Dagsarkiv: 12 februari 2010

Hade inte tänkt på det…

Idag fick jag till min stora ära en fd elev som följare på twitter, och förstod inte ens att hon var en av mina elever, för när jag tittade på @lindanorberg:s profil och tänkte:

En politiker från Nacka. Nja jag vet inte, vill helst inte ha politik i mitt följe, vill inte associeras med ett visst parti, en viss åsikt… hmm jobbigt. Men tänkte att någon som skriver ”glad” i sin profil kan den behöva uppmuntras, så jag skickade en uppmuntrande tweet, om att

Och som ett svar på min tweet fick jag ett svar:

En tweet som gjorde min fredagsförmiddag, jag blev glad och näst intill rörd, men insåg inte jag att jag borde känna igen denna följare som en före detta elev från mitt klassrum på EG. Ledsen Linda.

Det slog mig först på eftermiddagen att det var något bekant med henne, med efter lite eftertanke så jag googlade jag, och då hittade jag hennes blogg, när inte jag minns så minns mina elever, och igår skrev hon ett inlägg, och vi känner tydligen varandra. Jag var hennes klassföreståndare…

Att möta före detta elever på nätet det hade jag inte funderat kring. Nu funderar jag på hur jag ska förhålla mig till den verkligheten, för det kanske dyker upp fler, och alla kanske inte är så glada.

Om skolan, om it i undervisningen var Lindas ingång till mig, men vilken är nästa ingång, och vad händer då? Det får jag tänka på…

En utmaning som heter duga

Mitt andra bidrag till Writers Block utmaningen, @monawallin

The Time

Stockholm den 14 februari 2000

Min älskade,

det går inte en stund, inte ett ögonblick utan att jag tänker på dig. På ditt samtal, som väckte mig, dina ord som rörde mig. Din närvaro och din röst följer mig, ständigt. Tänker redan på nästa gång vi ska ses kan inte vänta, vill att det ska vara nu…

Du minns väl att du lovade? Glöm nu inte att du sade att du skulle komma, snälla kom… Snälla, försök komma ihåg. Sist blev jag ensam.

Älskade den här gången vill jag inte…. Nu har du sagt att du ska och du har lovat mig, så snälla försök, försök att komma ifrån, komma ihåg.

Jag vill inte behöva stå där ensam, tom, frågande, igen. Jag vill möta dig min älskade, vill att du ska komma emot mig, vill känna din beröring, din kropp, dina läppar och känna att jag… och inte som sist…

Min älskade försök förstå, det är viktigt för mig att du kommer om inte annat för att visa att du älskar mig.

Visst sa vi klockan ett vid den stora klockan? Visst sa vi vid den stora klockan på Viktoria. Du kommer väl? Du minns väl? Den här gången blir väl inte som sist.

Ditt samtal väckte mig, och jag ler fortfarande åt de du sa. Dina ord gör mig varm, fyller mig inifrån och ut. Jag vill bara att dagarna ska gå. Att då ska bli nu. Jag saknar dig, dina ord, dina tankar, din beröring. Jag står där vid klockan som första gången, och som sist, men den här gången kommer du, visst gör du det min käraste.

Jag älskar dig


Att skriva ett offentligt kärleksbrev

Jag och Mona Wallin har en unblock challenge, som vi erbjuder alla som vill, att delta i. Denna vecka handlar det om att skriva en berättelse i form av ett kärleksbrev.

Från början kändes det inte omöjligt, utan som en rolig skrivuppgift, som en som jag skulle kunna ge till mina elever för att det är spännande att se vad de hittar på för kreativa lösningar, men ju mer jag filade på texten ju svårare blev det, vem var avsändaren? Vem skulle vara mottagare? Och sedan ska alla som eventuellt följer min blogg också kunna läsa, kändes plötsligt omöjligt. Dessutom kärleksbrev som så gärna blir banala, i synnerhet om man lyfter ut dem från sitt sammanhang.

Men mina huvudbry tog inte slut där, utan en historia, vad skulle jag berätta för historia med ett kärleksbrev? Åter i ruta ett, vem var avsändaren, vem var mottagaren och vad skulle jag berätta för berättelse. Vilket syfte hade brevet egentligen?

Våndan har varit svår, men nu sitter jag och filar på slutet av brevet, berättelsen är din, och den får du fylla ut. Här kommer strax mitt kärleksbrev.

Tänk vad det är nyttigt att skriva, själv när man är svensklärare. Jag som verkligen älskar att kasta ut uppgifter som är kluriga, bitvis kanske omöjliga, men mina elever lyckas alltid överraska mig, kanske lyckas jag med…