför spar mina elevers sina källkritiska diskussioner till sist? Vad får jag för svar? Paulinas inlägg ger ett svar i källor och källkritik

Sådär, nu är sidan KÄLLOR uppdaterad. Återstår att göra ett häääärligt (ironi!) inlägg om källkritik. Måste filura lite på hur jag ska göra det för har utvärderat vissa källor redan, så antingen gör jag en källkritisk överblick eller så granskar jag de resterande källorna var för sig.

Det är helt enkelt tråkigt, men när jag läser inläggen om elevernas källkritik inser jag att det mesta som skrivs är slentrian, sånt som de tror att de ska skriva, eller det de minns att de borde ha funderat kring, återigen slås jag av att jag borde göra detta på ett annat sätt. Nästa gång… Då kommer jag till Nicoles loggbok, Märkte en sak och jag läser

Märkte att det varit smartare att skriva källkritik när man lägger upp källan – alltså direkt.. kommer inte ihåg exakt var jag använt alla länkar.. i och för sig är det inte så många.

Och genast inser jag att den tösen har lärt sig något, precis som jag, så kan jag nöjd fortsätta att skriva inläggen till mina elever, med insikten om att nästa gång ska jag kräva att de skriver om källkritik redan vid valet av källan.

Uppdaterat 22:08

Jag läste just Caroline som också kommit till den insikten, måste ge henne lite cred med

Jag gjorde precis mitt första inlägg om källkritik. Känner att jag helt klart måste göra fler inlägg om mina källor, eftersom jag varit dum nog att inte göra det löpande.

En lärare som impade på mig #TMBETT2010

Young Reflection by iltabe CC (by, nc, nd)

Bland de lärare, som delade med sig på TeachMeet, fanns en som verkligen impade på mig. Det var en ung lärare från Robin Hood primäry school. Han berättade hur han arbetade med bloggen som verktyg för att eleverna skulle reflektera över sitt skolarbete.

Hans entusiasm smittade mig, och hans glöd och inspiration, när han berättade att arbetade med så unga barn som 10-åringar och att han med ganska enkla medel kunde få dem att reflektera över andra kamraters tankar, upplevelser.

I sin klassblogg använde han enkla frågor som han uppmanade eleverna att besvara i kommentarerna, för att de skulle reflektera över det som var skrivet i inlägget. Frågor gav barnen ledtrådar om vad de skulle reflektera över, så inte kommentarerna bara blev av karaktären: ”du ser konstig ut på den bilden”. Utan kom att handla om vad de gjort, hur de gjort det samt vad de lärt sig.

Värt att titta på, så jag lånade ett exempel från inlägget Year 4 Radio från 40Q:s classblog

In the comments:

Write something you think was good about the podcast or poem, and something you think they could have improved.

You might want to think about the children’s reading skills, the expression in their voices, and if they sounded confident and like they knew what they were talking about.

Än en gång stod det klart för mig: Det är vilka förutsättningar, som vi ger eleverna, som leder till resultatet.

Skolbiblioteket min hamn i skollivet

Dialogue Between Two Trees In My Wild River…!!! by Denis Collette…!!!

CC (by, nc, nd)

Jag har alltid bott på skolbiblioteket, så länge jag kan minnas att jag haft ett skolliv. Jag älskar att gå bland böckerna, sitta i lugnet, läsa eller bläddra i en bok. När jag gick på gymnasiet tillbringade jag alla min raster i biblioteket, det var skolan hjärta, där fanns allt.

Passionen för skolbiblioteket har aldrig avtagit, och jag har haft lyckan att få arbeta på en skola som har ett alldeles eget bibliotek, med en alldeles riktig bibliotekarie.

Jag har tillsammans med mina bibliotekarier (Eva, Hanna, Anna, Helena och sedan Hanna igen) planerat och genomfört skolprojekt om allt från fornnordiska gudar till stadsvandringar. Hennes roll är lite olika, men ändå samma:

  • hon fungerar som ett bollplank, som frågande ser på mig men säger aldrig ”det där går inte”
  • jag prövar mina idéer på henne och sedan hjälper hon mig att hitta bra böcker, så att jag kan läsa på,
  • hon hjälper mina elever att hitta bra material, som hon ofta i förväg ställt i ordning

Hon finns alltid där som ett bollplank, under resans gång som en kollega som är sprudlande entusiastisk inför alla mina tokiga idéer. Jag tror aldrig jag vågat så mycket om inte hon funnits där som samtalspartner.

Många gånger har jag önskat att samarbetet skulle kunna vara än närmare, att min bibliotekarie skulle få vara med i hela processen, från att idéen föds till att vi skördar resultatet i klassrummet, så har det dessvärre varit allt för sällan. Tiden har inte räckt till, jag har inte alltid varit så förberedd, inte alltid hunnit med att informera henne. Men några gånger har det skett…

Arbetet som sker i biblioteket är enormt och resursen som min bibliotekarie delar med sig av uppskattas både av mig och mina elever. Ett exempel är:

När min klass, som nu går i trean, gick i ettan fick de i uppgift att göra en statyvandring och för att få gedigen och insatt hjälp samt lära känna biblioteket och vår nya bibliotekarie så fick de och hör och häpna ”hyra henne” en halvtimme för att verkligen få hjälp med informationssökningen. Jag var inte om alla bibliotekarier har den tjänsten på sin lista, men jag kan säga att de gjorde enormt gott för mina elevers synsätt på biblioteket och de som jobbar där. Det var en av de saker som de prisade i utvärderingen, i övrigt tyckte de att uppgiften var ganska beige.

