Dagsarkiv: 23 mars 2010

Vad krävs för att kunna värdera källor?

Jag liksom många av mina kollegor arbetar tillsammans med våra skolbibliotekarier med att hjälpa våra elever att bli mer medvetna i sitt förhållningssätt till källor både online och offline. Jag vill att mina elever ska ska lära sig hantera den informationsmängd som finns…

Google, Er, Yahoo Car Needs a Bath by Thomas Hawk CC (by, nc)

Jag har funderat mycket på vad som krävs för att elever ska kunna förhålla sig medvetet i sitt arbetssätt och när jag läser intervjun Bildning handlar om att bevara frågvisheten med Sven Eric Liedman på Kolla Källan så blir det solklart än en gång…

”Förmågan att kunna värdera, strukturera, analysera och sammanställa information lyfts ofta fram som en nyckelkompetens i dagens samhälle. Men vad är det egentligen som avses när man talar om informationskompetens?

— Ibland kan man få uppfattningen att det rör sig om en abstrakt, överförbar förmåga som man lär sig en gång för alla och sedan tillämpar i olika sammanhang och situationer, säger Sven-Eric Liedman. Men den forskning som Louise Limberg och andra bedriver, visar ju att informationskompetensen är tätt knuten till konkreta kunskaper inom ett visst område. Om man inte har ordentliga kunskaper, är det helt enkelt svårt att bedöma och värdera innehållet på ett kritiskt sätt. Därför måste detta tränas inom ramen för undervisningen i de olika ämnena.”

För att kunna hantera all information, i olika sammanhang och situationer krävs kunskaper. Vi kan inte förhålla oss kritiskt mot något som vi inte känner till, och därför är det nog naturligt att källkritiken kommer sist, även om jag skulle vilja att den kom tidigare…

Nationella provet och internet

Jag har lovat mig själv att jag inte ska ge mig in i den här diskussionen, men jag vet inte riktigt om jag kan låta bli…

Jag undrar egentligen bara några enkla saker:

När du skriver text:

  • skriver du den för hand, med blyerts och suddigum?
  • skriver du med en ordbok (SAOL) bredvid dig?
  • är du begränsad till att bara ha ett begränsat inspirationsmaterial att tillgå (bestämt av någon annan)?
  • har du deadline fem timmar efter du fått uppgiften?

Eller skriver du som jag…

  • med hjälp av en dator
  • med stavningsprogram, och synonymer
  • med inspirationsmaterial (kanske givet utifrån) men även med tillgång till allt material från internet
  • deadline … ja, det har jag allt…

Men det ska ju vara lika för alla…

Ett annat intressant inlägg i frågan är det som finns på IKT-skafferiet

Varför används bara tryckt material?

Står inför mina elever och pratar om texterna i texthäftet till Nationella Provet i Svenska B. De brottas med att gemensamt läsa ”texten” Kyssen av Gustav Klimt och Släktträdet av Frida Kahlo (se bild nedan)

Jag pratar om vikten att inse att bilderna i texthäftet också ska ses som text, att de ska använda dem också som inspiration, underlag för den uppsats och det tal som de ska göra på temat ”Oss emellan”. Jag påminner dem om ”det vidgade textbegreppet”…

Då slår det mig, varför har de bara tryckta texter, varför finns inte klipp, från Youtube, med? Varför inte podcast? Det finns i och för sig en radiokrönika med i texthäftet men den är tryckt. Varför kan inte texthäftet finnas digitalt också? Med länkar till youtube, till podcasts, bilder och animationer som finns online…

Svaret ligger någonstans i bakhuvudet, något om upphovsrätt, men varför används inte mer digitala resurser, det är ju ändå ”det vidgade textbegreppet”, som vi talar om…

Om gränsen mellan privat och offentligt online

Idag är barn och ungdomar mer aktiva än någonsin på Facebook och andra communities på internet. I Datainspektionens rapport Ungdomar och Integritet uppger 82 % av svenska ungdomar att de surfar varje dag, 65% skickar SMS varje dag. Ungefär hälften chattar och besöker webbcommunities varje dag.

