månadsarkiv: januari 2010

Wikipedia värt att diskutera i skolan

Google Lego 50th Anniversary Inspiration by manfrys CC (by, sa)

Igår läste jag ett mycket intressant inlägg om hur en skola i Kalmar arbetar med Wikipedia som källa. I centrum för arbetet står biblioteket, vilket är naturlig för var söker eleverna information om inte i biblioteket.

I inlägget NE eller Wikipedia visas att vi lärare ofta en tudelad inställning till Wikipedia som källa och visar på konsekvenserna av detta

”i stort sett alla elever använder Wikipedia, en del lärare tillåter det, andra bannlyser det med den konsekvensen att det ändå används med man anger det inte i ngn källförteckning utan användandet mörkas”

Hur medveten blir eleverna om de inte ens anger källan? Vilken grad av källkritiskt tänkande uppmuntrar vi då? Att tillåta ett användande av Wikipedia är nödvändigt, jag tror på att vara tillåtande, men att precis som de gör i Kalmar lära eleverna mer om källans förtjänster och brister. Vilket jag bland annat har utrett i inlägget Wikipedia en bra källaStjärnkikarna.

I arbetet som sker i Kalmar kring Wikipedia blir det tydligt att de är A och O att elever lär sig förstå genom att arbeta med källan, genom en levande diskussion kring som rör Wikipedias konstruktion och eleverna lär sig bland annat att:

  • Wikipedia artikeln publiceras innan den är ”färdig”
  • att fliken ”diskussion” och ”historia” /…/ kan användas för att bedöma artikeln
  • att det finns utmärkelser typ ”läsvärd artikel” och vad kriterierna för dessa utmärkelser innebär
  • mm

Jag vill än en gång slå ett slag för att vi i skolan, lärare tillsammans med biblioteket ska arbeta med Wikipedia som källa, utgångspunkten bör vara artiklar i ett ämne som eleverna känner väl, eftersom det är svårt att vara kritisk mot sånt som man inte känner till,  och en god vägledning ger Jenny Nyströmskolans arbete.

Tack @cebris8

Varför kommer källkritiken alltid sist?

Ladybird on the edge by nutmeg66 CC (by, nc, nd)

Jag sitter som vanligt på söndagen och läser loggböcker, och så här i slutet av projektperioden så kommer inlägg efter inlägg om källkritik. Bra tänker jag, schysst att de skriver källkritik, men borde de inte ha gjort det från början, när de valde källan? Varför spar mina elevers sina källkritiska diskussioner till sist? Vad får jag för svar? Paulinas inlägg ger ett svar i källor och källkritik

Sådär, nu är sidan KÄLLOR uppdaterad. Återstår att göra ett häääärligt (ironi!) inlägg om källkritik. Måste filura lite på hur jag ska göra det för har utvärderat vissa källor redan, så antingen gör jag en källkritisk överblick eller så granskar jag de resterande källorna var för sig.

Det är helt enkelt tråkigt, men när jag läser inläggen om elevernas källkritik inser jag att det mesta som skrivs är slentrian, sånt som de tror att de ska skriva, eller det de minns att de borde ha funderat kring, återigen slås jag av att jag borde göra detta på ett annat sätt. Nästa gång… Då kommer jag till Nicoles loggbok, Märkte en sak och jag läser

Märkte att det varit smartare att skriva källkritik när man lägger upp källan – alltså direkt.. kommer inte ihåg exakt var jag använt alla länkar.. i och för sig är det inte så många.

Och genast inser jag att den tösen har lärt sig något, precis som jag, så kan jag nöjd fortsätta att skriva inläggen till mina elever, med insikten om att nästa gång ska jag kräva att de skriver om källkritik redan vid valet av källan.

Uppdaterat 22:08

Jag läste just Caroline som också kommit till den insikten, måste ge henne lite cred med

Jag gjorde precis mitt första inlägg om källkritik. Känner att jag helt klart måste göra fler inlägg om mina källor, eftersom jag varit dum nog att inte göra det löpande.

En lärare som impade på mig #TMBETT2010

Young Reflection by iltabe CC (by, nc, nd)

Bland de lärare, som delade med sig på TeachMeet, fanns en som verkligen impade på mig. Det var en ung lärare från Robin Hood primäry school. Han berättade hur han arbetade med bloggen som verktyg för att eleverna skulle reflektera över sitt skolarbete.

Hans entusiasm smittade mig, och hans glöd och inspiration, när han berättade att arbetade med så unga barn som 10-åringar och att han med ganska enkla medel kunde få dem att reflektera över andra kamraters tankar, upplevelser.