Jag har genom ett nära samarbete med mitt skolbibliotek och min bibliotekarie, kunnat påverka bibliotekets bokhyllor, hittat massor med ljuvliga böcker, fått tips och idéer om nya projekt. Haft en fristad där jag kunnat planera idéer, få gehör och framför allt stöd i arbetet att få fram bra material till skolarbetet. Jag har också alltid fått hjälp med att få kompetent hjälp vid informationssökning och arbetet med elevers arbeten.

Om du jobbar på en skola med ett bibliotek, se till att vårda din bibliotekarie väl, hon/han sitter på oanade resurser. Bjud in bibliotekarien i ditt arbete redan på planeringsfasen, ta hjälp av dem, se dem som en resurs, och använd denna resurs. I biblioteket finns informationskompetensens hjärta, och de som jobbar där får detta hjärta att friskt klappa, och min erfarenhet är att de också förmedlar sin kunskap till oss andra som arbetar/går i skolan, med glädje.

Kunskapstankar för framtiden

Yesterday by caroslines cc (by, nc, sa)

När jag gick i skolan lärde jag mig det som jag behövde för att klara mig i världen. Jag fick lära mig…

  • Hallands fyra floder
  • Skriva, brev, referat, argumenterande texter
  • Tala, hålla föredrag om stort och smått
  • Läsa och förstå både Strindberg, Tegnér och kemi
  • och så mycket, mycket mer…

Vad behöver dagens barn lära sig i skolan? Vad behöver de ha för kunskaper för att klara sig i dagens/morgondagens samhälle?

Personligen undrar jag, vad är det barnen behöver lära sig, för att klara morgondagen? Är det samma saker som det vi lärde oss? Hallands fyra floder, hittar de inte svaret på Internet i Wikipedia?

Behöver inte dagens barn lära sig hur de hittar svaret, hur de prövar att det är rätt, hur de gör en analys, förhåller sig kritisk till fakta men även andra saker som

  • hur bloggar fungerar…
  • hur gör en webbplats skapas
  • hur sociala nätverk som Twitter och Facebook fungerar
  • hur ett forum fungerar
  • hur förhåller man sig till andra online
  • hur gör du för att vara trygg och säker online
  • och så vidare…

Lär sig barnen i dagens skola det de behöver för att klara sig i dagens och morgondagens samhälle? Hur förbereder vi barnen för morgondagen, och vilka färdigheter behövs i morgondagens vardag? Kan vi säga det?

Det är frågor som vi som arbetar i skolan måste attackera och ta ställning till. Vilken kunskap ska vi förmedla och hur? Vilka är de kunskaper som våra barn behöver för att klara sig i en värld där de är födda med ”webben ‘i blodet’?” De vet inte om en tid innan Youtube, innan facebook, innan twitter. Hur förbereder vi dem för den vardag som de ska arbeta och leva i?

Hur utvecklar vi barns sökande på nätet?

Hur får våra barn kompetensen att söka på nätet?

Scroogle doesn’t monitor what you seach for by edgeworks cc (by)

Jag fick via Twitter (tack @ulrikajonson) en podcast ”Study: Not All Kids Are Computer Whizzes som handlade om en undersökning som gjord i Maryland, om barns förhållningssätt till att söka information på nätet. Studien visade att barnen mycket sällan lyckades hitta svaret på de frågor som de skulle besvara.

Studien visade dessutom att pojkar gav upp snabbare, och ansåg att ”om de inte hittade svaret på Internet fanns det inte” Pojkarnas inställning var dessutom att det var ”datorns fel” om de inte hittade det de sökte. Flickorna å andra sidan var mer uthålliga, men om de inte hittade svaret så lade skulden hos sig själva, det berodde på att de inte var tillräckligt duktiga (”grymma”).

Förslag på lösning ges också i podcasten,

What is it that parents can do right now to improve these skills? Well, they can be mentors in the sense of trying to motivate a kid to go further and farther. Also, being able to let kids see how you search and what you do to refine a search. Its those multi-step questions that trip up most people, for example, we asked what day next year will the vice presidents birthday be on? Well, this was a very interesting question because it takes three different searches to actually find that question, only about 0.5 percent of our kids could actually answer this question.

If we change the result pages, most kids dont click pass the first page. One of the things that we think that would be very valuable would be some sense of mentorship.

Givetvis tänkte jag på Anne-Marie Körlings inlägg Hur sålla, hur kritiskt granska – när man söker på nätet,  i vilket hon diskuterar barns sätt att söka information på nätet och hon ger hon en liknande lösning:

Nej, ingenting av detta visste eleven. Det krävs en aning mer av oss i skolan än att sätta eleverna på att googla på svar till sina uppgifter. Vi måste sitta intill och vara lika nyfikna och beakta den textmassa som visar sig i sin oändlighet framför våra elever. Och utveckla läsandet av de sidor som visas så att eleverna kan förstå hur de kan handskas med den mängd de får fram och förstå hur den också rangordnas utifrån andra läsares val.

Så myntet har alltså två sidor, dels hur frågan ställs, men också hur svaret söks, och vilket stöd som elever/barn får för att lära sig behärska sökandet. Samt lösningen tycks finnas i att vi är närvarande och stödjer barnen i sökandet efter svaret.

Lyssna på hela podcasten