Dagsarkiv: 05 mars 2010

“Write about your worst habit” variant ii

Veckans unblock ”Write about your worst habit

making friends by Withrow CC (by nc)

Din värsta vana har alltid varit densamma, mamma! Den har följt mig hela mitt liv, och jag hatar den! Den förpestade min barndom, för så snart jag hade fått nya kamrater i det nya området då var du klar. Då var det dags att flytta igen, för du skulle ta dig an ett nytt projekt.

Vi bodde aldrig, och då menar jag aldrig på en och samma adress längre än det tog för dig att sy upp gardiner till alla fönster, tapetsera om varje rum, byta golv i de rum där golven var slitna. Vi bodde aldrig längre på en plats än det tog för mig att skaffa nya vänner, nya kamrater och bli en del av ”gårdens ungar”.

Men så fort det skulle bli dags att bo, att leva som en ”vanlig” familj, då hittade du en ny lägenhet, ett nytt projekt som du skulle ta dig an. Det kunde i bästa fall vara i samma trappuppgång, eller några gårdar bort, men ofta var det flera kvarter bort eller i en annan stadsdel.

Mina vänner byttes ut, lika fort och ofta som vi bytte adresser. Inget var bestående i min barndom, inget blev kvar, allt byttes ut, syddes om, lagades och lappades för att passa in. När jag sedan flyttade ifrån dig och pappa, och dina flyttar, då flyttade du efter, till min stad, och dina flyttar blev åter mina om än på avstånd. Jag har sett dig städa, packa med att plocka ihop lägenhet efter lägenhet för att sedan se dig plocka upp, byta, laga, tapetsera, sy och ordna till en ny lägenhet. Mamma varför är du så rastlös, när ska du stanna och bo, leva och bara vara?

Min värsta vana, undrar du? unblock iv (version i)

Vilken är min värsta vana, undrar du?

Chocolate Cupcakes by Sifu Renka CC (by, nc, nd)

Den är enkel och jag vill helst inte tillstå att det är en vana. Låt oss kalla det en ovana, istället, vilken är min värsta ovana…

Jag vill tro att jag inte har den. Jag önskar att jag hade arbetat bort just den här ovanan, men icke… Jag har nog haft den hela mitt liv, eller snarare så länge jag kan minnas… Den har följer mig och har följt mig länge, kanske kommer den att följa mig ständigt. Jag jobbar för bli av med den, men vanor är svåra att bryta.

Jag vet inte när jag la till med vanan, men det har nog skett gradvis. Jag fick nog hjälp. Ni hjälpte mig nog så att det blev enklare att lägga till med den. Ni och jag samarbetade och tillsammans skapades vanan. Det gick nog ganska fort, åtminstone så sägs det att det går fort att lägga till men en vana, men att det svårare att bryta den, och i synnerhet om det handlar om ovanor.

Ibland tror jag att jag har blivit av med den, att vanan är bruten. Det kan till och med gå långa perioder när jag tror att jag inte längre har den, för den syns inte, hörs inte, märks inte (tror jag). Jag tror periodvis att lyckas hålla den stången och till och med att den är bruten. Tror att jag lyckats lyckats skapa goda vanor.

Men vanan trogen så tror inser jag tids nog att jag ändå har den kvar för rätt vad det är påminns jag om min värsta vana som är att jag inte kan hålla kvar en god vana.

Tankar inför att skriva om min värsta vana

Put Chocolate Pudding on the Top Shelf !! by RIPizzo CC (By, nc, nd)

Hela dagen har jag vridit och vänt på veckans unblock, funderat hit och dit, pratat med mig själv tänkt till och tänk upp och ner, och till slut har jag insett att denna uppgift är mig övermäktig. Jag som tyckte att det var jobbigt att skriva kärleksbrev offentligt, men att skriva om sina värsta vanor som att jag blir:

  • arg när jag ska städa, eller
  • att jag samlar på mig mycket papper, som jag har svårt att slänga eller
  • att jag tycker det är hopplös svårt att låta bli att vara ”duktig” eller
  • att jag pratar för mig själv i bilen, på kontoret, när jag är ensam eller
  • att jag hatar att bli kallad präktig eller
  • att jag helst undviker att skriva om mina värsta vanor offentligt

Det är ju sånt som jag inte vill att alla ska veta om, eller som jag ens vill tillstå för mig själv. Dessutom skulle jag vilja skriva om mina ovanor i form av en berättelse, och då skulle ni tycka att jag var ännu mer odräglig. Då skulle ni tänka, usch vilken självupptagen person hon är: pompös och självgod.

Det går inte, nej dagens unblock är en knivig en.

En skola för prosumers?

Jag läser Christina Olin-Scheller and Patrik Wikström studie Literary Prosumers: Young People’s Reading and Writing in a New Media Landscape, slås av följande

The production of culture is today a matter of ‘user generated content’ and young people are vital participants as ‘prosumers’, i.e. both producers and consumers, of cultural products. Among other things, they are busy creating fan works (stories, pictures, films) based on already published material. /…/ fan fiction sites can in many aspects be regarded as informal learning settings.

I mitt klassrum sitter alltså elever som är digitala infödingar och många av dem, (kanske alla) är sk prosumers. Dvs de både konsumerar och producerar kultur, litteratur, film bilder etc online. En annan intressant och oroväckande sak som studien tar upp är att …

The fans we interviewed in our study all agree that writing in school is often difficult. A common statement is that “in school you always have to find out and create everything yourself!”

Det får mig att undra om skrivande i skolan bygger på idéen med autofiktion? (att man bara kan skriva om sådant som man själv upplevt) Jag vill inte tro att det är sant…

Jag slås av vilka färdigheter våra unga har och tänk om vi i skolan också kunde ta tillvara på dem, men det  kräver nog att vi i skolan också tar till oss dessa nya medier, och använder de möjligheter som de ger av samarbete och gemensamt skapande.

Facit ett förslag till lösning

Jag sitter och förbereder mig för att hjälpa och stödja mina elever för att de ska överleva de Nationella proven i Svenska B. Överleva är kanske att ta i, men mina vanligtvis så insiktsfulla, kloka och modiga elever, blir vid tanken på de nationella proven alldeles hispiga, nervösa och klättrar bokstavligt på väggarna. Hur ska de överleva detta?

Rubik’s Cube Solution by kirtaph CC (by)

I mitt klassrum kan jag ta på deras frustration, nervositet, och hur de förminskar sig själva, och inte tror på sin förmåga, och varför är det så? Personligen tror jag att en del av problemet ligger i det som Anne-Marie tar fram i sin senaste krönika ”Facitkulturen hämmar eleven

Detta med facit och skolans rätt- och felkultur. Den hämmar elevens relation till sig själv, sitt lärande och den kreativitet som omsluter alltsammans. Det handlar alltid om kommunikation. Från den rättmätiga ilskan att inte få förklara vad man kan och hur man förstår, till författarens förslag till lösning i facit. Det är i dialogen vi lär oss förstå det vi kan. Kanske facit kunde spegla det: Så här ser jag på svaret.
Ska vi jämföra?

Facit är ”författarens förslag till lösning”, så även vid Nationella prov…