Läser Anders Mildners inlägg om Platsens borttynande att skolan och biblioteken skulle skulle bli händelser snarare än platser, sätter mig och funderar kring saken.
För precis på samma sätt som man med fog kan undra om man verkligen måste vara på jobbet för att utföra sitt arbete (i en tid som gör det möjligt för väldigt många – om än inte alla – att jobba från precis vilket ställe som helst), så kan man naturligtvis undra om man måste vara i skolan för att lära sig något eller om vi verkligen måste gå TILL biblioteket för att biblioteket fortfarande ska vara en värdefull kulturinstans i samhället.
—
Varför kan jag inte söka vilken utbildning jag vill, var som helst, oavsett var jag bor? Varför tar vi inte chansen till riktig kunskapsspridning och frigör människor från sina geografiska bojor – nu när vi verkar ha chansen?
Ja, vad händer egentligen om vi börjar betrakta jobben, skolan och biblioteken som händelser istället för platser?
Skulle skolan som plats kunna bytas ut, och våra elever kunna ta del av sin utbildning utan att ta sig till en viss bestämd plats. Skolan skulle vara en av dagens händelser. Visst här har Milner säkert rätt, men skolan är så mycket mer än bara en utbildningsinstans. För kunskap kan vi, elever inhämta varsomhelst, bearbeta kunskap, genom nya medier förenklas dessutom samarbetet, och det kan ske mer på individernas villkor.
Men skolan är en institution som har fler uppgifter än så, skolan ska också fostra och lära elever grundläggande värderingar, lära elever förhålla sig andra, lära eleverna grundläggande värden, lära barnen bli ”medborgare”. Se Lpf 94, eller Lpf 94
Kan man göra det utan att träffas, behövs inte en skolning i beteende att förhålla sig till andra, lära sig vara med andra? jag vet inte, men är fast i mina föreställningar om att det nog behövs möten, att man möter andra, lär sig förhålla sig till andra människor, irl. Så jag tror att skolan behöver nog både vara en plats och en händelse, en plats för att lära oss grundläggande sociala beteenden, att vara sociala, förhålla oss till andra men kanske kan skolan som plats för kunskapande, bli en händelse.
Ett nytt inlägg: Om skolan som en händelse? http://www.kristinaalexanderson.se/?p=24…
@kalexanderson @andersmi bra tankar, Nationalmuseum försökte prata om verksamhet som kunde bedrivas utanför huset på Blasieholmen under
@Karin_Linder tack!
@kalexanderson @andersmi under renovering, det var otroligt svårt att kommunicera. Museum=byggnad tycker många
@kalexanderson Det var lite det jag var inne på, under ”Dags att internetta”
Pingback: KristinaAlexanderson
Pingback: Stefan Pålsson
Pingback: Danne Ström
Hej Kristina!
Jag läste ditt inlägg om det nationella provet i svenska b. Jag tänkte om du har något tips och förslag på vad jag kan tala om på det muntliga provet. Jag är mycket tacksam för hjälp då kan verkligen har brist på fantasi.
Tack på förhand
Med vänliga hälsningar
Ellinor Jonsson
Ellinor, mina råd är enkla:
-välj ett ämne som engagerar dig, ha en tydlig utgångspunkt och en tydlig huvudtanke. Fundera kring relationer, som betyder mycket för dig, som får dig att känna dig betydelsefull, eller kanske misslyckad, Titta i texthäftet, kanske någon av bilderna ger en ingång.
Fundera på frågan vad, engagerar dig… temat berör ju alla sorters relationer.
Välj med hjärtat
Intressanta tankar men samtidigt många av de frågor du ställer som skolan skall fostra, lära sig vara med andra osv. Samtliga av dessa punkter kan de göra på andra ställen som t.ex på sina idrottsaktiviteter. Alltså även där har dagens skolan konkurrenter som man bör ta hänsyn till.
Sant, men skolan är till skillnad från idrottsföreningar en förlängning av politiken och politikens ambitioner. Skolan är en politiskt styr verksamhet, och det har också medfört att skolan har mer allmängripande uppgifter än bara förmedla kunskap. Skolan har liksom två uppdrag kunskap och medborgarfostran, eller? Visst det finns andra som också ägnar sig åt medborgarfostran men de kommer inte i kontakt med ”alla” barn i kommande generationer. Intressant att du ser skolan som konkurrent till dessa…
Men poltiken tappat makt och med den deras inflytande över skolan som institution. En möjlig framtid är vi hanflingskraftiga föräldrar tar våra barn ur den gemensamma skolan och till en mer modern.
Kanske är det så att makten ligger hos oss som har barn i skolan. Kanske väljer vi att ta våra barn ur den gemensamma skolan, men politikens makt över den institution som är skolan lär bestå, och den finns ju även över de skolor som vi kallar friskolor. Jag upplever dessutom inte att det finns en motsättning mellan att ha en modern skola och söka verka för demokratiska värderingar
Om det underförstådda här (hos Mildner)är att webben och sociala medier är det som gör eleverna mindre geografiskt bundna vid skolan, har jag sen jag har börjat använda dem i undervisningen erfarit att jag behöver vara minst lika närvarande fysiskt som innan. Dialogen och vägledningen i klassrummet är en förutsättning för att de ska lyckas med sina studier, i minst lika stor utsträckning när de använder webbaserade verktyg.
Jag instämmer med dig om att dessa verktyg inte utesluter det fysiska mötet, klassrumsmötet. Men det är så mycket mer än bara kunskap som förmedlas vi det mötet 🙂 Det blir ett annat sätt att arbeta i skolan.