I sin klassblogg använde han enkla frågor som han uppmanade eleverna att besvara i kommentarerna, för att de skulle reflektera över det som var skrivet i inlägget. Frågor gav barnen ledtrådar om vad de skulle reflektera över, så inte kommentarerna bara blev av karaktären: ”du ser konstig ut på den bilden”. Utan kom att handla om vad de gjort, hur de gjort det samt vad de lärt sig.

Värt att titta på, så jag lånade ett exempel från inlägget Year 4 Radio från 40Q:s classblog

In the comments:

Write something you think was good about the podcast or poem, and something you think they could have improved.

You might want to think about the children’s reading skills, the expression in their voices, and if they sounded confident and like they knew what they were talking about.

Än en gång stod det klart för mig: Det är vilka förutsättningar, som vi ger eleverna, som leder till resultatet.

Skolbiblioteket min hamn i skollivet

Dialogue Between Two Trees In My Wild River…!!! by Denis Collette…!!!

CC (by, nc, nd)

Jag har alltid bott på skolbiblioteket, så länge jag kan minnas att jag haft ett skolliv. Jag älskar att gå bland böckerna, sitta i lugnet, läsa eller bläddra i en bok. När jag gick på gymnasiet tillbringade jag alla min raster i biblioteket, det var skolan hjärta, där fanns allt.

Passionen för skolbiblioteket har aldrig avtagit, och jag har haft lyckan att få arbeta på en skola som har ett alldeles eget bibliotek, med en alldeles riktig bibliotekarie.

Jag har tillsammans med mina bibliotekarier (Eva, Hanna, Anna, Helena och sedan Hanna igen) planerat och genomfört skolprojekt om allt från fornnordiska gudar till stadsvandringar. Hennes roll är lite olika, men ändå samma:

  • hon fungerar som ett bollplank, som frågande ser på mig men säger aldrig ”det där går inte”
  • jag prövar mina idéer på henne och sedan hjälper hon mig att hitta bra böcker, så att jag kan läsa på,
  • hon hjälper mina elever att hitta bra material, som hon ofta i förväg ställt i ordning

Hon finns alltid där som ett bollplank, under resans gång som en kollega som är sprudlande entusiastisk inför alla mina tokiga idéer. Jag tror aldrig jag vågat så mycket om inte hon funnits där som samtalspartner.

Många gånger har jag önskat att samarbetet skulle kunna vara än närmare, att min bibliotekarie skulle få vara med i hela processen, från att idéen föds till att vi skördar resultatet i klassrummet, så har det dessvärre varit allt för sällan. Tiden har inte räckt till, jag har inte alltid varit så förberedd, inte alltid hunnit med att informera henne. Men några gånger har det skett…

Arbetet som sker i biblioteket är enormt och resursen som min bibliotekarie delar med sig av uppskattas både av mig och mina elever. Ett exempel är:

När min klass, som nu går i trean, gick i ettan fick de i uppgift att göra en statyvandring och för att få gedigen och insatt hjälp samt lära känna biblioteket och vår nya bibliotekarie så fick de och hör och häpna ”hyra henne” en halvtimme för att verkligen få hjälp med informationssökningen. Jag var inte om alla bibliotekarier har den tjänsten på sin lista, men jag kan säga att de gjorde enormt gott för mina elevers synsätt på biblioteket och de som jobbar där. Det var en av de saker som de prisade i utvärderingen, i övrigt tyckte de att uppgiften var ganska beige.

Jag har genom ett nära samarbete med mitt skolbibliotek och min bibliotekarie, kunnat påverka bibliotekets bokhyllor, hittat massor med ljuvliga böcker, fått tips och idéer om nya projekt. Haft en fristad där jag kunnat planera idéer, få gehör och framför allt stöd i arbetet att få fram bra material till skolarbetet. Jag har också alltid fått hjälp med att få kompetent hjälp vid informationssökning och arbetet med elevers arbeten.

Om du jobbar på en skola med ett bibliotek, se till att vårda din bibliotekarie väl, hon/han sitter på oanade resurser. Bjud in bibliotekarien i ditt arbete redan på planeringsfasen, ta hjälp av dem, se dem som en resurs, och använd denna resurs. I biblioteket finns informationskompetensens hjärta, och de som jobbar där får detta hjärta att friskt klappa, och min erfarenhet är att de också förmedlar sin kunskap till oss andra som arbetar/går i skolan, med glädje.

