Dagsarkiv: 20 februari 2010

Lärare och elever, en balansgång

I’ll Give You All I Can… by Brandon Christopher Warren CC (by, nc)

Fröken magister diskuterar i inlägget otacksamma elever tacksamhet i skolan, i ett inlägg som handlar om lärares syn på elever i en diskussionsgrupp på lektion.se.

Elever ska inte behöva tacka sin lärare för att den gör sitt jobb. De ska inte behöva tacka för sina godkända eller högre betyg. De ska inte behöva be om ursäkt för sin besvikelse för ett icke godkänt betyg.

Jag instämmer med fröken magister om att vi har ett arbete att genomföra, och lika lite som någon kräver av mig att jag ska visa tacksamhet över att jag har ett jobb, får arbetsuppgifter, och inte ska mina elever behöva göra det, heller.

Sedan läste också Charlotta Wastes inlägg Borde vi inte alla visa tacksamhetBollplanket i veckan. Där hon också utifrån Fröken Magisters inlägg resonerar kring tacksamhet i skolan

Jag får ibland känslan att vi i skolans värld alldeles för mycket bejakar elevernas rätt att vara negativa. “Protestera när det är något i skolan som du inte gillar eller håller med om!/…/Jag får också känslan att kritik anses vara tecken på god analysförmåga och intelligens, medan det anses fjäskigt att vara positiv och samarbetsvillig.  Är personer som är kritiska till sin omgivning, smartare än andra?

Jag känner inte igen känslan om att skolan bejakar elever till att säga: ”protestera, säg till om ni ogillar detta”, Mina elever gnäller mest för att det inte är någon som hör dem, för att deras åsikt tas inte på allvar, ses som gnäll, otacksamhet. Jag instämmer  dock i Charlottas uppmaning om att skapa en konstruktiv anda i skolan där vi hjälps åt att stödja varandra lärare och elever.

Skolans vardag borde bestå av ett konstruktivt möte mellan elever och lärare, där vi möts och samtalar med varandra om de uppgifter som ska lösas. Sedan har vi lärare, som alla andra yrken, otacksamma arbetsuppgifter, som att få omotiverade elever att komma till skolan, få elever att prestera trots allt… Många lärare lägger ner hela sin själ i sitt arbete, som bland annat består i att få dessa elever igenom skolan, men det är inget som vi kan kräva att de elever som utsätts för vår yrkesnit ska visa tacksamhet för, och att de inte visar tacksamhet gör dem inte till otacksamma. Det får vi inte heller glömma.

Om it som skolämne

Läser Camilla Lindbergs inlägg på Brännpunkt, Gör It till eget skolämne. Intressant perspektiv att lyfta frågan ur ett klassperspektiv. Jag läser och slås av att det är tekniken som tas fram först, att datorvana är det som ska tränas i teknikämnet.

”IT ska vara en del av teknikämnet i grundskolan och betygsgrundande. Vana och färdighet i att använda datorer är en sak som måste tränas.”

Jag tvivlar mycket på att datorvana ska tränas i ett eget sammanhang. Datorn ska vara ett redskap som används liksom penna och papper i den vanliga undervisningen, i svenska, matematik, musik, so etc. Det ska inte vara något som sker inom ramen för ett ämne, i ett sammanhang. Datorn är ingen symaskin.


Å andra sidan inser jag att om alla ämnen ska ha ansvar för datorfärdighet så kanske färdigheten inte alls övas. Å andra sidan kan inte färdigheten övas om inte elever och lärare har tillgång till datorer. Jag tror dock inte att datorfärdighet ska hamna i ett eget ämne, det känns märkligt, och som om datorn inte är ett redskap utan ett tekniskt ämne. Det känns som min egen skolgång från slutet av 1980-talet… inte nytänkande…

En annan del av artikeln gör mig dock lycklig och jag instämmer fullt ut:

”Men IT måste också själv bli ett läromedel. Spelbaserat lärande – som dessutom övar social interaktion – erbjuder helt nya pedagogiska möjligheter att tillvarata lusten att lära, särskilt bland de yngre barnen.”

Men inte bara för de yngre barnen utan även för de äldre barnen, för alla barn i skolan, det borde vara en rättighet, en del av en skola på 2000-talet.