månadsarkiv: februari 2010

Det är stort…

Idag har jag träffat en grupp entusiastiska lärare, som tillsammans med mig tagit sina första trevande steg ut på webben på ett nytt sätt. De fanns kanske de i gruppen som för första gången bäddade in ett klipp från Youtube, som för första gången prövade att skriva i en blogg, göra en länk, publicera en bild på nätet, som för första gången tog steget in på nätet inte bara som konsumenter utan även som skapare, och skribenter…

Och de gjorde med en sån glöd, en sån vilja, en sån styrka att det inte fanns någonting som kunde stoppa dem. Det fanns inget som kunde stoppa dem i deras vilja att lära, att utforska, att börja använda nätet på ett nytt sätt i undervisningen.

Det är stort, och den entusiasmen vilja och lusten som fanns i denna grupp gör mig rörd, och stolt över att jag var där…

Till er mina bloggare på bloggaiskolan har jag lagt upp mina första blogginstruktioner, som skapades till mitt första bloggprojekt i Svenska B.

De ligger inbäddade nedan, klicka på email, så kan du mejla instruktionerna till dig, du kan också enkelt ladda ner dem.

Romanblogg Instr

Romanbloggarna hittar du här:

Vad vill vi att barnen ska kunna?

rhızomıng plεats oƒ dεsırancε . . by jef safi (’pictosophizing) CC (by, nc, nd)

En fråga som ställdes idag, och som jag har brottats med mycket i skolan är vad är det egentligen eleverna lär sig i skolan?

  • Är det att våga?
  • Är det att ta risker?
  • Är det att tänka fritt?
  • Är det att vara kreativa?
  • Är det att tänka stort och ännu större?
  • Är det att pröva, misslyckas och sedan försöka igen?

Jag vill hoppas att det är det som vi lär våra elever, men min erfarenhet är att mina elever sällan tror på att deras lösningar kan vara bra, möjliga för att de inte är ”den tänka” lösningen. Den rätta lösningen.

Jag upplever sällan att mina elever upplever att ett misslyckande, som en möjlighet för att lära, göra om och pröva igen, det är bara ett misslyckande, inte en möjlighet.

Jag tror inte att vi lär oss av att göra rätt, utan genom att pröva, vara öppna för olika lösningar och möjligheter. Jag tror inte att allt hänger på att du bara har en möjlighet, utan jag tror på att du lär dig genom att göra om och om igen, i en miljö där du tillåts fråga, pröva och göra om och på så sätt växa och komma längre.


Tankar om filmen om upphovsrätt och CC

Ännu en onsdag, en höjdpunkt för oss som arbetar med Internet i skolan, för då publicerar Internetkunskap ännu en film som är kopplad till internet i skolan. Dagens film Upphovsrätt och Creative commons handlar som titeln säger om Creative Commons och upphovsrätt.

Tänk va roligt först skriver jag om Creative Commons på Kolla Källans Idélåda, sedan kommer det en film på samma tema, häftigt! Filmen är kalasbra, och väldigt användbar, synd att den missar en del av det som mina elever upplever som extremt svårt nämligen hur man gör korrekta källhänvisningar, så en länk till Mathias Klangs inlägg Erkännande enligt Creative Commons skulle hjälpa oss i skolan där. Så mitt tips lägg till en länkt till det inlägget bland källorna. Samt en länk till Länkskafferiets guide om Creative Commons som hjälper alla som vill licensierat material under CC.

Skolan som varumärke, en spännande tanke…

Måste barnen tycka att det är roligt, bara för att de måste? Naturligtvis inte, och skolan är ett måste…

Men om vi liksom Richard Gerver vänder på det, hur gör framgångsrika ”brands” för att få oss att vilja köpa saker, och kan skolan använda det?

Om vi börjar med den första frågan om hur märken som Gud-vet-vad gör så bygger mycket av modern marknadsföring på att kopplas till vissa värden, ett förhållningssätt till livet, tänk bara på Apple, och deras slogan ”Think Different”. Vem vill inte förknippas med det?

Vad skulle skolan vinna på att faktiskt marknadsföra sig till de kräsna konsumenter som våra elever/studenter är? Vet inte, men vi måste inse att barnen som vi möter i skolan är medvetna konsumenter som inte bara köper argument som det är bra för att det är ett måste.

