månadsarkiv: april 2010

Ska vi i skolan använda Wikipedia?

Den här veckan har det pågått en relativt livlig debatt i mitt twitterflöde kring Wikipedia som källa, och en av pedagogtwittrarna inledde till och med ett #wikiwar på sin skolan. Det första slaget är avgjort och dessvärre förlorade pedagogen och Wikipedia.

Jag fick via en kommentarKolla Källan idélåda ett tips på en artikel på engelskspråkiga Wikipedia som kan användas för att belysa trovärdighetsproblematik som Wikipeda så ofta står anklagad för.

Artikeln Wikipedia biography controversy handlar om en bluffartikel som publicerades anonymt på Wikipedia i maj 2005 och som handlar om den amerikanske journalisten John Seigenthaler, som den artikeln anklagades för att ha ingått i komplotten bakom morden på John F Kennedy och brodern Robert Kennedy.

Bluffen upptäcktes inte förrens efter fyra månader, när Seigenthaler själv skrev om artikeln. Hela historien väckte en debatt om trovärdigheten kring sajter som bygger på användare-drivet-innehåll, likt Wikipedia. Diskussionen kom att handla om i fall tidningar, journalister kan använda material från encyklopedin, eller inte. Som en direkt följd av den diskussion som fördes efter denna bluff så gjorde den engelskspråkiga Wikipedia följande förändringar:

Wikipedia co-founder Jimmy Wales stated that the encyclopedia had barred unregistered users from creating new articles

Icke inloggade användare kan inte skapa nya artiklar i Wikipedia som en direkt följd av detta case.

I skolan för vi också en diskussion kring om det går att lita på Wikipedia eller inte, om vi ska låta våra elever använda encyklopedin eller inte. Lärare värderar Wikipedia utifrån hur väl artiklarna är skrivna, bra eller dåligt? Och undrar ständigt varför elever inte använder NE istället? NE är granskad, säker, välskriven och sakkunniga auktoriteter eller experter har skrivit artiklarna.

Jag tycker att vi i skolan ska vända på steken och tänka: Wikipedia! Cooolt, vilken grej, vilket demokratiprojekt som säger att kunskapen tillhör alla och naturligtvis ska alla kunna vara med och delta. Låt oss öppna dörrarna och släppa in Wikipedia i skolan.

Källan är lättillgänglig, gratis och uppdaterad. Visst ska vi förhålla sig nyktert granskande, men det är trots allt bara människor som skrivit artiklarna och felaktigtheter krypa kryper in var som helst. Dessutom ska vi lära eleverna samma sak.

Ett litet smakprov av samtal i sociala medier

I förberedelserna inför Sociamediapedia i Borås den 11 maj, har jag gått igenom de tweets som jag sparat som favoriter på twitter och ramlade över följande samtal med Emelie, en av mina elever.

Samtalet handlar om hennes modéblogg som jag undrade över, för jag vill använda bloggen som ett exempel i ett föredrag som jag ska. Du ska tweetsen nerifrån och upp, för att få dem i kronologisk ordning.

För att förstå sammanhanget ska ni veta att jag undrar över ett inlägg med många lättklädda bilder, och samtalet kommer att handla om naket och internet och avslutas med att Emeile menar att barn borde hållas borta från en så oskyddad plats som internet.

Vad säger detta om sociala medier, om mig, om mina elever? Om internet? Jag vet inte, men samtalet har jag sparat, för att det säger mig något och väcker tankar som: låt oss skydda i verkligheten istället för från, låt oss prata, fråga om det vi undrar, var öppna med när olika synsätt krockar, och prata om det.

Sociala medier ger mig möjligheter, synliggör saker och det här var bara ett smakprov…

Vad betyder sociala medier för dig? #sociamediapedia

Jag blev inbjuden av Mathias Klang som sa:

”Du kan väl komma till Borås den 11 maj, och prata i 180 sekunder om vad sociala medier betyder för dig?”

Jag bestämde min för att ta med mig Linda, @copylinda, och tillsammans ska vi prata om vad sociala medier betyder för oss…

Du kanske undrar vad jag och @Copylinda ska prata om under våra 360 sekunder? Det korta svaret är sociala medier, men mer får du veta om du kommer till Borås den 11 maj och vara med på SociaMediaPedia. Anmäl dig här.

Kom du också! Berätta och delta i samtalet kring sociala mediers betydelse för dig.

