Dagsarkiv: 07 mars 2010

Aj, det gjorde ont

Jag en elev (en fd. elev), som efter att han lämnat gymnasiet, valde att ta ett springvik på sin gamla högstadieskola. Och inspirerad av vårt arbete i samhällskunskap med att blogga, och gemensamt kunskapa. Tog han sig an uppgiften att tillsammans med sina åttor skapa tre SO-bloggar.

Min fd. elev visste redan från början att han skulle göra lumpen och lämna ifrån sig projektet till ordinarie lärare, men ambitionen var god, och elevernas vilja likaså.

Idag när jag sitter och förbereder mig inför att prata med SO-lärare i Kungsbacka imorgon och då tittar jag naturligtvis på åttornas bloggar för att se vad hände, hur blev dem?

Till min sorg läser jag då följande

Magister Magnus talar ut

so-bloggen ser jag som ett utmärkt sätt för er att utbyta tankar kring nyheter, samt möjlighet för er att lägga upp arbeten som ni har gjort på so:n. Jag ser so-ämnet som något föränderligt och ständigt pågående med grundfundament som går tillbaka i tid och rum. Jag har svårt att komma på ett ämne som innehåller ett så brett spektra av innehåll och som ger en sådan möjlighet till reflektioner och diskussioner rörande allt från istidens påverkan på norden, till hurvida det var rätt att tilldela Barack Obama fredspriset, trots att han är överbefälhavare för en krigsmakt som är inblandad i krigsliknande situationer i såväl  Irak som Afghanistan. Jag följer ert bloggande men era inlämningar och uppgifter vill jag ha i handen, även om jag hoppas att ni lägger upp dem på bloggen så som Max t.ex. har gjort.

Tror du, Magister Magnus, att dina elever efter det inlägget kommer att blogga?

En spira hopp väcks hos mig när jag tittar på den tredje bloggen och ser att den lever, någon skriver inlägg lägger upp bilder, oj vilken fighter tänker jag…

Svensklärarens tankar om bloggjag

Jag har tänkt på mycket på texttypen ”inlägg/blogginlägg” och hur jag läser blogginlägg.

Ice Queen by mydearDelilah by CC (by)

Inlägget, som texttypen är lös, och ger utrymme för mycket, den är väldigt tillåtande, och ofta har det en personlig utgångspunkt, vilket jag verkligen gillar. Inlägg, som jag minns, har ofta den personliga vinklingar som i Richard Gatarskis om Mamma fick mig att skriva fort

Min mamma jobbade hela sitt yrkesliv som telegrafist på Televerket (senare Telia). Som liten blev jag impad av att hon skrev blixtsnabbt på skrivmaskin – utan att titta på tangenterna! Hur gick det till? Det var ju helt fantastiskt.

Det får mig att tycka att jag känner Richrad och får en bild av vem han är, men i själv verket är anekdoten bara ett stilistiskt medel för att han ska få fram sin ståndpunkt, om vikten att lära sig korrekt fingersättning. Den personliga vinklingen får mig också att vilja läsa mer. Jag känner mig engagerad. Jag läser gärna in för mycket av personen i själva stilen. Jag läser alltså ofta blogginlägg som bokstavliga skildringar av personen som skrivit inlägget.

Missförstå mig rätt, jag gillar det, och jag vill läsa inlägg så! Jag vill att inlägg ska vara personliga, ha ett tydligt berättarjag, en tydlig avsändare, men samtidigt måste jag påminna mig om att det är inte säkert att den avsändaren är densamma som den riktiga personen. Det finns ett blogg-jag, eller ett dikt-jag, och det är inte alltid detsamma som hela mitt jag. Jag inser att jag måste förstå att text på nätet också kan vara, och delvis är fiktion. Kanske ligger blogg-jaget nära skibentens eget jag, kanske inte.