Dagsarkiv: 26 februari 2010

Twitterförtjust är twitterlycklig

Jag har på min bio på Twitter förklarat att jag är twitterförtjust, och idag är jag inte bara förtjust utan mer eller mindre twitterlycklig, för tänk vilka ingångar jag får på twitter… Igår när jag kände att jag hade svårt att få fokus på vad jag ville skrev jag en tweet som sa:

”Vill något men kan inte formulera det ens för mig själv, hur gör man då? #förvirrad”

och fick till min stora lycka ett svar från Karin, @lillmacho

Och efter ett kakbak, en härlig chokladkaka, så insåg jag att jag vill inte bara något, Jag vill MYCKET, och nu handlar det snarare om hur jag ska ta mig dit, undrar om choklad hjälper mot det med, troligen för det hjälper mot allt!.

Jag passade också på att skicka ut en efterlysning på twitter igår, och idag fick jag till min stora lycka napp. Rebecka antar utmaningen och deltar i vår unblock Mona, och läs hennes text, jag har valt att citera en liten del av Voyour, men läs för gud skull hela, den är grym…

Jag går runt i lägenheten, sorterar dina böcker efter färg, äter pastasås på burk, värmd i mikron, slår ett nummer men hör telefonen läggas tillbaka i klykan i nästa sekund.

Välkommen Rebecka, och alla andra som vill vara med i vår unblock utmaning

En Voyeur ii

Inför veckans unblock har jag funderat mycket och ännu mer, i sökandet efter texten, och infallsvinkeln så ramlade jag över följande bild…

my grandfather and I by Wrote CC (by nc)

Jag kände mig verkligen som en voyeur (tjuvkikare), en åskådare, och en betraktare, men insåg att bilden i sig fick mig att fundera kring alla betraktare, som den har.

Bilden är en bild av ett fotografi, som föreställer en pojke, en kamera och en farfar/morfar, som tittar mot en fotograf, som avtecknar sig som en tydlig skugga över bilden. Bilden har dock inte bara mig som betraktare. Det finns så många fler, dels fotografen som har tagit bilden av fotografiet, dels fotografen som tar fotot på pojken med kameran, men också pojken och morfadern/farfadern som betraktar fotografen till bilden och oss som betraktar dem.

Det är en bild med många betraktare, en bild för en voyeur… utifrån den föddes sedan min text…

En Voyeur?

Jag minns kvällarna, fast för mig var det mitt i natten, när vi åkte hem från de som vi besökt.

Jag sitter på pendeltåget tillsammans med familjen. Utanför pendeltågsfönstret lyser alla gatlyktor, lite längre bort lyser det i alla fönstren. I mörkret blir allt det som annars inte syns- synligt, tydligt och klart, och det är där jag ska vara, i tittskåpet.

reflections of… by Darwin Bell CC (by, nc)

Köksbordet är snart dukat, och väntade bara på mig. Min favoritmat står på bordet, framdukad, men jag saknas.

Mamman dukar bordet och från vardagsrummet hörs TV:n avlägset ropa

-Kommer nu rå?
-Vad då?
-Barnprogram i TV 2

Jag sitter med näsan tryckt upp mot fönstret, och är en del av den vardag som far förbi, är en del av värmen, lyckan, friden som finns innanför de fönster som far förbi. De och jag, vi hörde ihop…

Jag tillhör ständigt en ny situation, en ny familj och få genom dem nya möjligheter, långt från natten, tröttheten och vardagen. Långt från pendeltåget som rusar fram genom natten, med en familj på väg hem från ett besök.