En Voyeur?

Jag minns kvällarna, fast för mig var det mitt i natten, när vi åkte hem från de som vi besökt.

Jag sitter på pendeltåget tillsammans med familjen. Utanför pendeltågsfönstret lyser alla gatlyktor, lite längre bort lyser det i alla fönstren. I mörkret blir allt det som annars inte syns- synligt, tydligt och klart, och det är där jag ska vara, i tittskåpet.

reflections of… by Darwin Bell CC (by, nc)

Köksbordet är snart dukat, och väntade bara på mig. Min favoritmat står på bordet, framdukad, men jag saknas.

Mamman dukar bordet och från vardagsrummet hörs TV:n avlägset ropa

-Kommer nu rå?
-Vad då?
-Barnprogram i TV 2

Jag sitter med näsan tryckt upp mot fönstret, och är en del av den vardag som far förbi, är en del av värmen, lyckan, friden som finns innanför de fönster som far förbi. De och jag, vi hörde ihop…

Jag tillhör ständigt en ny situation, en ny familj och få genom dem nya möjligheter, långt från natten, tröttheten och vardagen. Långt från pendeltåget som rusar fram genom natten, med en familj på väg hem från ett besök.

5 reaktion på “En Voyeur?

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: KristinaAlexanderson

  3. Pingback: En man och ett fönster « MonaWallin

Kommentarer inaktiverade.