Sociala medier skapar elever 2.0, skola 2.0

Jag var på regionbiblioteket i Stockholm den 7 april och lyssnade på Brit Stakston som pratade om sociala medier och politiken. Hennes föredrag väckte enormt mycket tankar som jag valt att göra en bloggserie kring, det här är mitt fjärde inlägg och det handlar om sociala medier i skolan 2.0.

Brit Stakston pratade om vad som har hänt med nätanvändning sedan 1997, och jag slogs av hur lite av det här som påverkat oss och vår verksamhet i skolan…

Health 2.0 (Hälsa 2.0)

En innovationsvåg genom vårdsektorn, vårdtagare söker de som har samma diagnos för att prata med andra i forum på nätet, patientforum och hälsorådgivning är en naturlig del av nätet, för dialog och frågor. Stakston pratade om google health, om att så småningom kommer kanske medicinska journaler ligga online, så att vi kan välja vårdinrättning, läkare efter vårt behov.

Doktorsguiden en sajt där man kan recensera läkare. Det är bara en fråga om tid innan vi har likadan för skolor och för lärare. Och hur möter vi det? Om inte vi i skolan tar initiativet, vem gör det då, och på vilka villkor?

Konsument 2.0

Ett annat exempel som Brit Stakston lyfte fram var konsument 2.0, och vad och hur konsumenter kan påverka? Bloggar, youtube, men kolla in sajten fairshopping, där konsumenter kan klaga och de räknar antalet dagar innan man får svar från företaget.

Eller titta på Ellos, och de bedömningar som deras kunder kommer med, vill inte våra elever också dela berätta om sina lärare, sina  skolor?  Vill dela med oss av våra erfarenheter, och web 2.0 ger oss dessa möjligheter. Det måste vi i skolan också ta hänsyn till, vi kan inte utesluta det. Vi måste också förhålla oss till sociala medier.

Vi, och våra elever är vana att vara aktiva och intresserade, dessa tjänster på nätet hjälper oss…

Sociala medier ingen hype

Stakston säger så klokt, och lyssna nu:

Sociala medier är inte en hype. Det är mer än olika konton! Det handlar om att användarna bidrar med innehåll och får kommentera. Sociala medier är nya verktyg för att uppnå medborgardialog och medborgarnas synpunkter adderar ett extra värde. Företag, politiker [skolan] bör använda sociala medier för krishantering, ofta är de rädda för transparans med det är till vår fördel, styrka om det går det illa, för kan man snabbt förklara, gå in i dessa arenor och berätta det var så här vi tänkte.

Sociala medier är inte en hype…

Skolan, lärare, skolledning våga anamma sociala medier i skolan.

6 reaktion på “Sociala medier skapar elever 2.0, skola 2.0

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Johan

    Hej,
    några kommentarer…

    ”Våga anamma sociala medier i skolan” – Varför? Hur då och på vilka grunder? Vad har skolan med de sociala medierna att göra? Ska eleverna inte få vara ifred någonstans?

    Att ta vara på elevers erfarenheter och livsvärldar är inte det samma som att börja anamma sociala medier i skolan. Vad är ditt argument? Jag menar om elever, när de inte är elever (vilket de dock tenderar att vara dygnet runt när skolan börjar använda sociala medier i undervisningen…), dagligen använder sociala medier (och de kommunikativa möjligheter som dessa erbjuder) så är det väl onödigt att skolan hakar på samma trend? Det enda skolan, åter igen, kommer att göra genom att börja anamma de sociala medierna i skolan är att ta död på ungdomarnas engagemang, intressen och erfarenhetsrum. Skolan kommer återigen att lägga sig i och kväva de samtal som sker utanför skolan (och som skolan aldrig har lyckats att erbjuda möjligheter till – jmf exempelvis vilka möjligheter skolan erbjuder att föra ett icke-politiskt korrekt samtal…). Skolan är idag en enorm konsensusapparat och omöjliggörare av politiska medborgare då det demokratiska uppdraget har tolkats som en överföring av demokratiska värden och värderingar vilka har reducerats till snäva och specifika innebörder (jmf exempelvis debatten om högerextrem partipolitik i skolan och dessas tillträda till den svaga offentlighet som skolan utgör, ex två är elevrådet – precis som om detta skulle vara den enda innebörden av delaktighet i demokratisk mening – helt absurt!). Det finns en uppenbar risk med att skolan ska ‘anamma’ de sociala medierna. En är att de möjligheter till genuint politiska samtal som sker i de sociala medierna utrotas. Varför? Jo, att anamma har historiskt sätt visat sig innebära en instrumentalisering av ungdomars livsvärldar i syfte att effektivisera och göra ‘lärandet’ bättre. Med andra ord ett effektivt sätt att kväva och ta död på de fostrans- och socialisationsmöjligheter som de sociala medierna erbjuder ungdomar i deras växande som politiska medborgare.

