En fördumning av läsandet?

Idag lyssnade idag på OBS kultur och idédebatt i P1, där författaren Gabriella Håkansson läste sin essä om Tankar om skrivandet, en underbar essä.

Några citat som dröjer sig kvar hos mig är…

Från att ha varit bildande och utvecklande, ja, rent av svårt och prestigefyllt att läsa böcker – så har det nu degraderats till okomplicerad njutning. Läsning – eller åtminstone böcker – har blivit som dyra hudkrämer. Det är något man ska unna sig, något man är värd. Jag tror att en fördumning av läsandet kan smitta av sig också på idén om skrivandet. Att skriva målas upp som något enkelt och lustfyllt. Alla kan skriva. Alla ska skriva. Att gå på skrivarkurs är ett folknöje. Men ingen talar om att det är svårt att skriva. Eller att man inte alls blir särskilt avslappnad av det.

Är det så vi ser på läsandet idag? Som något som vi ska unna oss, något som man är värd?

En god bok kan jag unna mig, och läsandet ser jag som en njutning, javisst! Men jag läser fortfarande böcker för att öka min bildning och kunskap, för att erövra andras erfarenheter och andras perspektiv. Jag läser romaner och böcker som en del av mitt yrke, som en del av min yrkesvardag. Så jag vet inte om jag tycker att det är sant.

Sedan till Gabriella Håkanssons spännande tankar kring skrivande, och jag undrar kan inte alla skriva? Ska inte alla skriva? Jag förväntar mig att alla de elever som jag möter i klassrummet ska klara av att skriva, förmedla en tanke, en idé så att någon annan förstår den, men inte att de ska bli författare. För många av mina elever är det ett hårt arbete att lära sig skriva, inte alls lustfyllt och enkelt.

Det är dock inte min uppgift att göra elever till författare och kanske krävs just det som Szymborska skriver:

”Den som funderar på litteraturen”, skriver hon, ”bör se sig själv …i ett tomt rum över ett tomt pappersark.” Eller i ett tomt rum över någon annans bok. Och det har hon väldigt rätt i. Att skriva är att spendera större delen av sin tid ensam. Åt ensamsysslor. Även om man skulle nå framgång och berömdhet så ändrar inte det det faktum att författaryrket är ett enstöringsyrke. Tycker man inte om ensamhet, tomma ark och andras böcker bör man fundera på ett annat yrke.

Men kanske en och annan från mitt klassrum inser vikten av att använda läsandet som en utgångpunkt för bildning, och sedan använder denna för att odla sitt intresse för att vara ensam, och blir författare. Det hoppas jag innerligt.

2 reaktion på “En fördumning av läsandet?

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: KristinaAlexanderson

Kommentarer inaktiverade.