Låt oss prata om livet, som är sjukt farligt

Läser Elza Dunkels krönika Inte sociala mediers fel i Computer Sweden som sista ordet om Bjästa, och säger som min vän och kollega Hanna som i en tweet sammanfattade sin uppfattning

”Hon är rätt klog ändå, denna Dunkels”

Elza Dunkels gör som hon så ofta gör, kort och kärnfullt slår hon huvudet rätt på spiken, när hon i sin krönika undrar hur det kom sig att internet och unga kom att stå i fokus i debatten kring det som skedde i Bjästa. När Dunkelz formulerar var debatten borde handla om gör hon det så här:

Det är de maktstrukturer som gör att vi sviker barn för att skydda vuxna och som gör att vi sviker flickor för att skydda pojkar.

Vi orkar inte se hur det ligger till och tar den enkla vägen. Det är mycket lättare att svika ett barn eftersom de flesta barn inte säger ifrån och om man sviker dem tillräckligt ofta blir de helt tysta.

Det är mycket lättare att svika en flicka eftersom hon är van vid det och man slipper se pojkarnas anklagande och besvikna miner.

Det är lättare att hitta en syndabock än att gå till oss själva och tänka på att vi är kuggar i ett stort, sjukt maskineri:

Att utan vårt medlöperi skulle maktstrukturerna förtvina. Att just jag spelar roll, just jag sviker varje dag.

Sedan avslutar hon så klokt, genom att visa vad vi borde prata om:

Vi kan diskutera hur unga förhåller sig till information på nätet, fast det inte på något sätt är de unga som har varit värst här.

Dessutom spelar det väl mindre roll hur de unga agerat när vuxenvärlden så uppenbart har struntat i sitt ansvar?

Det här handlar inte om internet. Det handlar om livet. Livet är sjukt farligt. Det finns jätteknäppa människor och till slut dör man. På riktigt. Det är något vi måste prata om.

Livet är också fruktansvärt orättvist och premierar den som är vuxen, man, vit och rik. Det är också något vi måste prata om.

Ja! Ja, låt oss prata om livet, strukturerna och orättvisorna. Låt oss se på vad som sätter igång dessa mekanismer, och inte leta efter enkla förklaringar eller syndabockar som ungas vanor på internet.

Låt oss diskutera det som är sjuk farligt att prata om…

”En roadshow”, eller ”en eldsjälarnas cirkus”

Christina Stillie, som driver Punct, är lika intensiv som klok och när hon kontaktade mig och sa jag har en idé som jag skulle vilja pröva på dig.

Min tanke är att skapa en dag för lärare full konkreta ge tips om hur man kan arbeta med ikt i skolan. De ska gå därifrån och känna, är det inte måndag snart så att jag kan komma igång. Nu, på en gång. Jag vill att det ska vara på en klassrumsnivå och jag vill att du är med.

Jag satt där och tänkte äntligen! Inte bara teorier och tankar om såhär skulle ni kunna göra eller en rapport säger det här eller det här, utan ett riktigt möte mellan kollegor, kring hur vi kan arbeta med ”ikt” i klassrummet.

Christina fortsatte, och

Jag vill att det ska vara en dag med ett startfält med ”riktiga eldsjälar” som kan visa och ge konkreta tips, som visar att ikt inte är svårt, att det inte är teknik, utan att det är pedagogik. Kan du hjälpa mig med det?

Naturligtvis sa jag ja, och Christina satte sin idé i rullning och idag blev det på riktigt… till hösten ska jag, Marie Linder, Josef Sahlin, Peter Ellwe, Sandra Wissting och Mats Larsnäs ut på en roadshow: KLICKA HÄR.

Vi ses väl… det kommer att bli en eldsjälarnas cirkus, som du inte får missa.

Skydda barnen i verkligheten

Igår var jag på ett frukostseminarium på Skolverket som bjudit in Anne Marie Körling för att prata om sociala medier och skolan.

Railbus by Isar21 CC(by, nc, nd)

Vi vill skydda våra barn, elever från allt ont, och många gånger tror vi att vi gör det genom att skydda dem från verkligheten:

  • genom förbud,
  • genom begränsingar,
  • genom att se faror i varje ny grej, i Facebook, i iphonen, i det nya.

”Minns ni rälsbussarna?

Minns ni att det fanns en skylt vid fönstren som varnade för att läsa på rälsbussarna, eftersom man kunde drabbats av skakögon.
Tänk er skakögon! SKAKÖGON

Det har alltid varit så säger Anne-Marie, allt nytt, okänt är farligt. Rälsbussarna som kunde ge skakögon, internet leder till…

Anne Marie säger sedan: Vi ägnar så mycket tid åt att skydda våra barn från verkligheten, men jag vill  skydda dem i verkligheten. Det gäller att möta dem där de är, och hjälpa dem att klara sig i verkligheten. Faror finns överallt, men vi måste lära våra barn och ungdomar att hantera dem, även om de som finns på nätet.

Så låt oss gör det, låt oss skydda barnen i verkligheten, och inte från den!

