Skrev bara ettusentjugoåtta ord, unblock vii

Mona Wallin och jag har varje vecka en unblock challenge, som är ett kravlöst skrivande, den här veckan kanske mer än någonsin. Vi ska skriva en text, utan att tveka, utan att ångra oss som består av 2500 ord! Det är ett väldigt långt inlägg kan jag säga! Min text blev inte så lång, men 1228 ord blev den så tänk er att det är en halvfärdig lösning 🙂

Dessutom har jag lagt in länkar… för att förvirra, eller få er att läsa bättre inlägg än mitt…

UNBLOCK vii

Livet är bra konstigt. Jag tycker att min dag har varit belamrad, jag har inte hunnit det jag velat och tänkt mig, inga utvärderingar inga rapporter inga telefonsamtal, inte hunnit med det där mejlet som jag ska följa upp, har inte laddat ner FTP klienten som behövs för WordPress Girls 2.0 som jag ska delta i imorgon. Jag hann aldrig ringa det där samtal, som jag ville ringa.

Jag har suttit på möte efter möte, tagit ställning till stort som smått, summerat, fått nya uppgifter som måste genomföras. Dagen har gått i mötenas tecken. Det är fredag och redan imorse hade jag svårt att ta mig upp, tröttheten ville bara ta mig in i sömnen igen. Orkade knappt stänga av väckarklockan, någon annan kunde kanske stänga av den.


Klockan ringde, jag ville sova, inget kaffe, trött, tur att det finns kaffe på stan. En unblock, en fredag, mina tankar vandrar, fingrarna rör sig över tangenterna.

Vilken dag, har fått en inbjudan att prata om Wikipedia med Einar Spetz, hur fick jag den? Jag, lilla jag, ska få prata om Wikipedia med Einar, oj va stort, svarade som vanligt för snabbt och ogenomtänkt. Borde formulerat motfrågor, vad vill ni att jag ska prata om, jag med en ”riktig” wikipedian om Wikipedia, stort, coolt, grymt (mitt nya favoritord).

Kollade in Stjärnkikarna, där pågår en debatt om Mathias inlägg, måste kontakta Mathias! Han vill naturligtvis svara, läsa, kommentera, och kanske humma.

Livet består av möten skrev Niclas Östlund på Twitter och Dr PO svarade med ett underbart inlägg från sina barn om sitt jobb som består av att gå på möten och besvara mejl! Får mig att undra är det mitt arbete, att besvara på mejl och gå på möten. Jag som har lyckan att få fundera kring på hur vi ”lärare” ska arbeta med Internet.

Tänk, vilken dag, barnen och jag tittar på Ponyo, kärleken mellan Ponyo och den lille pojken, åh vad jag älskar den historien med leksaksbåten som Ponyo kan få att bli precis lagom stor.

Ponyo som är en fiskflicka som blir människa när hon…

Inget suddande här inte, byt bara rad med tanken, vem vill läsa det här och långt blir det också

Vill skriva något klokt om Bjärsta som Marcin de Kaminski och Elza Dunkels, vill säga att vi inte kan bli en ny mob, att vi lätt kan skrika civilkurage, lätt pekar finger åt andra, säger att de borde … som Dunkels skriver så klokt LÄS henne, och då har jag inget att tillföra…

Funderar på varför ingen tar upp gruppen, psykologi, viljan som driver oss att tillhöra, rädslan för att stå ensam och bli utsatt, att inte få vara en del av gruppen. Vem står upp för den som vågar säga ifrån? Gör du alltid rätt? Kritiken riktas mot barnen, ilskan riktas mot mobben och en ny mobb bildas, är den annorlunda? Eller gör den bara samma igen…

Svårt, mob, gruppen! Vi vill tillhöra, ingen vill stå ensam, tankarna går till historien som hon berättade om barnen i parken som leker, undrar vad de lekte. Hon berättar att det var rått hårt, en jagalek, en pojke, en grupp, mobben mot pojken, den nye, han som inte kunde spelreglerna, ville men inte kunde. De var många, han var ensam och plötsligt springer barnen efter honom en av de äldre pojkarna får tag i honom brottar ner honom på mage och tar tag i hans byxor …