Om skolan är skrivningar, prov och läxor, vad finns det för mervärde i det? Vilka värden uppnår jag genom att köpa den varan? Om vi ser utbildning som en vara och eleverna som konsumenter så vill de unga ha mervärde. De vill förstå hur skolan/kunskapen kan påverka deras liv, förändra deras liv, ge dem något extra.

Kanske måste vi i skolan bli lika skickliga marknadsförare som Apple? Eller handlar det om något annat? Troligen handlar det om många saker, men tänk om…

What world are we preparing our children for?

Idag var jag på ett seminarium arrangerat av ComputerSweden om It i skolan, och som keynote speaker var Richard Gerver, inbjuden. Med sin presentation väckte han många tankar och funderingar.

Richard Gerver

Vilken värld förbereder vi våra barn för?
Vad vet vi om framtiden, och vad den kräver av våra barn? Mycket lite och det illustrerade Garver genom att citera en tidningsrubrik från 1949 som löd ”I framtiden kommer det att finnas datorer som väger mindre än 1,5 ton”. Det var 1949, vilken framtid som menas med framtiden är inte klart, men vi vet att idag bär vi datorer i fickan, i form av mobiltelefoner.

En annan hissnade tanke är att för bara 30 år sedan var internet inte ens tänkbart för oss. Och idag kan vi inte tänka oss en vardag utan det. Hur kan vi då förbereda barnen idag för den framtid som kommer imorgon och som vi vet inget eller väldigt lite om? Och vilken teknologi ska finnas i den skolan, frågade sig Gerver?

Är Interaktiva Smartboards det som verkligen behövs? Och hur skiljer den sig egentligen från en vanlig svart tavla? Hur ska vi använda resurserna bäst, och vad behöver egentligen skolan? Var frågor som han fick oss att fundera kring.

Gör skolan idag samma sak som för hundra år sedan?
En annan sak som fick mig att fundera var när Richard Gerver frågade oss, om en läkare för 100 år sedan skulle komma in på en akutmottagning på ett modernt sjukhus, skulle han då han då veta precis vad som gällde? Antagligen inte. Om vi skulle göra samma tankeexperiment med en lärare, ja då skulle han veta precis var han hörde hemma, varför är det så?

Garver problematiserade med visade också på vilka möjligheter, som användandet av it i skolan skulle kunna ge. Berättelsen om hans trettonåriga dotter som i second life, designade kläder som hon sedan sålde i sitt eget virtuella företag, visade på den initiativförmåga som unga har, och som tekniken och de tekniska möjligheterna skapar.

Frågan är hur vi i skolan anammar denna nyfikenhet så att vi kan får eleverna att utmana sig i sitt lärande, så att de kan bli förberedda för den framtid som är deras…

Creative Commons hjälper elever

Idag har jag skrivit ännu ett inlägg på Kolla Källans Idélåda, som jag vill puffa för. Det handlar om Creative Commons, och varför du ska lära dina elever detta licenssystem.

Vad är Creative Commons?

Creative Commons är ett licenssystem, som innebär att den som har upphovsrätten till ett verk, låter andra använda verket under vissa villkor. Det finns sex olika licenser, som alla tydligt och konkret beskrivs i Länkskafferiets guide om Creative Commons.


no two alike by Ed from Ohio CC (by, nc, sa)

Vill du veta mer om hur du ska söka efter bilder på flickr kan jag puffa för mitt inlägg till Cecilia om Hur väljer jag bilder till min blogg 🙂

Sedan vill jag gärna än en gång puffa för min lilla lathund som du hittar här: lathund till elever version 2.0

Här kommer receptet

Efter att ha läst Tomas Dahlins underbara inlägg om konsten att bli förstådd som handlar om kommunikation. Vill jag bara säga till mig själv och mina kollegor vi har ett stort ansvar, för vi vill väl inte vara lärare med ”utlärningssvårigheter” läs bara det här:

För mig handlar det om ansvar. Att jag på fullaste allvar tar ansvar för att mottagaren förstår vad jag menar. Fungerar inte sättet jag kommunicerar på , ja då får jag väl byta sätt då. /…/ Med risk för att vara övertydlig så säger jag det igen: Det är mitt [lärarens] ansvar att du[eleven] förstår vad jag menar. [min redigering]

Det är mitt ansvar, som lärare att du, som elev förstår vad jag menar, att jag verkligen måste vilja att du förstår och då inser jag att jag verkligen måste vara tydlig, och hitta nya sätt att förklara så att du förstår.

