En fråga för skolan?

Igår när jag på skolan, som vikarie för en av mina kollegor gick jag i trappan efter två flickor i nian och de pratade som det som komma skulle efter lovet:

”Vi har tre prov på en vecka, ett på tisdag, ett på fredag och ett måndagen igen, och sen har vi en skrivning veckan därpå… ”

Sedan gick jag in till mina treor, som oroade sig inför nationella provet i svenska, för de hade ju inte skrivit något på ”jättelänge”, och hur ska det gå? Helt plötsligt inser jag att det som räknas i skolan är ”prov”. Det är skolarbete, eller det naturliga resultatet av skolarbete. Och har inte fröken gett eleverna en uppsatsuppgift så har de inte skrivit på ”jättelänge”, trots att de lämnat in både en synopsis, och ett PM för mindre än en månad sedan.

Shopping mall questions by wok CC (by, nc, nd)

Frågan som vi i skolan sällan ställer är vad lär sig eleverna på dessa prov och skrivningar? Av dessa uppsatser? Frågan jag också undrar över är om ”verkligheten” efter skolan är lika ”fyrkantig” som elevernas beskrivning av skolans förhållningssätt? Är det så att om jag inte exakt skriver den rapport som chefen sagt så är jag misslyckad (icke godkänd?)? (Det är den bild som mina elever ger av att inte få ”högsta” betyget på en skrivning.)  Jag undrar, vilka signaler sänder skolan egentligen ut?

Jag tror nämligen att det som eleverna främst lär sig genom skrivningar och prov är att det finns ett rätt svar, en riktig lösning och det är den som livet går ut på att hitta, och jag undrar är det verkligen så? Jag tvivlar…

4 reaktion på “En fråga för skolan?

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: Per Olof Arnäs

  3. P.O. Arnäs

    Helt rätt!

    Proven – och senare tentorna på universitetet – odlar en tro på att arbetslivet och världen i stort handlar om att klara tester. Som om chefen kallar in dig en gång i månaden för förhör om vad du gjort och lärt dig. Nej, fram för casebaserad undervisning och projektexamination. Då tränas eleverna på färdigheter som verkligen behövs.

Kommentarer inaktiverade.