Dagsarkiv: 06 april 2010

Upphovsrätten och Annika Lantz i P1

Idag har jag skrivit ännu ett inlägg till Kolla Källans idélåda, och temat för dagen är upphovsrätten, och en ingång för ett arbete  om upphovsrätten. Jag har valt att använda inledningen till hennes program den 9 mars

”Upphovsrätten, som ni vet, bygger på idén att den eller de personer, i mitt fall mina föräldrar, som har skapat ett verk av en viss verkshöjd också har ensamrätt att bestämma hur detta verk ska få användas. /…/ Skillnaden mellan mig och en bok är att upphovsrätten gäller i 18 år för föräldrar.”

Annika Lantz, Lantz i P1 den 9 mars 2010

Hur du kan använda inledningen tillsammans med dina elever kan du läsa om i mitt inlägg Skapa dialog om upphovsrätten med hjälpa av Lantz på Kolla Källan, så gör det 🙂

Skapa dialog om upphovsrätten- med hjälp av Lantz

Large copyright graffiti sign on cream colored wall

Large copyright graffiti sign on cream colored wall by Horia Varlan CC (by)

Upphovsrätt är en av de frågor som vi behöver prata med våra elever om. I synnerhet då eleverna ofta använder internet och källor på internet för sitt skolarbete. Häromdagen berättade en kollega:

”Mina elever upplever att på internet är allt tillåtet. De får använda vilka bilder som helst, bara de finns på Google.”

Hur kan vi skapa ett intressant och givande samtal kring upphovsrätt? Jag vill i det här inlägget tipsa om en ingång för ett vidare samtal och arbete kring upphovsrätt i skolan.

Upphovsrätten en definition

Upphovsrätt innebär att den som har skapat ett verk – t.ex. en film, en låt eller en bild – ensam har rätt att bestämma över hur verket ska användas. Det betyder att du som utgångspunkt inte får göra kopior av verket, t.ex. spela in eller ladda ner det, utan att ha fått tillstånd från upphovsmannen. Du får inte heller göra verket tillgängligt för allmänheten, t.ex. genom att lägga ut det på Internet, utan tillstånd från upphovsmannen. Ensamrätten innebär bl.a. att upphovsmannen har rätt att ta betalt för användningen. Upphovsrätten gäller under upphovsmannens liv och 70 år därefter. Men upphovsrättslagen ger inte bara skydd för det som upphovsmannen har skapat. Även t.ex. musikers och artisters framföranden och film och skivproducenters inspelningar skyddas. I dessa fall gäller skyddet i 50 år.

Definitionen är hämtad från Justitiedepartementets skrift Att kunna leva på sitt skapande

En bra utgångspunkt för att arbeta med upphovsrätt är Annika Lantz inledning till Lantz i P1, den 9 mars 2010. Lantz inleder sitt program med att berätta att Sverige fick sin första upphovsrättslagen för 200 år sedan och drar en parallell till sin egen födelsedag och föräldrars beslutanderätt över sina barn för att förklara idén bakom upphovsrätten.

”Upphovsrätten, som ni vet, bygger på idén att den eller de personer, i mitt fall mina föräldrar, som har skapat ett verk av en viss verkshöjd också har ensamrätt att bestämma hur detta verk ska få användas. /…/ Skillnaden mellan mig och en bok är att upphovsrätten gäller i 18 år för föräldrar.”

Annika Lantz, Lantz i P1 den 9 mars 2010

Lantz väljer alltså att se sig själv som ”ett verk” skapat av sina föräldrar, men det som skiljer Lantz från en bok är enligt henne att föräldrars upphovsrätt är begränsad till 18 år. Med Lantz resonemang som utgångspunkt kan du fråga: Varför är det så? Varför har föräldrar rätt att fatta beslut över sina barn tills de är 18 år, medan en författare har rätt att fatta beslut över sitt verk hela sin livstid, och sjuttio år efter sin död? Varför är det så?