    Slutligen, för att knyta an till din rubrik, så har jag svårt att se på vilket sätt vi helt plötsligt kan börja tala om skola 2.0 – har jag missat något i innehållet ovan – eller vad är din poäng? Vi är ens inte klara med skolan 1.0 ännu… men detta är ju givetvis beroende av utbildningsfilosofiska ingångar…

    /Johan

    1. Kristina Alexanderson Inläggsförfattare

      Vi tycker olika, jag tror att lärande blir bättre om vi kommunicerar med varandra och sociala medier handlar ytterst om kommunikation och inget annat. Jag menar inte att skolan ska bli barnen/ungdomarnas vardag, men att skolan har mycket att vinna på att använda dessa plattformar för att förenkla kommunikationen, och synliggöra elevers lärande och begreppsvärldar.

  3. Johan

    Det är möjligt att vi tycker olika… Att sociala medier ytterst handlar om kommunikation är ju att falla in i tesen om ”the medium is the message” – vart tar innehållet vägen då?

    Så, om jag förstår dig rätt, innebär skola 2.0 en ‘mer’ kommunikativ skola? Vilket i så fall relevansgör frågan ovan – vad händer med innehållet? (som det kommuniceras om?). Exakt vad är det skolan vinner enligt ditt sätt att se det (som skolan inte skulle kunna fixa utan de sociala medierna)? Vilken typ av kommunikation är det du refererar till? Vad jag menar är att det knappast är något nytt att verka för synliggörandet av elevers lärande och begreppsvärldar. Om tanken inte är att skolan ska bli ungdomars vardag (vilken den för övrigt är – men jag förstår vad du menar) hur menar du då att användningen av de sociala medierna ska balanseras? Vad blir en rimlig användning?

    1. Kristina Alexanderson Inläggsförfattare

      Innehållet? Jag menar att sociala medier är verktyg för elever att visa och kommunicera kring innehållet. Bloggar/twitter/Facebook kan bli ett verktyg för att synliggöra kommunikation och processer, elevers vägar till kunskap, ett ”kunskapande” tillsammans i dialog. För mig är sociala medier ett verktyg som hjälper mig och mina elever att synliggöra deras lärande, och deras begreppsvärldar. Det finns naturligtvis många verktyg som vi i skolan kan använda och jag tror och upplever att sociala medierna är ett.

  4. Johan

    Bloggar/twitter/Facebook…? Så nu ska skolan öppna upp än mer för marknadens intressen? Är detta skolans roll i samhället? Att främja den privata marknadens intressen? Jag menar det finns ju en anledning till att man sänkte åldersgränsen på exempelvis Facebook… Hur lämpligt är Facebook som en arena för skolans offentliga uppdrag? Visst skulle de sociala medierna, i någon mening, kunna bidra till en ny förståelse av utbildning och skolans samhällsuppdrag. Men att direkt och okritisk föra in de sociala medierna i skolan ställer nog till mer skada än nytta…

    Jag tror det snarare handlar mer om att förstå de sociala processer och vidgade möjligheter till kommunikation som erbjuds genom de sociala medierna och med utgångspunkt i detta fundera över skolans uppdrag i relation till ett allt mer kommunikations- och informationspräglat (västerländskt) samhälle. Frågan, för att knyta an till din rubrik om elev 2.0, kanske är den som bör fokuseras istället för skola 2.0 (som av de naivt kommunikationsoptimistiska och okritiska lärarna är svaret på den stora frågan om lärandets gåta…). Vad jag menar, och jag håller med dig i vikten av att förstå ungdomarnas begreppsvärld och erfarenheter, är att lärare och skolan istället bör ägna tid åt att förstå ungdomars livsvärld och genom detta erkänna ungdomars röster i det offentliga rummet. Men även för att främja en undervisning som inte uteslutande är konsensusorienterad och korrekt politisk. Jag menar, hur stort utrymme finns det egentligen för oliktänkande i skolan (vilket är ett av skolans demokratiska uppdrag att främja)? Det är i detta sammanhang det blir intressant att tala om innehåll. För vad möjliggör exempelvis samtal i sociala medier? Jo de möjliggör ett öppet innehåll, de möjliggör hantering av kontroversiella och känsliga frågor utan att det finns en kontrollerande institution (läs skola) som moraliserar och talar om vad som är korrekt att säga och tycka. Detta sägande och tyckande ska ju dessutom bedömas för att vid kursavslut slutligen betygssättas… det reser en annan problematik som informationsteknologin bidrar till – dataspår. Dvs den digitala traffiken kan också användas (appropå möjligheten att följa en elevs process) för att visa på elevens okunskap som kanske annars inte hade varit lika konkret… nu får läraren ett utmärkt verktyg att kontrollera eleven in i minsta detalj. Dessutom kan ju läraren se om eleven är ‘aktiv’ eller inte, när inlägg har gjorts osv. Detta kan bidra till en viss syn på vad det är att vara aktiv… vilket i sig kan bli problematiskt… men den diskussionen lämnar vi därhän.

    Användningen av sociala medier i skolan kan leda till, i värsta fall, en ohållbar skolsituation för eleverna då distinktionen mellan arbete och fritid helt suddas ut… men detta kanske inte är ett problem?

    Angående innehållets öppenhet i de sociala medierna så innebär ju detta en spännande utmaning för skolan… om linan ska löpa fullt ut så blir ju konsekvensen att även skolans innehåll bör betraktas som öppet. Undervisningen blir då en öppen text som kan erbjuda oväntade, meningsfulla och spännande möten/konfrontationer och agonistiska strömningar…

Kommentarer inaktiverade.