Dagsarkiv: 04 mars 2010

Plagiat tycks vara dagens tema…

Jag skrev tidigare ett inlägg om plagiat, litteratur och skolan och nu läser jag på DN att en kinesisk författare hävdar att han har skrivit Avatar och vill stämma James Cameron för att han har till 80% plagierat hans roman ”Tales of the Blue Crows” från 1997.

Romanen kretsar kring sex astronauter som reser till en fjärran planet som är bebodd av rymdvarelser med blått skinn. Boken är bara publicerad på nätet. Zhou Shaomou själv trodde inte att det skulle finnas någon större efterfrågan efter hans ”blå” historia.

Genast får det mig att tänka på det som sades i OBS idag, där de diskuterade ”autofiktion”, plagiat och Marie Darrieussecq som menar att

Hos den som anklagar någon för plagiat finns en önskan om att faktiskt BLI plagierad, hävdar hon, att vara den utvalda som en storhet VILL härma. Hon ser de anklagande som rivaliserande syskon som måste döda sina systrar och bröder för att vinna faderns gunst.

Tänkvärt, och intressant, ska bli spännande att följa…

Litteratur, plagiat och skolan

I OBS kulturkvarten idag pratade de om begreppet ”autofiktion”, vilket är ett begrepp för litteratur som har sitt ursprung i författarens självupplevda upplevelser. Otroligt spännande, begrepp och spännande förhållningssätt till litteratur…

Writing! by Markus Rödder CC (by, nd)

I Frankrike pågår tydligen en livlig debatt om autofiktion, plagiat och litterär stöld. Diskussionen handlar om författarinnan Marie Darrieussecq som anklagas för att ha stulit en upplevelse av en författarkollega, i och med att hon skrev romanen Tom är död som handlar om förlusten av ett barn. Det intressanta med plagiatdiskussionen är att hon anklagas för ”psykiskt plagiat” eller ”psykologisk stöld” för att hon skrivit om en upplevelse som inte själv har, utan hon ska ha stulit upplevelsen från en författarkollega som förlorade sitt barn. Den som inte som själv inte upplevt förlusten av ett barn, har med andra ord inte någon rätt att skriva om ämnet.

Nu har Marie Darrieussecq försvarat sitt ämnesval och sitt skrivande genom att ge ut en essäbok där hon diskuterar rätten att ha litterära influenser för sitt skrivande.

Jag som arbetar i skolan tycker att hela diskussionen, som tas upp i OBS, är absurd, för vad skapas litteratur, konstverk av om inte av tidigare skapande. Det är väl där litteraturen, konsten hittar inspiration. Om jag går till min skolvardag så är det så mina elever lär, genom att läsa, och lära om tidigare litterära verk. Det är genom att titta, kopiera-plagiera, och skapa eget som mina elever lär sig hantverket att skriva och skapa.

Å andra sidan skapar inte skolan konstnärer, och kan inte låta bli att pröva tanken… Tänk va lågt taket för texter skulle bli i skolan om eleverna bara fick skriva om upplevelser som de själva upplevt, vilka texter skulle jag då få? Och hur skulle mina elever utvecklas? Skulle det bli några romaner som projektarbete, då? Vad tror du Paulina?

Samtidigt funderar jag kring hur elever ser på plagiat och tänker på Hegemann diskussionen, som jag belyst på Kolla Källans idélåda.

Att upptäcka, undersöka, utforska

Klassrumsfotografering i Johannesburg av Anne Marie Körling

Jag fick via Twitter ett fint och underbart råd av min systerpedagog Anne-Marie ”Hej – titta in på mina fotografier… kram på dig…”, genast klickade jag in på hennes blogg och får se bilder av barn som med glädje, nyfikenhet undersöker, upptäcker och utforskar…

Jag bad att få låna Anne-Maries bilder för att de visar så tydligt lusten som finns i att lära, upptäcka, undersöka och utforska.

Låt oss i skolan uppmuntra alla barn att ha kvar sitt mod att våga pröva, våga göra eget, våga vara kreativa och tänka själva. Sedan ska vi, som lärare, naturligtvis vägleda och stödja våra elever så att de växer som människor i det arbetet.

Låt oss göra som Marie gör i inlägget ”Fel!! Kan inte!!” se våra elever, lyssna till dem och förstå hur de resonerar när de undersöker, upptäcker och utforskar.

Låt bilderna på dessa barn, och den glädje och stolthet som de visar vara vägledande i för vårt arbete i skolan.

Attityden -ja, vad är det för ord! av Anne Marie Körling

Mina vanor, början till veckans unblock

Bad Habit by Vermin CC (by, nc, sa)

Veckans unblock är ”Skriv om din värsta vana”. Under gårdagen funderade jag mycket kring just orden ”vana”. Ja, vad är en vana? Något man gör regelbundet, eller som wiktionary säger:

Vana handling som utförs regelbundet, i vissa fall nästan rituellt, Goda vanor är bra att ha.

Wiktionary är för er som inte känner till det:

ett projekt, öppet för alla att delta i, med målsättningen att skapa en fri ordbok för alla ord i alla språk, med förklaringar, uttalsanvisningar, härstamningar, synonymer, antonymer, exempel, översättningar med mera.

Coolt eller hur, som Wikipedia, men syftet är att skapa en ordbok, svenskläraren i mig ler, och njuter fullt ut. Nu till saken, en vana något man gör regelbundet, vad gör jag regelbundet och nästan rituellt?

  • simmar
  • twittrar
  • bloggar
  • är tidsoptimist (som hoppas att jag ska hinna allt jag vill…)
  • etc

”Goda vanor är bra att ha.” Men vilken är min värsta vana, och för vem är den vara värst, för mig eller för dig? Vad ska jag skriva om, och hur? Och måste texten utgå från mig? Kan jag inte skriva om din värsta vana, tror att jag måste fundera ett varv till…