månadsarkiv: april 2010

Pecha Kucha, @copylinda, PowerPoint och jag #smp

Jag ska delta i Sociamediapedia i Borås och inför den presentationen har jag och @copylinda förberett en PowerPoint ala Pecha Kucha Boråsstil. Det innebär att vi ska ha 9 slides på 3 minuter, och varje slide visas i 20 sekunder, Pecha Kucha är i originalform 20 slides som visas vardera i 20 sekunder. Det låter som en spännande presentationsform om än kravfull. Så jag och Linda ska träna…

Inför vår träning har jag börjat läsa på lite så att vi ska kunna få ihop en hyfsad presentation, och hittade följande Guide to Better Pecha Kucha hittade jag också som tipsar om bland annat följande:

  • Välj ett tema
  • berätta en historia, tänk på dramaturgi låt bilderna hjälpa dig
  • Låt det ta tid
  • Öva, öva och öva
  • Tänk på din publik

Sedan är kraven på presentationerna i Borås inspirerad av Lightningtalk, som enligt Wikipedia är någon form av kort tal. Enligt en annan källa What are a lightningtalk är det sexton fem minuters tal på nittio minuter. Låter som ett Nationellt prov maraton i mina öron, tungt och kanske lite enformigt. Ställer krav på att talarna har kunskaper i retorik och verkligen sätter sina mottagare i första rummet.

Nu vet jag vad jag och Linda måste öva på…

Wikipedia i skolan och på medioteket

Idag var jag inbjuden till Medioteket i Stockholm för att prata om mitt arbete med Wikipedia i skolan, tillsammans med Einar Spetz som har gjort flera förstudier kring Wikipedia. I Einars Spetz studie Fel och brister i Wikipedia innehåller till presenterar Spetz sig så här:

Mina insatser på den svenska språkversionen fram till den 10 januari 2008 sammanfattas i tabellen till vänster. Enligt statistiken har 2302 redigeringar bokförts på användaren einarspetz.Wikipedia sägs kunna vara vanebildande. På uppslagsverkets webbplats skildras en åkomma kallad – möjligen skämtsamt – för wikiholism: diagnosen är giltig för en användare som befinner sig i en nedåtgående spiral där allt mer tid går åt till att redigera texter på uppslagsverket. På Wikipedias webbplats uppmanas den som har drabbats ”att försöka ta en vit vecka”.

Idag berättade Einar att han gjort ca 4000 redigeringar i Wikipedia, vilket kunde ses som ganska måttligt med tanke på att de finns wikipedianer som gjort 110 000 redigeringar.

I sitt anförande pratade han bland annat om föreställningar som finns om Wikipedia som ett laglöst land, men i själva verket är ett det ganska uppstyrt och byråkratiskt projekt. Om att lärare som inte vågar tillstå att de använder Wikipedia, om varför Nordisk Familjebok liknar Wikipedia, eller det var visst tvärtom (har med upphovsrätten att göra, såklart). Jag har här på kvällen hunnit kika på hans studie, och inser att där har jag spännande läsning att ta tag i.

Eftermiddagen på Medioteket var ett stort nöje, det är med stolhet i rösten som jag säger att fick vara förband åt Einar, och fick en möjlighet att gå i dialog med honom och bibliotekarier kring Wikipedia, informationssökning och källhantering. Det kändes som en fantastisk eftermiddag.

För er som var på Medioteket så ligger min presentation om Wikipedia i skolan på Slideshare. Elisabeth du undrade vad hon heter och det är Marie Linder @kringlan, spana in hennes blogg! Via den hittar du hennes fantastiska wikisar

Ett svar från Stéfan som gör mig glad

Jag sitter och förbereder mig för en presentation på Medioteket om Wikipedia i skolan och eftersom jag är en så stolt fantast av Stéfan Le Dus bilder av Stormtroopers 365Flickr.

