Hela min helg, ja kanske hela min vecka har varit uppfylld av att fundera kring vad som sker i sociala medier och varför mobbar uppstår, vilken roll skolan har i detta sammanhang, vilket som är vårt ansvar.
Alla mina tankar resulterade i två inlägg ett på Internetdagarna om lärarna måste sluta skylla på internet när de inte klarar av konflikthantering, och ett annat på Cybernormer om att både skola och nät är en del av ungas vardag.
Sedan sitter jag här på kvällen och tittar på ett inslag på rapport Det händer inte bara i Bjästa och blir till att börja med nöjd när Ingmar Lundh från fryshuset menar att mobbning är ett kvitto för dåligt ledarskap, ett kvitto på brist på grundläggande värderingar, och jag instämmer till fullo.
Men sen blir jag riktigt arg igen, för vad gör Simon Lindgren, som väljer att ta upp invandrarmetaforen. Han ger vuxenvärlden en ursäkt och säger att och sociala medier är något som vuxenvärlden inte behärskar, utan att för att befinna sig där måste vi födda före 1985 lära oss ett nytt språk, ett nytt samhälle. Medan de unga är digitala infördingar, som behärskar denna miljö som om den vore sin egen.
Det Lindgren gör är att ge de vuxna, skola som inte agerat en ursäkt: vi har inte hunnit, kunnat, velat lära oss den nya världen. Vi har inte immigrerat och då behöver vi inte heller ta ansvar för det som sker där…
Sluta ge vuxenvärlden, skolan ursäkt för att de inte tar ansvar för att det måste finnas grundläggande värden även i vårt samröre online!