Skolan sätter spår…

Jag har en klass som går i trean på gymnasiet, de sitter i skolans bänkar och ser minst sagt förvuxna ut, som om de egentligen inte längre borde sitta i skolbänkar. De är unga, vackra, glada och lever livet.

Idag hade jag bestämt att eftersom jag inte hittade Festen så ska dagens huvudnummer bli ”The end of publishing”.

Jag inleder uppgiften med att berätta om en uppgift som en kollega till mig gjorde med en klass för ganska många år sedan. En helt fri skrivuppgift. Eleverna fick skriva vilken text de ville, hur de ville. Antagligen skrev de på något tema som  jag glömt, och en pojke (läs ung man) valde att skriva en ”evighetshistoria”.

Ja, jag menar det en ”riktig” evighetshistoria. Du kunde börja läsa texten varsomhelst och den slutade egentligen aldrig, helt fantastiskt. Jag minns att jag stod och rullade texten fram och tillbaka, läste och började läsa om och om igen för att se om den höll måttet eller inte, och den fungerade varje gång.

Hur han gjorde? Jo, han skrev en text och sedan gjorde han en pappersrulle av den, så att den inte hade en början och ett slut, utan det var upp till dig att börja var du ville, och sluta när helst det passade.

The end of Publishing bygger på samma idé, och jag ville att mina elever efter de sett filmen skulle göra en egen, en framtida bild av sig själva, börja mörkt sluta ljust…

De sätter sig och skriver, tillsammans med entusiasm och glädje, kreativiteten, eller arbetslusten finns i gruppen. Jag ser att de ger sig hän till uppgiften och när de är klara så vänder de sig till mig som om jag hade svaret, som jag vet om de har lyckats eller inte. De ställer sig i ett led framför mig som barn i småskolan och väntar på att jag ska läsa och samtycka, de blir lika små, rara och söta som då, fast de snart ska lämna skolan bakom sig. Gulle dem.

Nitton år, och tolv år i skolan har verkligen satt sina spår…

Men texterna säger du, hur blev dem? De blev fantastiska, ja jag menar fantastiska, men de ska redovisas först den 18 maj, men häng på då så får du nog något smakprov.

4 reaktion på “Skolan sätter spår…

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: KristinaAlexanderson

  3. Pingback: KristinaAlexanderson

  4. Pingback: Tweets that mention Kristina Alexandersons blogg » Skolan sätter spår… -- Topsy.com

Kommentarer inaktiverade.