Dagsarkiv: 06 maj 2010

Det är sjukt lätt med WordPress säger @martinfernstrom

Idag har jag varit på Årstaskolan igen, för att delta i en WordPress-workshop. Martin Fernström höll tillsammans med Monica, Micke och Josef i genomgången av publiceringsverktyget WordPress för sina kollegier på Årstaskolan.

Årsta 2010-05-06

Eftermiddagen började med:

-Det finns några regler för idag. Och det är att så länge vi är här så är ni positiva, ni ser möjligheter och testar. Vi har till och med ett utlandsproffs här (också nickade han åt mig)
-Utlandsproffs? inflikar jag undrande.
-Ja, du kommer ju från en annan tunnelbanelinje, eller hur. Och sedan fortsätter han. Idag är vi lösningsinriktade, sedan efter klockan fem får ni tycka vad ni vill. Då kan ni tycka att det är skit, men nu är ni positiva och ser möjligheter.

Reglerna var tydliga klara, och givna av pedagogen. Ingen i klassrummet motsätter sig dem, utan de tar Martin på orden och stämningen i rummet var onekligen positiv. Så när lärarna får uppgiften att fundera kring hur se skulle vilja skapa ett digitalt klassrum är alla med och diskuterar frågan med sin bordsgranne.

Martin lyckas få alla att vara med och det gör han genom att göra det tydligt att han inte är något proffs, han kan inget om kod, men med WordPress som verktyg blir det ”Sjuk lätt”, att bli publicist på nätet. Och sedan visar han sina kollegor hur lätt det är genom steg för steg visa hur de loggar in, skriver ett inlägg och publicerar.

Martin visar allt stegvis och väldigt pedagogiskt. Han talar om vad kollegorna ska skriva i rubrikraden, vad de ska skriva i inlägget. Samtidigt som Micke hjälper honom genom att visa på skärmen framme vid tavlan. Sedan säger Martin: Nu tycker ni på publicera! Visar på skärmen, och hans elever (kollegor) gör precis som han säger.

Sedan sammanfattar Martin: ”Ja nu har ni publicerat er på nätet.”

I klassrummet stiger ett lättberusat mummel från kollegiet. De har publicerat något på internet, för första gången. Några fnittrar lite nervöst och generat och berättar för kollegan bredvid ”Och jag som skrev …” Stämningen är lite spänd och uppsluppen, lite nervös, men samtidigt fylld med förväntan.

WordPress gör det sjukt lätt och jag fick vara där, se, höra känna hur luften var fylld med förväntan. Årstaskolan är verkligen en skolan i tiden.

Tack alla ni på Årstaskolan för att ni bjöd in mig.

Källkritik och sanningen, hur blir vi mer medvetna?

Jag skrev i mina egna ögon ett bra inlägg om källkritik och ett Youtube-klipp på Stjärnkikarna den 10 september 2009. Ett inlägg som jag faktiskt skulle vilja puffa för ännu en gång. Jag brukar glömma det mellan gångerna, men igår påminde Hanna mig om det igen med en tweet

”Hittade ditt inlägg om Youtubefilm Slip and Slide! -Tänker sno!”

Sno på du svarade jag, men insåg att jag inte visste vad det var för inlägg hon menade, bad om att få en hint och fick en länk till inlägget på Stjärnkikarna.

Inlägget Källkritik och nätet handlar om ett klipp på Youtube, som vid en närmare granskning är en del av en marknadsföringskampanj för Microsoft, och sedan ställer jag frågan om själva klippet är fejk eller inte.

Idag skulle jag vilja säga att det kanske inte är den centrala frågan, utan frågan borde handla om hur vi blir medvetna om att det vi ser är ett reklamjippo, alltså också har ett annat syfte än att bara underhålla, vara en gimmick. Idag skulle jag hellre vilja föra ett samtal kring marknadsföring och hur vi blir mer medvetna som mediekonsumenter i stort.

Kolla på klippet och kom med infallsvinklar vet, ja! Har du idéer på hur man gör, dela med dig…

Ett besök med mersmak på Årstaskolan

Idag har jag varit på Årstaskolan och träffat ett helt kollegie som fått en första duvning i att blogga av Martin Fernström, Josef Sahlin och Micke Kring. Eftermiddagen inleddes med att Josef, Monica och Martin visade sina bloggar och berättade kort hur de använder bloggen i sin undervisning.

Martin visade sin sexas otroligt fina bokblogg, Arstabokblogg, i vilken eleverna skriver om sina läsläxor. De får fem veckor för att läsa en bok, och sedan skriva om den på bloggen. Jag har blivit inbjuden att få gästblogga hos dem, och jag funderar ännu på vad mitt inlägg ska handla om.

Sedan var det Josef som visade sin klassblogg Tegelbobarn, som är en fantastisk dokumentation över vad 1b gör i skolan. Jag har skrivit mer om hur Josef arbetar på Stjärnkikarna i inlägget Skoldagen börjar med bloggen. Tänk vilken portfölj och vilket dokument som Josef tillsammans med sina elever skapar, och det sker öppet så att föräldrar och vi andra lätt kan följa med i deras skolvardag. @Copylinda har skrivit om hur barnen i 1b upplever att blogga på Internetdagarna i inlägget De bloggande sjuåringarna på Årstaskolan.

Monicas blogg var den som fascinerade mig mest. Monicasstjärnor, en blogg som Monica har tillsammans med sin sjua.En blogg som välkomnar besökaren med orden:

Här kan du göra dina SO-läxor och visa världen vilken smart tänkare du är

Den fungerar som en portfölj för elevernas läxor. Eleverna får genom bloggen en läxa varje vecka som de sedan redovisar genom att svara på inlägget (kolla inlägget om Jordbävningar med 70 kommentarer). Monica var tydlig med att hon väntat på att hitta rätt område för att komma till skott och för att använda bloggen. Men hon var väldigt övertygande i sin presentation och sa:

  • Bloggen gör det så mycket enklare vid läxinlämning, jag har allt på samma plats.
  • Eleverna får kommentarer om de lämnar in i tid och jag ger inga kommentarer om de inte lämnar i tid.

Sedan visade hon en kommentar från en elev och sa: Mina elever har sagt till mig att jag ska säga till honom att han inte får skriva först, för då får de prestationsångest, för han skriver så bra. Tänk, sa hon, de blir sporrade av varandra och ser varandras olika lösningar, och det gör att fler utvecklas. Det är helt otroligt. Bloggen är verkligen ett verktyg för mig och för min SO-undervisning avlutade Monica sin presentation.

Läs också Josefs inlägg om att arbeta med bloggen tillsammans med sina elever i inlägget Mina elever blir aldrig färdiga och det gör mig stolt.

I mitt nästa inlägg om Årstaskolan ska jag berätta om hur pirret spred sig när lärarna insåg att de just publicerat sitt första inlägg på nätet.