(unreleased) Imperial Valentine by Stéfan CC (by, nc, sa)

En del av hans bilder är skyddade av copyright men de flesta ligger under Creative Commons, härom kvällen tog jag mig i kragen och skickade ett mejl till Stéfan och frågade om jag får lov att använda även de bilder som ligger under copyright till mina presentationer. Och jag fick ett svar som får mig glad, lycklig och alldelens full av …

Nu tar jag mig friheten att citera ur det svar jag fick, eftersom det gör mig så glad

You can use any picture from the series. /…/ for the kind of use you’re doing there’s no problem.
Thanks a lot for asking my permission, I’m happy to see that some people actually care about the copyright notices!

Sedan berättar Stéfan att de bilder som ligger under copyright gör det av ett skäl, nämligen att de är till för att användas i kommersiella sammanhang, till professionella webbplatser och bilder i tidningar tidskrifter etc, men jag får använda dem för mina presentationer. Tänk vilken generös gest, sånt gör mig glad!

Tack Stéfan och Mathias, som fick mig att ta mig i kragen.

Är censur förenligt med skolans värdegrund?

Skolverket kom för någon vecka ut med rekommendationer till skolor om hur de ska förhålla sig till politiska partier och deras närvaro i skolan. Inga partier ska få uteslutas från skolan, enligt yttrande från JO och JK.  Alla partier ska behandlas lika i skolan. Enligt skolverkets riktlinjer Politisk information i skolan

Om rektorn beslutar att politiska partier ska få komma till skolan och bedriva opinionsbildning måste skolan behandla alla partier lika. Rektorn kan inte neka ett parti tillträde enbart på grund av partiets politiska åsikter.
Urvalet av partier som inbjuds till skolan måste göras objektivt. Det anses som objektivt om skolan bjuder in alla partier som är representerade i riksdagen eller i kommunens fullmäktige. Alla partier behöver inte bjudas in samtidigt.

Igår annonserade Stenungsunds kommun ut att de portar partier. De har bestämt att endast partier som är representerade i kommunfullmäktige och riksdagen som få komma till skolorna.

– Vi säger att skolans värdegrund är ett av de tyngsta uppdragen som skolan har att arbeta med. Det finns partier som inte lever upp till den, säger Carola Granell, socialdemokratisk ledamot i Stenungssunds bildningsutskott.

– Det gäller också tryggheten för eleverna i skolan som skolledningen också har ett stort ansvar för. Utifrån de två aspekterna har vi valt att formulera vårt beslut.

Jag respekterar att Stenungsund sätter värdegrunden i fokus, men undrar stilla hur det kan vara förenligt med värdegrunden att stänga ute partier från skolan? Innebär inte det beslutet att kommunen idkar förhandsgranskning, eller ska man kalla det censur?

Hur kan förhandsgranskning eller censur vara förenligt med skolans värdegrund?

Sedan undrar jag stilla, vad händer om ett av de partier som Stenungsund idag vill stänga ute från skolorna kommer in i riksdagen eller in i kommunfullmäktige, vad händer då? Jag undrar om vi accepterar att en kommun får ta det första steget för att begränsa åsikter så är det kanske enklare att ta nästa steg, och hur kan åsiktsbegränsning vara förenligt med skolans värdegrund undrar jag…

Skolan sätter spår…

Jag har en klass som går i trean på gymnasiet, de sitter i skolans bänkar och ser minst sagt förvuxna ut, som om de egentligen inte längre borde sitta i skolbänkar. De är unga, vackra, glada och lever livet.

Idag hade jag bestämt att eftersom jag inte hittade Festen så ska dagens huvudnummer bli ”The end of publishing”.

Jag inleder uppgiften med att berätta om en uppgift som en kollega till mig gjorde med en klass för ganska många år sedan. En helt fri skrivuppgift. Eleverna fick skriva vilken text de ville, hur de ville. Antagligen skrev de på något tema som  jag glömt, och en pojke (läs ung man) valde att skriva en ”evighetshistoria”.

Ja, jag menar det en ”riktig” evighetshistoria. Du kunde börja läsa texten varsomhelst och den slutade egentligen aldrig, helt fantastiskt. Jag minns att jag stod och rullade texten fram och tillbaka, läste och började läsa om och om igen för att se om den höll måttet eller inte, och den fungerade varje gång.

Hur han gjorde? Jo, han skrev en text och sedan gjorde han en pappersrulle av den, så att den inte hade en början och ett slut, utan det var upp till dig att börja var du ville, och sluta när helst det passade.

