Min hjältinna Christina Montan Axelsson

Jag anmälde mig till ett upprop Ada Lovelace Day om att skriva ett inlägg om en stor kvinnlig förebild, och tänkte att det kommer bli en enkel match att få hylla en medsyster, en av alla de där förebilderna som jag har bland kvinnorna i mitt liv.

Nu sitter jag här och ska skriva min hyllning, och valet är inte lika självklart längre, vem ska jag hylla? Ska jag hylla en historisk storhet som:

Mary Shelly som i 21 åring skapade en av romantikens mästerverk, som sedan filmatiserat, och lästs i generationer eller ska jag hylla hennes mor Mary Wollstonecraft som liberal och feminist sätter kvinnans rättigheter på kartan. Eller ska jag ta en kvinna i min samtid? I min närhet?

Jag börjar naturligtvis fundera på vilka är mina kvinnliga förebilder och i mitt huvud kommer bild efter bild på kvinnliga lärare upp, det är Siv från gymnasiet, Liisa från universitetet, men mest står ändå Christina Montan Axelsson ut.

Jag hade inte varit den lärare, som jag är om det inte vore för just Christina Montan Axelsson, hennes värme, hennes kärlek till skolan, till sina elever och till sitt yrke det smittade av sig på mig. Hon ville tända eldar i sina elevers medvetande, och hon gav oss som var lärarstudenter redskap, och ingångar som gjorde att det blev en stor passion att vara lärare i svenska och en utmaning samt ett ämne med enorma möjligheter.

Hon fick mig att se möjligheter, istället för hinder, hon fick mig att inse att ämnet är så mycket större än bara skriva, läsa och tala. Att vara lärare handlar om att skapa ett klassrum som fylls av intresse och lust, engagemang, om att se sina elever där de är och möta dem där för att sedan tillsammans med dem ta sig till en ny plats med nya möjligheter.

Christina du är en enorm förebild, och jag så tacksam för att jag fick dig som lärare. Tack, du är min hjältinna på Ada Loveslace Day.

3 reaktion på “Min hjältinna Christina Montan Axelsson

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Cecilia Bengtsson

    Jag lyssnade på Christina i höstat och hennes tankar om relationerna till eleverna och hennes arbete var mycket inspirerande och tänkvärt att fåp ta del av. Och du har haft henne som föreläsare, ngt att vara avis på!

    Visst är det så att det är de små sakerna som gör skillnad. Att se och bekräfta var och en av eleverna och att inse att skolan är en stor del av deras identitetsbyggande. Där vi vuxna är viktiga. Ändå tycker jag att det inte alltid är så lätt att vara lyssnande, närvarande och samspelande i skolans värld. Jag ska fundera över vilka kvinnliga förebilder som jag har! Och läsa hennes Christinas bok.

Kommentarer inaktiverade.