Internet, länkskafferiet och Alma tre vänner

Jag minns en tid då Internet var ”nytt” eller om det var jag som var utexaminerad som lärare. Troligen var det jag som var ”ny”.  Jag minns det som slutet av 90-talet, undrar om det kan stämma.

Jag jobbade i skolan då som nu, och internet var något ganska diffust, eller så är det mitt minne som spelar mig ett spratt. Jag vet i vilket fall som helst att i vår skola var det min bibliotekarie som berättade och visade oss lärare hur vi skulle söka efter information på internet. Allt på internet var stort och okontrollerat. Eller så var det hela min skolsituation som var stor och okontrollerad. Men vår bibliotekarie gav mig råd, stöd och visade en tjänst som Skolverket hade skapat som hette ”Länkskafferiet”.

Jag vet att genom Länkskafferiet hittade jag Projekt Runeberg, massor med bra länkar till statlig förvaltning, helt enkelt bra skolmaterial. På den tiden fanns inte google. Det var innan vi pratade om att googla fram information.

Min lärarbana gick på, skolan blev en vardag komplicerad och spännande. Internet blev en del av skollivet. Google kom, vi började googla, och med det föll länkskafferiet i glömska, tills jag blev en del av Kolla Källans referensgrupp (det var i höstas), för plötsligt stod Länkskafferiet där framför mig livs levande, som en vän som jag glömt fanns.

För mig är Länkskafferiet mest förknippad Projekt Runeberg men idag med Alma Taawo, som jag girigt följer på twitter, för genom henne får jag tips om länkar, som är aktuella och ständigt uppdaterade.  Hennes tweets är fulla med en passion för att hjälpa, ge tips och skapa förutsättningar för oss som arbetar i skolan att lyckas. Hon tipsar om Europadagen, om världsbokdagen, ger oss små historier om hur vi skulle kunna använda länkarna som i tweeten:

”Känn våren – jaga vårtecken: http://ow.ly/1x6RW

Jag undrar: Vem kan låta bli att klicka på den länken?

Men via twitter har Länkskafferiet (läs Alma)  blivit så mycket mer, än bara en källa till bra material, för hon har blivit en vän, en twitterinna som i mina ögon som är en mästare i sin roll att vara Länkskafferiet. Och nu finns Länkskafferiet även på Facebook, och hjälper mig att hitta material, och minnas att hålla kontakten, så att jag inte glömmer bort min vän, mitt och mina elever stöd.

Länskafferiet (läs Alma) tack! Du är en god och innerlig vän.

Några ord om ”systra me” @korlingsord

Att höra andra berätta om deras erfarenheter av bloggande är alltid så spännande, roligt och givande. I morse fick jag den stora äran att som inbjuden av Alma Taavo får lyssna på Anne-Marie Körling som berättade om sina erfarenheter av att blogga och twittra.

Jag sitter storögd och lyssnar på ”Systra me”. Jag hör henne säga:

”Jag vill alltid prata pedagogik och innan jag börja blogga kunde jag hugga tag i en kollega vid kopiatorn, i fikarummet bara för att få prata pedagogik. Jag var outtröttlig.”

Anne-Marie beskriver sig själv som aningslös inför mötet med bloggeriet, och som om bloggandet började i ett sökande efter något: ”Ensam lärare söker…”

”Jag började försiktigt, med orden ’Hej, här är jag, och valde att blogga i mitt eget namn, hur aningslöst är inte det’.”

Vad sökte hon? Vad fann hon? Ett möte, en dialog ett samtal med gelikar, med kollegor som samlas kring hennes tankar om pedagogik, skola, barnen och lärarskapet. Anne-Marie berättar att hon drivs av en önskan om att få säga att lärare är bra, vi är faktiskt bra människor, och det ville hon förmedla med bloggen som hennes verktyg. Genom bloggen kan hon gå i dialog med debattartiklar i DN, SvD och ge sin synvinkel och allt som behövs är en länk.

I allt hon säger där vid frukosten känner jag igen mig i, och tänker:

Lyckan är min, för hon som står där och pratar om pedagogik, Vygotsky och ”ungar” med innerlig värme i rösten är min ”systra” och vän.

Wikipedia en bra start för källkritik

Idag har jag åter bloggat på Kolla Källans idélåda, vill gärna ge inlägget Använd Wikipedia som utgångspunkt för källkritiskt arbete en liten puff med ett citat, om varför Wikipedia blev utgångspunkt:

Jag upptäckte av en händelse att mina elever tyckte att eftersom materialet på Wikipedia är fritt och gratis samt tillgänglig på nätet, behövde de inte ange källan. De citerade eller refererade från artiklar från Wikipedia, utan att ange källan. Jag upplevde det som rent plagiat. Så frågan som jag kom att ställa till mig själv var: Vilka kunskaper behöver mina elever för att förhålla sig medvetet till Wikipedia? Hur kan jag få eleverna att ange Wikipedia som en källa i skolarbetet samt resonera kring dess trovärdighet?

