Dagsarkiv: 11 maj 2010

Farmor Gun värmde våra hjärtan #msmboras

Farmor Gun och Linda i Borås

Mötesplats Sociala Medier i Borås fanns det en person som stod ut mer än alla andra och det var Farmor Gun, som berättade om Borat filmen som hon sett tillsammans med en god vän, men då hon inte förstod vad som var roligt så lånade hon en bok om humor och lärde sig att Borat handlar om satir.

Farmor Gun imponerade, tänk vilket språkrör för sociala medier, så engagerad och vilken otrolig eldsjäl en sådan borde varje politiskt parti ha. Hon pratade så öppenhjärtigt och ärligt om sin resa från att inte vara online till att bli aktiv i Piratpartiet. Hon värmde verkligen mitt <3 och Lindas hjärta och vi fick avsluta kvällen i hennes sällskap och prata politik.

Sedan vill jag kasta ut några av Gun Svenssons ”one-liners”

”Om man tror människor om gott då får man det tillbaka”

eller

”På nätet vill jag ses som medborgare inte som kund!”

eller

I en demokrati måste informationen vara fri!

Två dagar med sociala medier i Borås #smp10 #msmboras

Igår var jag och Linda på en otrolig dag anordnad av Borås stad om politik och sociala medier. Vi fick tillsammans med 50 politiker från Borås möjlighet att lyssna på:

  • Jan Nolin, professor vid Institutionen för Biblioteks- och Informationsvetenskap vid Högskolan i Borås
  • Om sociala medier och maktförskjutning, Oscar Swartz granskare, privat- spanare och medborgarjournalist.
  • Wikipedia – ett socialt medium? Lennart Guldbrandsson, ordförande för Wikimedia Sverige
  • Nyheter och sociala medier, Hans Kullin, PR-konsult och rådgivare inom digital kommunikation
  • Sociala media som samhällsförändring, Mathias Klang forskare.
  • Politiker och bloggande, Stig-Björn Ljunggren, konsult, författare och samhällsdebattör.
  • Att blogga för lärande – enskilt och i grupp, Gun Svensson, vinnare av Stora Bloggpriset i kategori och politik och samhälle. Hemsida
  • Sociala medier – utmaning och möjlighet för politiker, Brit Stakston medie- strateg på JMW kommunikation specialiserad på sociala medier och författare till boken Politik 2.0.

Vi fick många intressant perspektiv och insikter jag har som mål att sammanfatta mina iaktagelser och tankar i några blogginlägg de kommande dagarna. (Vi får se vad det blir …)

Idag har vi varit på Sociamediapedia som handlade om att möta andra och göra ett avstamp för forskning inom social medier. Otroligt spännande och givande. På det hela taget har det varit två otroligt intensiva dagar som behöver mycket tid för att jag ska hinna reflektera över dem …


Pecha Kucha i Borås #smp10

Jag och Linda Sandberg mer bekant som @copylinda har idag varit i Borås och pratat om twitter och vad det betyder för oss. Vi deltog i Sociamediapedia, och var inbjudna av Mathias Klang.

Jag och Linda blev introducerade med följande ord:

”sedan finns det alltid en som ska bryta mot reglerna och idag är det en lärare och redaktören för internetdagarna, som ska hålla sin presentation tillsammans.”

Vi bröt mot de regler, som fanns för presentationerna, nämligen att alla skulle vara på tre minuter och sedan 20 sekunder per slide. Jag och Linda höll vår presentation tillsammans, och fick alltså ihop sex minuter och 18 slides. För er som inte var där kan titta på vår presentation här, vill ni se vad vi sa så står det i anteckningsfältet.

Den bild som jag gillar mest ligger under hashtaggen #dataförbud. Pecha Kucha är en presentationsform som gav mersmak helt styrd av regler och teknik, 20 sekunder sedan byts det obönhörligt till nästa slide. En utmaning så nästa vecka på TeachMeet ska jag prata om Pecha Kucha och Twitter i skolan 🙂

En parafras eller ett plagiat?

Återigen tisdag och dagen tema på Kolla Källans idélåda är plagiat och frågan om en parafras är ett plagiat eller inte. Min utgångspunkt är romanen 60 Years Later: Coming through the Rye av Fredrik Colting, som är en fri fortsättning på J D Salingers klassiska roman Catcher in the Rye. En liten puff för inlägget:

När Colting ville ge ut romanen i USA, stämde J D Salinger honom för upphovsrättsligt intrång och hindrade på så sätt att romanen gavs ut i USA. Jag ställde frågan till mina elever om de tyckte det var rätt eller inte? Ska en författare ha ensamrätt till sitt verk eller inte? Eller har andra rätt att dikta vidare, skapa nya verk utifrån det ursprungliga?

Resten får du läsa på i inlägget Prata plagiat! Parafrasen visar på dilemmat…

Prata plagiat! Parafrasen visar på dilemmat…

I svenskundervisningen arbetar jag ofta med att låta eleverna skriva parafraser på olika texter eller texttyper. Det kan vara att de får skriva ett futuristisk manifest fast i modern anda, till att vi gör filmer av klassiska noveller som Ett halvt ark papper. Jag har i samband med dessa uppgifter aldrig reflekterat över att elevernas skrivande skulle kunna ses som ett plagiat.

