Dagsarkiv: 22 april 2010

Låt oss prata om livet, som är sjukt farligt

Läser Elza Dunkels krönika Inte sociala mediers fel i Computer Sweden som sista ordet om Bjästa, och säger som min vän och kollega Hanna som i en tweet sammanfattade sin uppfattning

”Hon är rätt klog ändå, denna Dunkels”

Elza Dunkels gör som hon så ofta gör, kort och kärnfullt slår hon huvudet rätt på spiken, när hon i sin krönika undrar hur det kom sig att internet och unga kom att stå i fokus i debatten kring det som skedde i Bjästa. När Dunkelz formulerar var debatten borde handla om gör hon det så här:

Det är de maktstrukturer som gör att vi sviker barn för att skydda vuxna och som gör att vi sviker flickor för att skydda pojkar.

Vi orkar inte se hur det ligger till och tar den enkla vägen. Det är mycket lättare att svika ett barn eftersom de flesta barn inte säger ifrån och om man sviker dem tillräckligt ofta blir de helt tysta.

Det är mycket lättare att svika en flicka eftersom hon är van vid det och man slipper se pojkarnas anklagande och besvikna miner.

Det är lättare att hitta en syndabock än att gå till oss själva och tänka på att vi är kuggar i ett stort, sjukt maskineri:

Att utan vårt medlöperi skulle maktstrukturerna förtvina. Att just jag spelar roll, just jag sviker varje dag.

Sedan avslutar hon så klokt, genom att visa vad vi borde prata om:

Vi kan diskutera hur unga förhåller sig till information på nätet, fast det inte på något sätt är de unga som har varit värst här.

Dessutom spelar det väl mindre roll hur de unga agerat när vuxenvärlden så uppenbart har struntat i sitt ansvar?

Det här handlar inte om internet. Det handlar om livet. Livet är sjukt farligt. Det finns jätteknäppa människor och till slut dör man. På riktigt. Det är något vi måste prata om.

Livet är också fruktansvärt orättvist och premierar den som är vuxen, man, vit och rik. Det är också något vi måste prata om.

Ja! Ja, låt oss prata om livet, strukturerna och orättvisorna. Låt oss se på vad som sätter igång dessa mekanismer, och inte leta efter enkla förklaringar eller syndabockar som ungas vanor på internet.

Låt oss diskutera det som är sjuk farligt att prata om…

”En roadshow”, eller ”en eldsjälarnas cirkus”

Christina Stillie, som driver Punct, är lika intensiv som klok och när hon kontaktade mig och sa jag har en idé som jag skulle vilja pröva på dig.

Min tanke är att skapa en dag för lärare full konkreta ge tips om hur man kan arbeta med ikt i skolan. De ska gå därifrån och känna, är det inte måndag snart så att jag kan komma igång. Nu, på en gång. Jag vill att det ska vara på en klassrumsnivå och jag vill att du är med.

Jag satt där och tänkte äntligen! Inte bara teorier och tankar om såhär skulle ni kunna göra eller en rapport säger det här eller det här, utan ett riktigt möte mellan kollegor, kring hur vi kan arbeta med ”ikt” i klassrummet.

Christina fortsatte, och

Jag vill att det ska vara en dag med ett startfält med ”riktiga eldsjälar” som kan visa och ge konkreta tips, som visar att ikt inte är svårt, att det inte är teknik, utan att det är pedagogik. Kan du hjälpa mig med det?

Naturligtvis sa jag ja, och Christina satte sin idé i rullning och idag blev det på riktigt… till hösten ska jag, Marie Linder, Josef Sahlin, Peter Ellwe, Sandra Wissting och Mats Larsnäs ut på en roadshow: KLICKA HÄR.

Vi ses väl… det kommer att bli en eldsjälarnas cirkus, som du inte får missa.

Skydda barnen i verkligheten

Igår var jag på ett frukostseminarium på Skolverket som bjudit in Anne Marie Körling för att prata om sociala medier och skolan.

Railbus by Isar21 CC(by, nc, nd)

Vi vill skydda våra barn, elever från allt ont, och många gånger tror vi att vi gör det genom att skydda dem från verkligheten:

  • genom förbud,
  • genom begränsingar,
  • genom att se faror i varje ny grej, i Facebook, i iphonen, i det nya.

”Minns ni rälsbussarna?

Minns ni att det fanns en skylt vid fönstren som varnade för att läsa på rälsbussarna, eftersom man kunde drabbats av skakögon.
Tänk er skakögon! SKAKÖGON

Det har alltid varit så säger Anne-Marie, allt nytt, okänt är farligt. Rälsbussarna som kunde ge skakögon, internet leder till…

Anne Marie säger sedan: Vi ägnar så mycket tid åt att skydda våra barn från verkligheten, men jag vill  skydda dem i verkligheten. Det gäller att möta dem där de är, och hjälpa dem att klara sig i verkligheten. Faror finns överallt, men vi måste lära våra barn och ungdomar att hantera dem, även om de som finns på nätet.

Så låt oss gör det, låt oss skydda barnen i verkligheten, och inte från den!

Internet, länkskafferiet och Alma tre vänner

Jag minns en tid då Internet var ”nytt” eller om det var jag som var utexaminerad som lärare. Troligen var det jag som var ”ny”.  Jag minns det som slutet av 90-talet, undrar om det kan stämma.

Jag jobbade i skolan då som nu, och internet var något ganska diffust, eller så är det mitt minne som spelar mig ett spratt. Jag vet i vilket fall som helst att i vår skola var det min bibliotekarie som berättade och visade oss lärare hur vi skulle söka efter information på internet. Allt på internet var stort och okontrollerat. Eller så var det hela min skolsituation som var stor och okontrollerad. Men vår bibliotekarie gav mig råd, stöd och visade en tjänst som Skolverket hade skapat som hette ”Länkskafferiet”.

Jag vet att genom Länkskafferiet hittade jag Projekt Runeberg, massor med bra länkar till statlig förvaltning, helt enkelt bra skolmaterial. På den tiden fanns inte google. Det var innan vi pratade om att googla fram information.

Min lärarbana gick på, skolan blev en vardag komplicerad och spännande. Internet blev en del av skollivet. Google kom, vi började googla, och med det föll länkskafferiet i glömska, tills jag blev en del av Kolla Källans referensgrupp (det var i höstas), för plötsligt stod Länkskafferiet där framför mig livs levande, som en vän som jag glömt fanns.

För mig är Länkskafferiet mest förknippad Projekt Runeberg men idag med Alma Taawo, som jag girigt följer på twitter, för genom henne får jag tips om länkar, som är aktuella och ständigt uppdaterade.  Hennes tweets är fulla med en passion för att hjälpa, ge tips och skapa förutsättningar för oss som arbetar i skolan att lyckas. Hon tipsar om Europadagen, om världsbokdagen, ger oss små historier om hur vi skulle kunna använda länkarna som i tweeten:

”Känn våren – jaga vårtecken: http://ow.ly/1x6RW

Jag undrar: Vem kan låta bli att klicka på den länken?

Men via twitter har Länkskafferiet (läs Alma)  blivit så mycket mer, än bara en källa till bra material, för hon har blivit en vän, en twitterinna som i mina ögon som är en mästare i sin roll att vara Länkskafferiet. Och nu finns Länkskafferiet även på Facebook, och hjälper mig att hitta material, och minnas att hålla kontakten, så att jag inte glömmer bort min vän, mitt och mina elever stöd.

Länskafferiet (läs Alma) tack! Du är en god och innerlig vän.