Jag vill att du förstår att jag har tänkt ge det till dig länge, men glömt och åter glömt, men tack vare Veckans bästa med
filmen om surdeg så mindes jag, och blev sugen på att göra en film…

Surdegsfilmen har allt det som Dahlin, menar att kommunikation, ska ha avsändaren tog sitt ansvar och jag, som mottagare förstod. ICA ville verkligen att jag skulle förstå hur jag gör surdeg.

Men nu var det ditt recept, eller snarare mitt som du ska få efter att du påmint mig om och om igen, än en gång tack!

the chocolate orgy ended in love by Darwin Bell CC (by)

Receptet (med mycket <3):

Chokladbrownies med hallon

Räcker till en hel klass, alla får en bit och de som vill ha en extra brukar kunna få det med 🙂

300 gram smör (använd riktigt smör)
4 ½ dl vetemjöl (ta gärna special)
1 ½ matsked vaniljsocker (gärna ekologiskt)
1 tesked salt (…)
1 deciliter kakao (oj, det höll på att bli fel, men jag rättade det)
6 ägg (hönsägg)
5 deciliter strösocker
2 deciliter frysta hallon
200 gram grovt hackad mjölkchoklad (ska egentligen vara 100 gram men jag tar alltid mer)
100 gram grovt hackade valnötter (brukar jag inte ta med i skolvarianten pga nötallergier)

  1. Sätt ugnen på 200 grader.
  2. Smält smöret
  3. Blanda sedan samman följande i en skål:

    • mjöl,
    • vaniljsocker,
    • salt
    • sikta sedan i kakao (dvs häll kakaon genom en sikt eller en sil)
      Blanda ihop alltihop
  4. Vispa äggen lätt, tillsammans med sockret, och tillsätt sedan smöret.
  5. Rör sedan ner de torra ingredienserna i ägg-socker-smör-röran
  6. Lägg bakplåtspapper i långpannan som ska vara ca 35*40 cm
  7. Bred ut smeten i långpannan…
  8. Strö sedan över de frysta hallonen, den hackade chokladen och eventuella nötter på smeten.
  9. Grädda mitt i ugn i ca 20-25-30 minuter, (inte för länge och inte för kort)
  10. Låt den svalna lite innan du skär upp den i rutor,
  11. Ställ dem svalt om de är väldigt kladdiga

Njut!

Tänk vilken grym källa Wikipedia är…

Tidigare idag skrev jag ett inlägg om en stämning mot ett skoldistrikt i Pennsylvania, och eftersom jag inte ville hamna i en diskussion kring mitt val av källor, så valde jag att aktivt försöka hitta primärkällor, såsom stämningsansökan, skolan svar etc.

big storm no-man’s land (definitive version) by filtran CC (by)

I mitt eftersökande efter fler källor valde jag att utgå från den källa Boingboing som jag hade fått uppgifterna från (via @lillmacho), vilket tyckts vara en blogg. Inlägget är vinklat så att det handlar om ett integritetsintrång, och brist på information till studenterna (och deras föräldrar), om att det fanns övervakningsmöjligheter. Jag ville dock hitta primärkällor, så jag sökte vidare.

I inlägget i Boingboing fanns stämningsansökan bifogad som en pdf, men jag valde att googla skoldistriktet:”Blake J. Robbins v. Lower Merion School District”, och som första träff fick jag en Wikipedia artikel, som jag naturligtvis klickade på. Visst, jag vet, Wikipedia är en källa som jag ska förhålla mig nykter till, hur många gånger har inte mina elever påmint mig om Wikipedias svaghet, att alla kan redigera artiklarna, men där i ligger också styrkan! För vilket annat uppslagsverk kan vem som helst bidra till?

I artikeln om skoldistriktet fanns en beskrivning av stämningen, samt längst ner länkar till flera källor, som tidningsartiklar pdf:en med stämningsansökan och skolans första svar på stämningen. Jag kunde också med hjälp av Wikipedia få reda på att historien var bekräftad med källor om stämningen och med skolans första svar.

Jag kunde också se när artikeln var skapad: den 18 februari, dvs för tre dagar sedan. Tänk vilken aktuell källa.

