Spark word 911

Jag måste tillstå att jag älskar utmaningar, veckans var ”spark word” 911, och med hjälp av Monas inlägg om 112 lätt att slå så kom en idé som jag ville pröva. Det blev en text, en historia, om vad? Du får läsa själv…

Back to the Blue Room by bitcelt CC (by, nc, nd)

”Spark word” 911

Call 911! Skriks ut i panik! Can anyone call 911.

Ropar hon genom den sena eftermiddagen. Hon befinner sig på en bro, en viadukt, en väg för bilar. Hon halvsitter på huk, i hennes famn vilar ett barn, och bakom ratten sitter en man, blodig och fastklämd. Hon ropar ut sin förtvivlan i en dimma, i ett moln av småregndroppar som ligger i luften ”Call 911”.

Det är fuktigt grått och skymningen ligger precis i startgroparna. Det är snart mörkt, och framför oss har ett liv förändrats , fått en ny oväntad vändning. Hon, den drabbade, den anhöriga, moder, makan, kvinnan, skriker i panik, i sorg, i bestörtning, i hopp om att någon ska höra henne, att någon ska kalla på hjälp. Vi har genom en knapptryckning blivit betraktare av hennes olycka, scenen som ska förändra hennes liv.

Vi är tysta, uppmärksamma, oförmögna att handla och samtidigt fullständigt uppslukade av det vi ser. Trollbundna och närvarande fast på avstånd. Kan inte påverka, det som sker är utanför oss, med oss som åskådare, för oss och med oss. Vi är där och ändå inte.

DUNS, jag ser mig om, vad var det?
Hörde du det, undrar jag? Nej, du är fortfarande uppslukad av olyckan. Du väntar på samtalet, 911, väntar på ambulans, och räddningstjänst. Det var nog inbillning, det var inget. Tittar på kvinnan igen, barnet i hennes famn. Hon gråter, skriker tyst. Hennes smärta, ensamhet, utsatthet, hjälplöshet bedövar mig. Det är kaos och ändå lugnt.

Ytterligare en duns, och ett hjärtskärande neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej, närmare, högre och entonigt. Alldeles nära ett ”neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej” fyllt av smärta. Ett neeeeeeeeeeeej frampressat av en ljus röst, en genomträngande ilning. Ensam, entonig, ilande hjärtskärande och skräckslagen…

– Vad var det? Frågar jag, och drar dig från kvinnan med barnet
– Vad då?
– Hörde du inte?
– Skriket, dunsarna?

Då kommer ett nytt iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiillande skrik som ersätts av en mörkare röst, som vill något med bestämdhet, ett hot ligger i rösten, rädslan i den första har tystnat. Ytterligare en …

Vi lyssnar, kvinnan med barnet har vi glömt. Hennes sorg, smärta, utsatthet är inte längre vår, inte heller hennes oro, eller hennes väntan.

Det är tyst!

I bakgrunden hör vi sirenerna som når fram till kvinnan med barnet, men vi lyssnar bara på tystnaden, på frånvaron av skriket nära. Vi ser på varandra och lyssnar efter svar, men det förblir tyst! Tyst, inga dunsar inga skrik, inga hot. Tystnaden är total, då du säger

-112, ring 112!

2 reaktion på “Spark word 911

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: KristinaAlexanderson

Kommentarer inaktiverade.