Ett sätt att hålla sig uppdaterad

Barn och ungdomar använder dessa communities för att träffa sina vänner, för att hålla sig uppdaterade samt uppdatera sina vänner om vad de har gjort, sett och tycker. De delar med sig av sitt privatliv kanske mer än någonsin, och med fler än någonsin, men samtidigt är gränsen mellan vad som är privat och offentligt flytande.

Talking on the phone one cold winter's day by soylentgreen23 CC (by, sa)

Talking on the phone one cold winter’s day by soylentgreen23 CC (by, sa)

På internet tycks det inte finnas en gemensam norm för var gränsen går mellan det privata och offentliga, och det är en fråga som vi i skolan tillsammans med våra elever bör undersöka och diskutera. Det är en fråga som handlar om säkerhet, om att inte råka illa ut eller att såra andra. Samtal som förs på nätet stannar inte alltid där de startar och de bör vi också uppmärksamma våra elever på. Så ett samtal kring var gränserna går, eller inte går, är alltså befogat…

Några exempel på att gränsen är suddig

En sådan diskussion kan ha sin utgångspunkt i exempel som Edvard Unsgaards statusuppdatering på Facebook, som blev en het potatis när den nådde tidningarna ”Reinfeldts pressekreterare i blåsväder

”…tycker invandrare och invandrarföretagare är otroliga. Någon idiot hade i natt gjort det lite större behovet i vårt trapphus (och lagt sin halsduk där…). Jag ringde vårt städbolag som drivs av invandrare som på en halvtimme skickade över en ryska som städade och sanerade trappen. Det är arbetslinjen det, att på en halvtimme en söndag få fram en duktig städerska som gör ett fantastiskt jobb!”

Ett annat exempel som visar på att gränsen mellan offentligt och privat på nätet är flytande är uppståndelsen kring Björn av Kleens artikel i Expressen Mat att hata som handlar om TV-serien ”Landet Brunsås”. I artikeln valde av Kleen att publicera de statusuppdateringar som ”Flera kvinnor i min yttre digitala bekantskapskrets” hade skrivit på Facebook om tv-serien, utan att fråga de berörda om lov, eller tillåtelse.

Var går gränsen mellan privat och offentligt på nätet?

Båda dessa exempel väcker frågan: var går gränsen mellan privat och offentligt på nätet? Är det som elever skriver, publicerar online på Facebook, Twitter, Bilddagboken, bloggar privat eller offentligt? Får man citera, återge andras uttalanden utan att först fråga om lov?

En gemensam utgångspunkt

För att ha en gemensam utgångspunkt för hur vi kan dra gränserna mellan privat och offentligt på nätet använder jag Marcin de Kaminskis blogginlägg Var går egentligen gränsen för det privata? i vilket han drar upp följande förslag till riktlinjer för var gränserna mellan privat och offentligt på nätet kan gå. Han menar att:

”Även om det kan vara svårt vid en första anblick att avgöra var gränsen för det privata går på nätet finns några enkla hållhakar. Vad är ok att använda när man exvis bedriver (seriös) journalistik? Här är exempel kopplade till ovanstående fall:

Oskyddade Twitterflöden (som Isobels): ok (publikt).
Låsta Facebookflöden (som Isobels): inte ok (privat).
Oskyddade Facebookflöden (som Unsgaards): ok (publikt).

Det som är allmänt tillgängligt kan alltså ses som någon form av allmänning som man åtminstone får ta del av och sprida bäst man vill, även om man rimligtvis kan ha andra etiska betänkligheter.”

Med de Kaminskis inlägg som utgångspunkt kan jag sedan föra ett samtal kring gränsdragningen mellan privat och offentligt på nätet. Jag kan tillsammans med mina elever prata om att det som skrivs på nätet kan vara både privat och offentligt, och att eleverna bör vara medvetna om att det de säger, skriver på nätet lätt kan bli tas ur sitt sammanhang och då kan det göra både dem och andra ledsna.

***

För dig som vill veta mer om Facebook vill jag rekommendera följande Facebook-FAQ

***

Efter att jag publicerat inlägget kom Marcin med ett litet uppföljningsinlägg som jag också vill puffa lite för ”Fortsättningsdiskussion om privat och offentligt