Några ord om ”systra me” @korlingsord

Att höra andra berätta om deras erfarenheter av bloggande är alltid så spännande, roligt och givande. I morse fick jag den stora äran att som inbjuden av Alma Taavo får lyssna på Anne-Marie Körling som berättade om sina erfarenheter av att blogga och twittra.

Jag sitter storögd och lyssnar på ”Systra me”. Jag hör henne säga:

”Jag vill alltid prata pedagogik och innan jag börja blogga kunde jag hugga tag i en kollega vid kopiatorn, i fikarummet bara för att få prata pedagogik. Jag var outtröttlig.”

Anne-Marie beskriver sig själv som aningslös inför mötet med bloggeriet, och som om bloggandet började i ett sökande efter något: ”Ensam lärare söker…”

”Jag började försiktigt, med orden ‘Hej, här är jag, och valde att blogga i mitt eget namn, hur aningslöst är inte det’.”

Vad sökte hon? Vad fann hon? Ett möte, en dialog ett samtal med gelikar, med kollegor som samlas kring hennes tankar om pedagogik, skola, barnen och lärarskapet. Anne-Marie berättar att hon drivs av en önskan om att få säga att lärare är bra, vi är faktiskt bra människor, och det ville hon förmedla med bloggen som hennes verktyg. Genom bloggen kan hon gå i dialog med debattartiklar i DN, SvD och ge sin synvinkel och allt som behövs är en länk.

I allt hon säger där vid frukosten känner jag igen mig i, och tänker:

Lyckan är min, för hon som står där och pratar om pedagogik, Vygotsky och ”ungar” med innerlig värme i rösten är min ”systra” och vän.

4 reaktion på “Några ord om ”systra me” @korlingsord

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: KristinaAlexanderson

Kommentarer inaktiverade.