Kunskapstankar för framtiden

Yesterday by caroslines cc (by, nc, sa)

När jag gick i skolan lärde jag mig det som jag behövde för att klara mig i världen. Jag fick lära mig…

  • Hallands fyra floder
  • Skriva, brev, referat, argumenterande texter
  • Tala, hålla föredrag om stort och smått
  • Läsa och förstå både Strindberg, Tegnér och kemi
  • och så mycket, mycket mer…

Vad behöver dagens barn lära sig i skolan? Vad behöver de ha för kunskaper för att klara sig i dagens/morgondagens samhälle?

Personligen undrar jag, vad är det barnen behöver lära sig, för att klara morgondagen? Är det samma saker som det vi lärde oss? Hallands fyra floder, hittar de inte svaret på Internet i Wikipedia?

Behöver inte dagens barn lära sig hur de hittar svaret, hur de prövar att det är rätt, hur de gör en analys, förhåller sig kritisk till fakta men även andra saker som

  • hur bloggar fungerar…
  • hur gör en webbplats skapas
  • hur sociala nätverk som Twitter och Facebook fungerar
  • hur ett forum fungerar
  • hur förhåller man sig till andra online
  • hur gör du för att vara trygg och säker online
  • och så vidare…

Lär sig barnen i dagens skola det de behöver för att klara sig i dagens och morgondagens samhälle? Hur förbereder vi barnen för morgondagen, och vilka färdigheter behövs i morgondagens vardag? Kan vi säga det?

Det är frågor som vi som arbetar i skolan måste attackera och ta ställning till. Vilken kunskap ska vi förmedla och hur? Vilka är de kunskaper som våra barn behöver för att klara sig i en värld där de är födda med ”webben ’i blodet’?” De vet inte om en tid innan Youtube, innan facebook, innan twitter. Hur förbereder vi dem för den vardag som de ska arbeta och leva i?

Hur utvecklar vi barns sökande på nätet?

Hur får våra barn kompetensen att söka på nätet?

Scroogle doesn’t monitor what you seach for by edgeworks cc (by)

Jag fick via Twitter (tack @ulrikajonson) en podcast ”Study: Not All Kids Are Computer Whizzes som handlade om en undersökning som gjord i Maryland, om barns förhållningssätt till att söka information på nätet. Studien visade att barnen mycket sällan lyckades hitta svaret på de frågor som de skulle besvara.

Studien visade dessutom att pojkar gav upp snabbare, och ansåg att ”om de inte hittade svaret på Internet fanns det inte” Pojkarnas inställning var dessutom att det var ”datorns fel” om de inte hittade det de sökte. Flickorna å andra sidan var mer uthålliga, men om de inte hittade svaret så lade skulden hos sig själva, det berodde på att de inte var tillräckligt duktiga (”grymma”).

Förslag på lösning ges också i podcasten,

What is it that parents can do right now to improve these skills? Well, they can be mentors in the sense of trying to motivate a kid to go further and farther. Also, being able to let kids see how you search and what you do to refine a search. Its those multi-step questions that trip up most people, for example, we asked what day next year will the vice presidents birthday be on? Well, this was a very interesting question because it takes three different searches to actually find that question, only about 0.5 percent of our kids could actually answer this question.

If we change the result pages, most kids dont click pass the first page. One of the things that we think that would be very valuable would be some sense of mentorship.

Givetvis tänkte jag på Anne-Marie Körlings inlägg Hur sålla, hur kritiskt granska – när man söker på nätet,  i vilket hon diskuterar barns sätt att söka information på nätet och hon ger hon en liknande lösning:

Nej, ingenting av detta visste eleven. Det krävs en aning mer av oss i skolan än att sätta eleverna på att googla på svar till sina uppgifter. Vi måste sitta intill och vara lika nyfikna och beakta den textmassa som visar sig i sin oändlighet framför våra elever. Och utveckla läsandet av de sidor som visas så att eleverna kan förstå hur de kan handskas med den mängd de får fram och förstå hur den också rangordnas utifrån andra läsares val.

Så myntet har alltså två sidor, dels hur frågan ställs, men också hur svaret söks, och vilket stöd som elever/barn får för att lära sig behärska sökandet. Samt lösningen tycks finnas i att vi är närvarande och stödjer barnen i sökandet efter svaret.

Lyssna på hela podcasten

Statistikens betydelse för @emeliesmode

Under hösten genomförde jag ett litet twitterexpriment med mina elever, några av dem (tre till antalet) valde att aktivt börja twittra. Syftet med deras twittrande är lite olika, och i det här inlägget tänkte jag kort berätta om @emeliesmode och hennes twitterarbete.

