En utmaning som heter duga

Mitt andra bidrag till Writers Block utmaningen, @monawallin

The Time

Stockholm den 14 februari 2000

Min älskade,

det går inte en stund, inte ett ögonblick utan att jag tänker på dig. På ditt samtal, som väckte mig, dina ord som rörde mig. Din närvaro och din röst följer mig, ständigt. Tänker redan på nästa gång vi ska ses kan inte vänta, vill att det ska vara nu…

Du minns väl att du lovade? Glöm nu inte att du sade att du skulle komma, snälla kom… Snälla, försök komma ihåg. Sist blev jag ensam.

Älskade den här gången vill jag inte…. Nu har du sagt att du ska och du har lovat mig, så snälla försök, försök att komma ifrån, komma ihåg.

Jag vill inte behöva stå där ensam, tom, frågande, igen. Jag vill möta dig min älskade, vill att du ska komma emot mig, vill känna din beröring, din kropp, dina läppar och känna att jag… och inte som sist…

Min älskade försök förstå, det är viktigt för mig att du kommer om inte annat för att visa att du älskar mig.

Visst sa vi klockan ett vid den stora klockan? Visst sa vi vid den stora klockan på Viktoria. Du kommer väl? Du minns väl? Den här gången blir väl inte som sist.

Ditt samtal väckte mig, och jag ler fortfarande åt de du sa. Dina ord gör mig varm, fyller mig inifrån och ut. Jag vill bara att dagarna ska gå. Att då ska bli nu. Jag saknar dig, dina ord, dina tankar, din beröring. Jag står där vid klockan som första gången, och som sist, men den här gången kommer du, visst gör du det min käraste.

Jag älskar dig


2 reaktion på “En utmaning som heter duga

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: KristinaAlexanderson

Kommentarer inaktiverade.