Skillnad på person och verk

Naturligtvis är det skillnad på en person och ett verk. Och naturligtvis måste det klargöras att upphovsrätten bara skyddar verk, och inte människor. Föräldrar har alltså inte upphovsrätt till sina barn, och för att ett verk ska skyddas av upphovsrätten krävs en

”viss verkshöjd, /…/ och för att ett alster ska räknas som ett verk ska det visa originalitet och individuell särprägel som ett resultat av upphovsmannens personliga skapande”

Lantz i P1, 9 mars 2010

Ett verk kan aldrig vara en människa. Men Lantz resonemang väcker frågor som:

  • Vad är ett verk?
  • Vad är verkshöjd?
  • Vad innebär originalitet och individuell särprägel?
  • Och varför finns det en skyddstid?

De frågorna är värda att utreda tillsammans med elever. De kommer att se att det inte alltid är så enkelt att dra gränserna kring verkshöjd, originalitet och individuell särprägel. Skyddstiden finns för att skydda konstnären, och göra det möjligt för dem att leva på sitt skapande.

Verk med och utan verkshöjd

Jag brukar visa mina elever exempel på verk utan verkshöjd som vanliga blanketter för att sedan jämföra dessa med en målning av Anders Zorn Bruden. Då blir skillnaden tydlig, men det finns massor med tveksamma exempel, som du tillsammans med dina elever kan diskutera, se t.ex. Mathias Klangs inlägg Oscar Wilde Nr 18.

Inledningen till Lantz i P1 kan alltså bli en spännande ingång till ett arbete med en komplicerad fråga, för allt som finns på Google är inte allmängods och tillgängligt att använda hur som helst.

Är skyddsgränserna rimliga?

Naturligtvis bör du också fråga eleverna om de upplever att skyddsgränserna är rimliga? Det vill säga 18 år för att bli myndig och 70 år efter skaparens död för att ett verk skyddat av upphovsrätten ska bli fritt, är det rimligt?

I arbetet kring upphovsrätten tycker jag också att det är viktigt att visa på lösningar, att elever alltid kan kontakta upphovsmannen och fråga om tillstånd för att få använda verket, samt att det finns licenser, b.la. Creative Commons licenser, som gör det möjligt att använda andras upphovsskyddade material utan att först behöva fråga upphovsmannen om lov.

Se t.ex. mitt inlägg om Creative Commons här på Kolla Källans idélåda.

Källkritikens kärna

Jag läser Anders Mildners inlägg ”Jakten på sanningen” och tänker det här är precis vad jag vill förmedla till mina elever, för han visar precis vad källkritik bör handla om, när han skriver:

Vi bör betrakta den nya mångfalden i medielandskapet som en tillgång. Bloggar, Facebookgrupper och twitterdiskussioner är en utmärkt garant för att dubbelkolla traditionella medier, samtidigt som professionella journalister kan ha kraft nog att motverka sociala drev som löper fullständigt amok på nätet. Ju mer vi samtalar och diskuterar öppet, desto närmare något som liknar sanning kommer vi.

Precis så vill jag att mina elever ska förhålla sig till det som upplevs som en sanning, att söka en mångfald av röster, inte bara lita på att det jag säger, det läroboken säger, det NE skriver är rätt, utan sök fler källor, var öppna för andra tolkningar, pröva dem. Vi bör prata om tolkningarna, ifrågasätta dem, för ju mer vi samtalar om det ju närmare något som liknar sanningen  kommer vi. Det är är källkritik.

När jag sedan läser Pers inlägg på infontology Vilken är sanningens (undflyende) punkt?
om källkritik och moral, så blir det naturligtvis klart att vi kan inte förhålla oss kritiska mot allt och alla. Per formulerar två centrala frågor:

En första fråga för att kunna vara (käll)kritisk är: Vad ska man vara kritisk mot? En andra fråga är: Vad ska man vara kritisk för?/…/ Nästa svårighet har att göra med vad som egentligen avses med uttrycket ”sanning” eller rättare sagt: varför sanning är viktigt och värt att uppmärksamma. Handlar det bara om fakta?

Naturligtvis måste vi brottas med dessa svåra frågor för att kunna närma oss källkritiken i skolan. Att vara lärare, och ge elever grundläggande förutsättningar för att förhålla sig till information i dagens medielandskap blev med ens ingen enkel match. Men det gör inte att vi  som lärare kan låta bli och falla undan för. Det är en viktig färdighet som vi behöver träna våra elever i, och det kan bara ske genom övning, samtal och genom att vi arbetar med exempel som våra elever har kunskaper om.