The end of Publishing bygger på samma idé, och jag ville att mina elever efter de sett filmen skulle göra en egen, en framtida bild av sig själva, börja mörkt sluta ljust…

De sätter sig och skriver, tillsammans med entusiasm och glädje, kreativiteten, eller arbetslusten finns i gruppen. Jag ser att de ger sig hän till uppgiften och när de är klara så vänder de sig till mig som om jag hade svaret, som jag vet om de har lyckats eller inte. De ställer sig i ett led framför mig som barn i småskolan och väntar på att jag ska läsa och samtycka, de blir lika små, rara och söta som då, fast de snart ska lämna skolan bakom sig. Gulle dem.

Nitton år, och tolv år i skolan har verkligen satt sina spår…

Men texterna säger du, hur blev dem? De blev fantastiska, ja jag menar fantastiska, men de ska redovisas först den 18 maj, men häng på då så får du nog något smakprov.

Hur gör man en snygg attribution enlig Creative Commons

Jag fick via twitter en fråga av

@decembertjej @kalexanderson – jag blir inte riktigt klok på hur jag skapar en snygg/ok Attribution till en bild från Flickr (som du gör i blogg).

Så jag ska visa i ett kort bildinlägg hur jag gör steg för steg…

Jag väljer en bild i detta fall har jag valt Marias bild Äntligen nyttigt mjöl i påsen, som jag ska lägga upp som bild och då gör jag så här…

Steg 1.
Jag skriver ner bildens titel, vem som tagit bilden och Creative Commons licensen i det här fallet och klistrar in texten i blogg inlägget, under den plats där jag tänkt lägga bilden.

Ex: Äntligen nyttigt mjöl i påsen by UNICEF Sverige  CC (by)

Steg 2.
sparar ner bilden och ger den samma namn som källhänvisningen som jag just klistrat in.

Steg 3.
laddar upp bilden i inlägget ovanför texten

Ex. 2

Äntligen nyttigt mjöl i påsen by UNICEF Sverige  CC (by)

Steg 4.
Går in på Flickr och kopierar länkadressen till bilden och till upphovsmannens konto och länkar dessa två under bilden, så här för bilden blir länkadressen http://www.flickr.com/photos/unicefsverige/4523552734/ och för upphovsmannen http://www.flickr.com/photos/unicefsverige/ för licensen i detta fall http://creativecommons.org/licenses/by/2.0/deed.en

Ex 3

Äntligen nyttigt mjöl i påsen by UNICEF Sverige CC (by)

För Creative Commons licensen tar jag länken som finns på Flickr på bildens sida och länkar även till själva licenstexten, om jag inte gör det så begår jag upphovsrättsligt intrång.

Jag har sagt det förut men gör det igen det finns ett inlägg som varje pedagog borde spara och det är Mathias Klangs inlägg Erkännande i Creative Commons. Hoppas att det hjälper dig. Vill puffa för min egen lilla lathund för Creative Commons också när jag ändå är igång.

Om frågan handlar om hur du gör länkar i WordPress så finns funktionen under knappen som ser ut så här

Lycka till!

Bilder och samtal om nätet

I dagens inlägg på Kolla Källans idèlåda har jag skrivit om bilder på nätet och funderat kring hur man kan föra ett samtal kring bilder på nätet.

Hur kan vi föra ett samtal utan pekpinnar?

Jag funderar mycket kring hur vi kan föra ett sådant samtal med våra elever utan att skuldbelägga dem, utan att samtalet handlar om pekpinnar eller om att internet är farligt. Samtalet kan inte heller handla om att eleverna alltid ska tänka efter före, som om vi vuxna alltid gör det. Eller om att elever ska tänka på att bilderna, som de publicerar kommer att vara offentliga väldigt länge och att de inte har kontroll över hur bilderna kommer att tolkas eller användas.

Jag tror vi måste lyssna, mer än vi pratar, inte förmana och komma med pekpinnar. Läs inlägget Bilder på nätet är en fråga om ansvar och berätta hur du gör för att få till ett samtal, utan att det handlar om att det finns ett rätt och ett fel.