(im)possible by moberg CC (by, nc)

impossible by moberg CC(by, nc)

Jag har sett det som ett tydligt och bra alternativ för att öva olika stilar och olika texttyper, och sett fördelarna med att använda autentiska texter som utgångspunkt. Jag har dock förstått ju mer jag fördjupat mig i diskussionen kring plagiat att det inte alls är självklart eller så enkelt.

Samtala om gränsen mellan plagiat och eget skapande

I det här inlägget skulle jag vilja tipsa om en utgångspunkt för ett samtal kring plagiat och gränsdragning mellan elevers skapande, andras texter och plagiat.

Min utgångspunkt är romanen 60 Years Later: Coming through the Rye av Fredrik Colting, som ett exempel på svårigheter som kan uppstå när ”klassisk” litteratur ger upphov till ny litteratur. 60 Years Later: Coming through the Rye är en fri fortsättning på J D Salingers roman Catcher in the Rye. Enligt Johan Svedjedals artikel Ingen rädder för nöden i DN den 24 november så är romanen:

”/…/en uppföljare till J D Salingers ”The Catcher in the Rye”, berättad enligt fiktionen att Salinger har bestämt sig för att återuppväcka Holden Caulfield, fast som några decennier äldre (och i Coltings roman kallad Mr C). Och i stället för att rymma från en skola smiter huvudpersonen här från ett vårdhem.

Också Colting låter sin huvudperson vandra runt i New York, reflekterande över tillvaron. Mr C funderar över sitt äktenskap och sitt åldrande, sina urinvägsbesvär och sina vänner. Han räddar sin syster Phoebe från ett vårdhem, men till sist hamnar de på ett nytt tillsammans. Under tiden har en tvekamp utspelat sig mellan Salinger och Mr C – författaren har nämligen beslutat sig för att ta död på sin romangestalt, som har blivit en börda och en plåga.”

När Colting ville ge ut romanen i USA, stämde J D Salinger honom för upphovsrättsligt intrång och hindrade på så sätt att romanen gavs ut i USA. Jag ställde frågan till mina elever om de tyckte det var rätt eller inte? Ska en författare ha ensamrätt till sitt verk eller inte? Eller har andra rätt att dikta vidare, skapa nya verk utifrån det ursprungliga?

Har en författare ensamrätt till sitt verk?

När mina elever hörde att Colting mest tagit över ”färdiga romangestalter och diktat vidare om dem”, så blev de frågande.  Varför gör han så? Är det för att låna lite av Salingers storhet? Utnyttja hans kändisskap eller för att han inte klarar av att skapa några egna originella karaktärer?

Jag ställde motfrågan: Sker inte allt skapande i ett möte med andras skapande? De kunskaper, erfarenheter och verk som vi har tagit del av? Jag frågade också om skapande inte bara är att vi utvecklar någon annans idé eller tanke? Och tog jag upp Svedjedals exempel från artikeln Ingen rädder för nöden i DN med Sherlock Holmes och Fan fiction

”Så har skett många gånger genom tiderna. Mest utsatt för denna typ av verksamhet har förmodligen Sherlock Holmes varit, och på internet finns numera mängder av ”fan fiction” där älskare av böcker, tv-serier och filmer diktar vidare på personernas tänkta liv -kärleksfullt, nyfiket, parodierande, pornografiskt.”

Jag frågade mina elever om det tyckte att en romanförfattare kan ha ensamrätt till sina romankaraktärer?

Reflekterade kring plagiat, eget skrivande och skolarbete

Sedan gick vi tillsammans vidare och eleverna fick enskilt reflektera kring plagiat och sitt eget skrivande, och sitt skolarbete. Frågor som de fick reflektera kring var:

  • Vad innebär plagiat?
  • Är det plagiat att skriva vidare på ett annat verk?
  • Är ett plagiat att skriva ett alternativt slut?
  • Är det plagiat att ta en romankaraktär och placera honom eller henne i ett nytt sammanhang?
  • Är det plagiat att stjäla en annans idé?
  • Har du plagierat någon?
  • När får man plagiera? Och när får man inte?
  • Hur ska elever göra för att inte anklagas för plagiat?

Frågan som 60 years later: Coming through the Rye ytterst handlar om är ifall författaren har ensamrätt över sitt verk eller inte? Naturligtvis kom vi också in på att vi använder parafrasen för att utveckla deras skrivande, och om det ska anses som plagiat eller inte.

Vi avslutade hela samtalet med att prata om vikten av att vara tydlig i att skilja på min text och andras. Att man bör vara tydlig med att skilja på citat, referat och att man alltid bör ära den som äras bör.

Samtal om plagiat är alltid svåra att ha, men de är väldigt viktiga då vi står inför en verklighet där att våra elever har tillgång till mer eller mindre välskrivna texter, bilder, filmer på nätet som de kopierar och klistrar in i sitt eget skolarbete. Det är viktigt för oss att prata kring frågan om plagiat och eget skapande. Vi måste också ta oss en funderare kring hur originella våra elever ska vara i sitt skolarbete?