Ett inlägg som fick mig att le

Jag tänker alltid att alla ser på mig att jag är en nybörjare, en som trevar mig fram i nätdjungeln. En som aldrig trodde att hon skulle vilja göra ett digitalt avtryck, en person som var stolt över att det inte fanns massor med skrot att hitta, om du googlade hennes namn.

En som njöt av att konsumera nätet, tjänsterna…

Men jag och Facebook, jag och twitter, jag och bloggar. Det var inget för mig, inget som jag ville vara. Hade nog inte varit det heller om inte det varit för Blackeberg, John Ajvide Lindqvist och Låt den rätte komma in, naturligtvis spelade S2 (min klass) en viktigt roll, och Webbstjärnan.

Men viktigaste var ändå målet, som var så klart, så tydligt. Det var nog målet som gjorde det möjligt. Drömmen om att frälsa världen, och få den att inse att det finns bara en förort värd namnet och det är Blackeberg, och den skildrar John Ajvide Lindqvist med sån kärlek, att alla kommer att inse att grejen med romanen Låt den rätte komma, är just Blackeberg.

Så blev det kanske inte, men…

Jag läste Cecilias inlägg Att vara online om intryck och avtryck, och insåg att jag vill säga precis som hon:

Till alla de som är tveksamma till att använda webbens alla möjligheter men ändå vill och är nyfikna så vill jag härmed uppmuntra alla er till att pröva på! Det finns inget att förlora utan en massa möjligheter, kunskaper och kontakter att få ta del.

Om du tvekar tycker jag att du ska våga pröva, börja i det lilla med att lyssna, titta, iaktta, ta del och gör avtryck och få intryck.

2 reaktion på “Ett inlägg som fick mig att le

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: KristinaAlexanderson

Kommentarer inaktiverade.