Bilder på nätet är en fråga om ansvar

Det har aldrig varit enklare att dela med sig av bilder. Vi har aldrig publicerat och spridit så många bilder som vi gör idag, men det medför också ett ansvar. Ett ansvar för vilken bild du vill ge av dig själv och vilken bild du ger av andra. Det gör att det är viktigt att prata om ansvar och integritet på nätet.

3432086929_8457975d55_m

I sure am good looking in my pajamas …
Vintage Picture of a Cute Young Boy
Looking at His Reflection in the Mirror
av Beverly & Pack CC (by)

Hur kan vi föra ett samtal utan pekpinnar?

Jag funderar mycket kring hur vi kan föra ett sådant samtal med våra elever utan att skuldbelägga dem, utan att samtalet handlar om pekpinnar eller om att internet är farligt. Samtalet kan inte heller handla om att eleverna alltid ska tänka efter före, som om vi vuxna alltid gör det. Eller om att elever ska tänka på att bilderna, som de publicerar kommer att vara offentliga väldigt länge och att de inte har kontroll över hur bilderna kommer att tolkas eller användas.

***

Jag vill inte skapa ett samtal som utmynnar i: ”Vad, var det jag sa?” eller ”Det var bättre förr!”. Sådana samtal är inte så konstruktiva och skapar inte heller förståelse eller insikter. Så istället för att utgå från ett negativt exempel, som det om barnskötaren som fick sluta på grund av mössan som han hade på sin profilbild på Facebook , skulle jag använda min elev Paulina Nordebrands vårvintertal som en utgångspunkt för ett samtal kring vilken bild vi ger av oss själva på nätet och varför? Paulinas tal handlar om bilden av henne på nätet.

bilder som finns under min profil på Facebook. Det var en del semesterbilder där jag ser lycklig ut omgiven av vänner i ett varmt, soligt Frankrike. /…/ bilder som folk taggat mig i, från gånger när jag varit ute på klubbar. /…/ Slutligen fanns det några poetiska bilder föreställande mig i en lång, vit spetsklänning

Samtala kring vilka bilder vi lägger upp på Facebook

I ett samtal kring ”bilden av mig” på nätet skulle jag ställa följande frågor till mina elever:

  • Vilka bilder har du på Facebook?
  • Vilka bilder har du lagt upp på dig själv?
  • Vilka bilder lägger andra upp på dig?
  • Om du tittar på dessa bilder vilken bild ger de av dig som person?
  • Vilka delar av ditt liv skildras?
  • Vilka delar av ditt liv skildras inte med dessa bilder? Varför är det så?

Kanske kommer eleverna att se samma sak som Paulina gjorde när hon sammanfattade den bild som hon fick av sig själv med hjälp av bilderna på Facebook:

den bild av mig själv som fotografierna representerar är cool, då de visar att jag faktiskt festar och semestrar

Sedan funderar Paulina mycket kring om bilden av henne på Facebook är sann eller inte, om bilderna som hon möter på Facebook är en riktig bild av henne eller inte. Hon jämför bilderna av sig själv med bilder av en kändis, och slås av likheterna, med ett undantag och det är paparazzifotograferna, som också hjälper till att forma en bild av kändisen.

Vi har ansvar för de bilder vi lägger upp

Personligen anser jag att just den jämförelsen är värd att använda för att fördjupa samtalet kring ”bilden av mig” på nätet, och för att komma in på ansvaret för den andre. Jag skulle i ett samtal kring bilder på nätet fråga mina elever om de känner någon som blivit utsatt för ”paparazzis” på nätet, och kanske visa följande klipp ”Du bestemmer”, för att illustrera vilka för ”paparazzis” jag menar. Sedan ställa frågan om de tror att Britney Spears vill dela bilden av sig själv som ”en rödögd, snaggad Spears trött på livet och paparazzijakten” med världen, eller om de tror att pojken i Youtube-klippet vill det? Sedan skulle jag fråga om ansvar: det vill säga vem som har ansvar för att bilden av Spears, eller pojken i filmen sprids på nätet.

Sedan tror jag att det är viktigt att ställa frågan om gränser, var går egentligen gränsen mellan en glad festbild och en skandalbild, och vem som bär ansvar för de effekter som bilden får.