Hon säger: ”jag satt där och såg, men inser försent, borde ingripit tidigare, när de var många och han ensam, reagerade försent. Känner skuld, skam” undrar vad hon borde gjort, varför ingrep hon inte? Hon ska, han ska, de ska, vi, ni, de och Jag ska, jag vill, jag måste…

Civilkurage är svårt och stort. Jag vill också ha mod att göra rätt, modet att stödja dig, att också göra rätt även om det är svårt och tar emot

Undrar: hur många ord, hur långt det kan vara? Tänker att jag har många tankar kvar att tänka, mycket kvar att skriva, undrar hur man publicerar ett sånt här inlägg, i delar kanske. Och ska man länka, men då fattar de ju ingenting får skriva en prolog och länka till Monas, gör en read more tag på inlägget.

Ska skriva mina gästinlägg imorgon, tror jag i alla fall, får se ska först bli en officiell WP-girl, tänka sig JAG.

2500
Ord
Iiiiiiiiiioooo jag och mina fingertoppar fixar inte fler ord på fånen. Det tar emot nu, trött, ovillig, tom trött på att fånen gör egna ord, vill få svar, vill veta mer om allt, vill formulera rätt frågor, vill få besked, vill se in i framtiden, måste ta tag i det som jag skjutit på hela veckan, det jag skjutit på sedan flera veckor, måste ta tag i allt, hur ska jag förmå.

Älskar anime

Texten i fokus att skriva utan att sluta, att få ihop många ord, väldigt många tvåtusenfemhundra ord, och det finns inga krav på innehållet, står, nej sitter i klassrummet, skolan, ansvaret, modet att vara en tjat, gnat och sur lärare, jag kan allt, tro mig.

Vill se, vill tro, vill skriva om din ilska över att du har rätt, medan vi andra har fel. Vill få dig att förstå att du har rätt att vara arg, men att det gör mig ledsen, skuldmedveten och arg!

Varför bor detta i mig? Vill vara pigg, glad och vid det här laget vet jag att så blir inte fallet. Mars är väntan, trött väntan, april likaså, låt ljumma vindar komma… Nu, vill inte skriva så personligt, vill skriva torrt akademiskt och korrekt, vill vara Ny, vill vara rätt…

Bjärsta står där igen, grupptryck, mobbar, ansvar, vuxna, vi måste våga, tala om att det är svårt, att vi gör fel, men kan göra om och göra rätt.

Hon gråter, förstod inte, menade det inte, kunde inte förstå att det skulle sluta där, i att det blev så som det blev. ”Jag är inte sådär som de säger” bedyrar hon, gråter. Och jag vet, jag förstår, vill bara trösta, krama om henne och säga ”Jag vet”.

Säger: ”Vi gör alla fel, allt vi kan göra är att försöka lära av det vi gör fel och utifrån det göra annorlunda nästa gång, eller försöka göra nytt och gott!” Vi kan alltid göra nytt och söka göra gott, men vi måste ta ansvar för det vi gjort, det vi gör, tillsammans gör vi allt, för att göra gott!

Tänk på att den andre också bara är en människa, som precis som du vill bli älskad och bekräftad… Se dina medmänniskor, se det goda och bekräfta det …

1075 ord och jag är halvvägs, tittar på Twitter och ser att min presentation om Källkritik och webbpublicering kommer upp blir glad smickrad och tänker att det är en del av hela arbetet, att det är precis som @Hammarstand skriver lär er detta #Bjärstad. Jag sitter och skriver om civilkurage, men borde kanske prata om medvetenhet, vet att det är det svåraste som finns, vi vill…

Trött, tröttare och tröttast, tänker att Mona kastade in handduken kanske kan jag också göra det med gott samvete, ingen orkar ändå läsa detta. Jag ska nu söka hitta ett tonläge som är torrt och akademiskt, hittar istället en ordlista över chattförkortningar och känner mig som jag kom från ämnet igen, tack @hejg.

Jag har nu skrivit exakt 1200 ord (och några till) Nu ger jag mig. [1228]

2 reaktion på “Skrev bara ettusentjugoåtta ord, unblock vii

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: KristinaAlexanderson

Kommentarer inaktiverade.