Äntligen vår, åtminstone i rabatten. Rabbe Enckells dikt får bli min vår hyllning:

Våren sitter bak en sten
med snö i skuggan.
Han visslar med kvickrotens styva gräs i sin mun
så gällt
att gråsuggan frågar myran vad det är,
så gällt
att myggorna över träsket börjar dansa!

Som om sina dikter sa ”vid tändning häftigt belysa mitt ansikte – och slockna”

En liten till som jag älskar:

En fågel virkar fina melodier
i vit luft.
Det glimmar blankt
och en blå tråd
hänger stum i luften –

Läs mer om Enckell här

Eufori…