Jag tror att det kan bli ett samtal som får de som deltar att tänka till, precis som vi som lyssnade på Paulinas vårvintertal gjorde.

Sån här journalistik gillar jag, eller inte

Jag får via twitter lite statistik över twittrande i Sverige från Dagens media och måste bara kommentera notisen med några välvalda citat.

Kort om notisen som helhet, som består av sex meningar, inte mer. Fem meningar innehåller ordet twitter och fyra av dem innehåller ordet ”rapporten” varav två börjar:

Rapporten, som uppges vara statistiskt säkerställd, grundar sig på 6 470 000 internetanvändare i åldrarna 15-79.

Rapporten visar att en stor majoritet av svenska folket (92  procent) inte alls använder twitter.

Jag undrar om Christer Lind som skrivit notisen tror på det digitala livet från den digitala byrån Wiselys blogg, jag anar att notisförfattaren invändningar. Det får jag också när jag inser att den som skriver blogginlägget fått ta del av statistiken, men den tycks inte vara offentlig än, alltså har jag just läst en tredje hands källa, som inte alls sett rapporten, skönt att notisen andas lite distans.

Roligt att läsa att det finns föreställningar om att det är unga som twittrar, för de föreställningarna har då jag aldrig haft…

Kan internet bli min byrålåda?

Jag var på .SE:s seminarium om Filtering på internet i förra veckan, efter det har det surrat i huvudet på mig, och jag haft svårt att hitta en ingång till skrivandet. Det var så mycket som jag funderar på, så mycket som jag inte tänkt på, så mycket som jag inte visste och jag tänker men det vet nog alla andra. Det är nog bara jag som inte förstått, inte insett, inte hängt med.

Idag ramlade tjugofemöringen ner och jag bestämde mig för att må så vara då är jag väl den sista som fattat, men jag måste i alla fall få skriva om det.

För er som vet lika lite som jag: Filtrering är tekniska åtgärder för att begränsa medborgares tillgång till information eller material på internet, en sorts censur.

Allt kan filteras på internet. Ett enkelt exempel är e-post som filtreras från spam. Kan tyckas okontroversiellt, för vem vill ha spam, men det finns ingen gemensam, tydlig definition av spam, och här kommer problemet med filtering:

Ingen filtrering är 100%-ig. Ska filtrering vara effektiv så gäller det att ta i överkant, och då tar filtret bort för mycket, men hur filtret är konstruerat kan inte vara öppet för då finns det risk för att informationen används av de ”onda” för att ta sig förbi filtret. Så kort och gott, användarna kan inte få veta vad som filteras bort. Det är dessutom ett beslut som är fattat på demokratiskt väg som säger att vi inte kan få reda på vad som sållas bort, och det är för att skydda oss från det ”onda”, som spam och barnporr.

Det här kan jag tycka är motsägelsefullt och svårt, ingen definition, ingen granskning, ingen insyn, men det som jagar mig är bristen på rättssäkerhet. För jag trodde i min enfald att internet var ett rum för yttrandefrihet och frihet för oss alla att höras, ta del av information och en del av det demokratiska samhället, att jag kan överklaga beslut, få dem prövade i en domstol. Jo, jag vet och känner till FRA, men det blev ännu tydligare när någon sa  ”Jovisst gäller yttrandefriheten på internet, men det mesta som skrivs på nätet skyddas inte av yttrandefriheten och informationsfriheten finns inte ens inskriven i grundlagen”.

Det finns alltså inget grundlagsskydd för min rätt att yttra mig på internet, den rätten tillfaller ”etermedierna” smaka på den. Filter kan alltså skapas som filtrerar bort det jag skriver, visst ingen kan hindra mig från att yttra det, och jag kan ha en egen server men ingen kommer å andra sidan att läsa/höra det. Inget i den svenska lagstiftningen skyddar min rätt att få yttra mig fritt, bli hörd, ta del av information på internet. Visst är det svårt att förstå, inse, och tänka…

Tänk med rätt filter skulle internet kunna bli som min byrålåda.

Jag fattar det inte…

Läs ”Filtrering på nätet” och läs inlägget Filtrering lösning på ”ondskans” problem?