Emelie berättar i loggboksinlägget Twittertwittertwitter, att:

Nu är jag med i leken! Här finns min twitter!

Jag vill ju skriva lite personligare i bloggen men tycker att det är lite svårtt ta första steget så därför tror jag att twitter kan vara bra övergång. Jag ska alltså försöka att vara lite mer personlig i det jag twittrar. Tror inte att det kommer bli så svårt! 🙂

Kan förövrigt säga att jag tror att jag kommer missbruka twitter och twittra ungefär varenda gång jag är vid en dator. Och jag hoppas på att jag får en ny telefon i helgen och då kan jag twittra från mobilen…….oh no!!!

När jag läser igenom hennes loggbok, med sökning på twitter så kan jag verkligen se hur hennes synsätt på twitter har ändrats. Twittret startar ganska trögt. Hon skriver till exempel i Uppdates

”twitter som jag måste medge att jag inte tycker är så där superkul. Det var rätt kul i början när det var nytt men nu kommer jag aldrig på något att skriva haha. Och sen har jag bara lyckats skaffa mig 3 followers varav en är nått random som inte ens pratar svenska, så jag är tveksam på att den personen läser min blogg. Och sen vet jag inte riktigt hur twitter hjälper mig att skaffa läsare, eftersom de enda som ser det jag skriver på twitter är du Kristina och Rebecka, som jag redan tror läser min blogg då och då….”

Men någonstans på vägen händer något, och här ligger en av storheterna med nätet, allt går att mäta, man kan enkelt mäta framgång i inlägget Twitter tweets! skriver hon

Jag måste faktiskt erkänna att jag var rätt tveksam till twitter till en början… Jag såg inte hur det skulle leda till fler läsare. Men där hade jag fel, eller jag kunde inte se rätt helt enkelt. Men om man tittar på statistiken får jag fler och fler läsare som hittar mig på twitter.

Så tack Kristina för att du är så pass inne i twitter och alla de sociala medierna och gav mig rådet att börja twittra. Och sen är det ju rätt kul att man kan följa kändisar och se vad de har för sig. Så jag får ju ut både besökare och nöje av det!!

Sedan väljer Emelie att piffa upp sin twittersida, och göra temat mer inriktat mot de beökare som hon vill ha. Tänk vad statistik kan göra för att se att ens möda ger resultat. Coolt.

Till Emelie

Sedan måste jag ge en eloge till Emelie för att hon trots att det tog emot inte gav upp. Det är ett nöje att ha dig i mitt twitterflöde, och jag är så stolt över dig och ditt arbete.

Att ta del av ”skåpmat” #BETT2010

Lonely Hands by RichyDavid CC (by, nc, nd)

Jag har arbetat som lärare i många år, väldigt lite av det jag har skapat, gjort, funderat ut har jag delat med andra än med mina elever. Det jag delat med kollegor är väldigt lite, och jag har ändå skapat mycket själv. Varför är det så?

Personligen har jag många tankar kring varför jag och andra lärare inte delar med oss, kanske beror det på att vi inte tycker att det vi gör är så märkvärdigt, tiden ges inte, tillfället flyger förbi, och vem är jag som ska sitta och skryta om vad jag gör…

Här kommer Teach Meet in som ett underbart avbrott i lärarvardagen, ett möte för lärare att möta andra lärare. Ett möte där idéer, ska delas och lärare ska inspirera andra. Jag var nyligen i London på Bett och deltog då i mitt andra Teach Meet, mina förväntningar var höga. Jag skulle få vara med och lära, ta del av andra lärares erfarenheter.

Det som är skåpmat för dig kan vara en gyllene möjlighet för någon annan.

Att sitta på TeachMeet och hör lärare berätta om sina projekt med voki:sar, med second life, bloggar, google docs, wiki:sar, eller se en lärare bygga en enkel smartboard med hjälp av två wii-kontroller, var otroligt inspirerande.

Återigen undrar jag varför delar vi inte med oss mer av våra erfarenheter? Av våra idéer, varför har inte varje kollegie ett teach meet?

Vilka kunskaper ska skolan mäta?