Sedan kunde jag skriva, ett inlägg En egen laptop i skolan- en integritetsfråga… där jag formulerade frågor kring säkerhet kontra integritet, och om skolan ska använda tekniken för att övervaka sina elever. En sak som jag är säker på och det är att Wikipedia är en grym källa…

En egen laptop i skolan- en integritetsfråga

get big! by Don Solo CC (by, nc, sa)

Jag fick via twitter @lillmacho en ping om ett blogginlägg, om en stämning mot ett skoldistrikt i Pennsylvania, Lower Merion School District, som använt webkameran på sina studenternas lapstops till att ”övervaka” deras aktiviteter på fritiden. Övervakningen kom till kännedom genom att en student fick en reprimand för sitt beteende i hemmet:

The family first learned of the embedded webcams on Nov. 11, when Harriton High’s Assistant Principal Lindy Matsko reprimanded Blake Robbins for ”improper behavior in his home,” according to the lawsuit. Matsko cited as evidence a photograph from the webcam on the boy’s school-issued laptop.

(Enligt philly.com ”Lower Merion School District sued for cyber spying on students”)

Skolan hävdar i sitt första svar på stämningen att möjligheten till övervakning handlar om att ha kontroll över, och kunna spåra studenternas laptops om de skulle bli stulna eller försvinna, och inte för att övervaka studenternas privatliv.

Laptops are a frequent target for theft in schools and off school property. The security feature was installed to help locate a laptop in the event it was reported lost, missing or stolen so that the laptop could be returned to the student.

(Enligt Lower Merion School District Announcements)

Hela det här fallet väcker många intressanta frågeställningar, inte bara om källkritik. Vilket jag till att börja undrade över, är det sant? Vilket det tycks vara för i enligt skolans första svar på stämningen har:

”The District is dedicated to protecting and promoting student privacy. The laptops do contain a security feature intended to track lost, stolen and missing laptops. This feature has been deactivated effective today.”

Men även frågor om integritet och teknikens möjligheter till övervakning, och om hur vi kan/ska/bör använda dessa möjligheter? Övervakning kontra integritet, var går gränsen, och hur skyddar vi i skolan minderårigas integritet?

Men frågan som mina elever ställer om gränsen mellan skolarbete och privatliv var går den, när en skola ger elever tillgång till datorer 24 timmar om dygnet och 7 dagar i veckan? Det är också en fråga som vi måste fundera kring.Samt hur och till vad elever ska ”få” använda datorerna till…

Lärare och elever, en balansgång

I’ll Give You All I Can… by Brandon Christopher Warren CC (by, nc)

Fröken magister diskuterar i inlägget otacksamma elever tacksamhet i skolan, i ett inlägg som handlar om lärares syn på elever i en diskussionsgrupp på lektion.se.

Elever ska inte behöva tacka sin lärare för att den gör sitt jobb. De ska inte behöva tacka för sina godkända eller högre betyg. De ska inte behöva be om ursäkt för sin besvikelse för ett icke godkänt betyg.

Jag instämmer med fröken magister om att vi har ett arbete att genomföra, och lika lite som någon kräver av mig att jag ska visa tacksamhet över att jag har ett jobb, får arbetsuppgifter, och inte ska mina elever behöva göra det, heller.

Sedan läste också Charlotta Wastes inlägg Borde vi inte alla visa tacksamhetBollplanket i veckan. Där hon också utifrån Fröken Magisters inlägg resonerar kring tacksamhet i skolan

Jag får ibland känslan att vi i skolans värld alldeles för mycket bejakar elevernas rätt att vara negativa. “Protestera när det är något i skolan som du inte gillar eller håller med om!/…/Jag får också känslan att kritik anses vara tecken på god analysförmåga och intelligens, medan det anses fjäskigt att vara positiv och samarbetsvillig.  Är personer som är kritiska till sin omgivning, smartare än andra?

Jag känner inte igen känslan om att skolan bejakar elever till att säga: ”protestera, säg till om ni ogillar detta”, Mina elever gnäller mest för att det inte är någon som hör dem, för att deras åsikt tas inte på allvar, ses som gnäll, otacksamhet. Jag instämmer  dock i Charlottas uppmaning om att skapa en konstruktiv anda i skolan där vi hjälps åt att stödja varandra lärare och elever.

Skolans vardag borde bestå av ett konstruktivt möte mellan elever och lärare, där vi möts och samtalar med varandra om de uppgifter som ska lösas. Sedan har vi lärare, som alla andra yrken, otacksamma arbetsuppgifter, som att få omotiverade elever att komma till skolan, få elever att prestera trots allt… Många lärare lägger ner hela sin själ i sitt arbete, som bland annat består i att få dessa elever igenom skolan, men det är inget som vi kan kräva att de elever som utsätts för vår yrkesnit ska visa tacksamhet för, och att de inte visar tacksamhet gör dem inte till otacksamma. Det får vi inte heller glömma.