Läs mer om hur vi arbetar med Wikipedia och vilka utgångspunkter vi har…

Använd Wikipedia som utgångspunkt för källkritiskt arbete

Jag har varit inne på Wikipedia i ett tidigare inlägg, och kommer tillbaka till källan idag eftersom det är en resurs som våra elever använder hela tiden. Men frågan är hur? Och hur kan ett arbete med Wikipedia få eleverna att bli mer medvetna om källans förtjänster och brister.

hands wikipedia aussiegall by nojhan CC (by, nc)

hands wikipedia aussiegall by nojhan CC (by, nc)

Wikipedia är, som vi alla vet, ett fritt och oberoende projekt vars mål är att skapa ett uppslagsverk. Tanken med projektet är att alla kan bidra med innehåll, redigera och skapa artiklar. Ett arbete med Wikipedia handlar inte bara om att lära eleverna bedöma om det som står i artiklarna är trovärdigt eller inte? Jag vill också att mina elever ska lära sig ange källan och gärna korrekt.

En lämplig utgångspunkt

Wikipedia är en lämplig utgångspunkt för ett källkritiskt arbete i skolan eller för ett arbete kring hur elever hanterar källor i sitt skolarbete. Min startpunkt för ett mer medvetet arbete med Wikipedia började just i ett samtal om: Hur förhåller sig elever till internetkällor? Eller till artiklar i Wikipedia?

Jag upptäckte av en händelse att mina elever tyckte att eftersom materialet på Wikipedia är fritt och gratis samt tillgänglig på nätet, behövde de inte ange källan. De citerade eller refererade från artiklar från Wikipedia, utan att ange källan. Jag upplevde det som rent plagiat. Så frågan som jag kom att ställa till mig själv var: Vilka kunskaper behöver mina elever för att förhålla sig medvetet till Wikipedia? Hur kan jag få eleverna att ange Wikipedia som en källa i skolarbetet samt resonera kring dess trovärdighet?

Vi måste lära oss mer om resursen

Mitt svar blev att vi måste använda Wikipedia i skolarbetet, och jag måste lära mig och mina elever mer om resursen.

De frågor som jag kom att ställa till mina elever blev:

  • Är delar eller hela texten skriven av dig eller Wikipedia?
  • Om din text kommer från Wikipedia, hur anger du det?
  • Hur kan du avgöra om artikeln i Wikipedia, som du använder, är trovärdig eller inte?

Ofta blev svaret på den första frågan att materialet delvis kommer ifrån Wikipedia, och ofta hade eleverna valt att bara kopiera artikeln som den var skriven på Wikipedia. I bästa fall hade de angett Wikipedia som källa, men långt ifrån alltid.

Det blev viktigt för mig att få mina elever att förstå att jag inte kan bedöma deras kunskaper i ett ämne utifrån hur bra de kan klistra in text från Wikipedia. Om de tar texten ordagrant från Wikipedia vill jag att de anger det genom att göra citatmarkeringar och använda citationstecken. Till mina elever brukar jag säga:

”Det är inget problem att citera, men jag kan inte bedöma inlämningar som består av bara citat. Du måste också förhålla dig till det material som ni citerar eller refererar. Visa var det är du som talar och var det är Wikipedia som ”talar”.”

Hur refererar du till Wikipedia som källa?

Hur anger man en artikel från Wikipedia i sin källförteckning? Räcker det med att skriva http://wikipedia.se? Eller vad krävs för att det ska vara en fungerande källhänvisning? Jag säger till mina elever att de ska ange hela webbadressen till artikeln och datum.

Jag visar också mina elever hur de kan göra en permanent länk till just den artikel som de har använt [se  menyn: verktygslådan, på Wikipedia].

Några enkla tumregler

Sedan till det som är så svårt, nämligen att försöka avgöra om du kan lita på den källa som du har framför dig eller inte.

Jag och mina elever arbetade fram några enkla tumregler, som de fick i uppgift att titta efter när de använder Wikipedia:

  • Finns en text om att artikeln bara är påbörjad, då bör du leta efter en annan källa också
  • Kolla vart artikelns externa länkar leder! Fungerar länkarna eller inte? Tycks de vara trovärdiga eller inte? Det är dessutom ett bra sätt att hitta mer material
  • Hittar du något som du upplever som tokigt eller oklart så titta på diskussionssidan för artikeln. På kontroversiella artiklar pågår ofta en livlig diskussion

I arbetet med att integrera Wikipedia som en ”vanlig” källa blev mina elever också mer medvetna om vad de ska tänka på, och hur de ska förhålla sig till information som de hittar på nätet.