(im)possible – 282/365 by morberg cc (by, nc)

Jag har just läst Malin Lernfelts debattartikel i GP Kunskap är mer än google och slås av hur märklig debatten är i skolfrågan. Enligt Lernfeldt, som hårddrar det, finns det två läger. Ett som säger: kunskap är att kunna googla, fritt sökande efter kunskap, och ett annat som säger: kunskap är fakta, rabbla, som krävs för att få bra färdigheter för att klara framtiden. Lernfeldt skriver:

Att kunna rabbla fakta är en grundförutsättning för att senare kunna skapa mening, se samband och kritiskt granska. Att till exempel känna till hur samhället är uppbyggt och vilka historiska fakta som lett fram till dagens situation är de facto en nödvändighet för att kunna diskutera Sverige, Europa och världen i dag. Det kan man inte begära att en åtta- eller tolvåring skall förstå. Men vuxna människor bör inse det och inte hånfullt kalla viktig faktainlärning för korvstoppning.

Personligen kan jag inte se att det finns en sån tydlig motsättning mellan de två lägren. I min värld, i skolan som lärare, behöver barnen fakta, för att kunna förstå det material som de sedan ska bearbeta.

Jag anser att frågan bör handla om vilken kunskap ska mätas, är det graden av korvstoppning? Hur många fakta barnen kan rabbla utantill? Eller är det färdigheterna barnen använder faktan till som skolan ska mäta? Vad är det som är kunskap?

Om skolan ska mäta kunskap, som graden av korvstoppning, måste vi fråga oss vad ger det för skola, och vad ger det för färdigheter? Eller bör skolan mäta eller söka mäta hur väl elever klarar av att visa att de kan förstå den fakta som de har tagit del av, att de kan reflektera, analysera kring det material de lärt sig använda. Även i yngre åldrar.

Att veta att demokrati betyder folkstyre, gör föga nytta om du inte förstå vidden av hur ett demokratiskt samhälle, arbetssätt fungerar, alltså måste skolan ge elever båda delarna.

I ett samhälle där information finns i överflöd är det dessutom nödvändigt att skolan faktiskt ger eleverna grundläggande och småningom även mer avancerade kunskaper i hur de söker, hittar, kritiskt granskar och förhåller sig till den fakta och de påståenden som de finner i vårt informationstäta samhälle.

Dessa två ytterligheter är enligt mitt sätt att se alltså konstruktioner skapade för att förenkla debatten. De sitter ihop och tillsammans skapar de kunskaper som skapar förutsättningar för en skola som ger barnen möjligheter att klara sig i sin samtid och framtid. Frågan handlar alltså inte om kunskap, utan om vilken kunskap som skolan ska söka mäta, är det faktarabblande eller är det de använder faktarabblandet till?

Naturligtvis är det både och, men att förespråka en skola där faktarabblande är synonymt med kunskap är enligt mig inte att ge eleverna färdigheter för att klara dagens och morgondagens samhälle. Det är att förenkla vad kunskap är, och vilken kunskap som elever behöver.

Bloggande elever lär mer

Legoblogger by minifig CC (by, nc, sa)

Jag och mina elever började läsåret som schyssta bloggare, men ju mer läsåret har fortgått, desto mer inser jag att de verkligen har utvecklat sitt internetanvändande och sin förmåga att använda internet som resurs, och jag har fått vara med och ta del av den processen.  Det är stort, otroligt stort. Det är då man njuter som lärare.

Jag har aldrig haft ett intresse att skapa bloggare. Det har jag nämnt tidigare, bloggen är ett verktyg, välfungerande för det ändamål som jag har nämligen att vara bland annat ett redskap för reflektion av mina elever kring sitt arbetssätt mot ett färdigt projektarbete. Bloggen är ett utmärkt sätt att enkelt sammanfatta hur eleverna arbetar med sitt projekt. Sedan inbillar jag mig att de genom att sammanfatta enkelt kommer de att få syn på sitt eget arbetssätts styrkor och svagheter, när de ska utvärdera sitt arbete.

Nu när bloggtiden börjar närma sig sitt slut inser jag att de har verkligen lärt sig så mycket mer än att bara reflektera över sitt eget arbete, och arbetsprocessen. Deras bloggar vimlar det av bilder, massor med bilder som de hittat på Flickr. Alla licensierad under Creative Commons.

Mina elever har utvecklat sina kunskaper om upphovsrätten och dess begränsningar för oss som arbetar med nätet som arena. Men de har lärt sig mer om twitter, och andra sociala medier, hur de ska marknadsföra sin blogg, sin produkt via nätet, och är mer eller mindre framgångsrika i sina strategier.

Sedan är det naturligtvis så mycket mer, informationssökning, källkritik, källhänvisningar, och massor med annat. Det är häftigt vad bloggande elever kan lära, de lär mer, eller annat… helt enkelt. Det gör bloggande lärare med, kan jag tillägga 😆