Dagsarkiv: 12 maj 2010

En fråga till twitterdamerna? Ett svar till… #smp10

”Twitterdamerna” (??) by Anna-Stina CC(by)

När vi hade haft vår presentation på #smp10 så var det paneldebatt och då fick vi en fråga:

Jag har en fråga till twitterdamerna…

Frågan handlade om avsaknade av reflektion på twitter, att på 140 tecken finns inte utrymme för reflektion, för djupsinniga tankar. Men jag undrar jag, som jag sade igår, jag har nog alltid twittrat, fast i huvudet och då har ingen sett det, ingen hört det, ingen mött den tanke jag haft, bara jag. Ingen har haft, fått möjligheten att prövat min tanke mot sin, på twitter möter jag andras tankar små som stora, korta som långa, och andra möter mina prövar dem mot sina…

Idag när jag kom hem hittade jag några små korta anteckningar från när jag lyssnade på radioprogrammet Filosofiska rummet, som för någon vecka sedan handlade om Blaise Pascal som en tidig twittrare. Jag minns att jag lyssnade, skrev ner några rader om Pascals aforismer, och twitter. Pascals aforismer var de tankar som Pascal delade med Gud, och som gavs ut efter hans död, ingen utom eventuellt Gud fick möta hans tankar under Pascals livstid. Hans aforismer  är djupa insiktsfulla iakttagelser om livet, mänskligheten, om att vara. Idag delar vi våra tankar med varandra på twitter, på 140 tecken.

Varför tänkte jag inte på det igår?

Twitter ger utrymme för all sorts kommunikation, precis som alla andra kommunikationsverktyg, med den lilla twisten att du har 140 tecken att formulera dig på.

Begreppet digital inföding -ger skolan en dålig ursäkt #smp10

Igår i Borås på sociamediapedia så kom begreppen digitala infödingar upp och deras förhållningssätt till ”sociala medier” och till ”modern” teknik.

Brit Stakston var tydlig i sin uppmaning ”låt oss idag gemensamt bestämma oss för att sluta använda begreppen digital inföding och digital immigrant”. Jag kan bara instämma. Låt oss använda andra begrepp, andra bilder av ”användare/icke användare av sociala medier” än den av olika stammar, olika folkgupper. Stakston har i modell en annan terminologi med digitalt vana/ovana och skiljer på digitala och analoga värderingar, se mitt inlägg om #stakston.

Mathias Klang kommer fram till samma slutsats: att begreppet är fel, fel, fel, och ett fortsatt användande av begreppet är mer skadligt än det gör nytta, och kanske i synnerhet i skolan.

I skolan finns en inbyggd rädsla för att förlora kontrollen och internet är stort, okontrollerat och okänd ”mark” för många lärare. Om man i diskussioner kring ungas internetanvändande pratar om dem som ”digitala infödingar” (natives) då blir bilden att de unga tillhör en annan stam, har andra färdigheter och redan har kunskaper om den digitala tekniken. Men sen när föds vi med alla kunskaper? Alla färdigheter, de utvecklas väl successivt, eller?

Men begreppet infödingar gör också att vi som inte är ”infödingar” (natives) tittar på de ”unga” som något främmande, annorlunda (inte som vi) i värsta fall ser vi på dem som någon som vi inte förstår, inte tillhör, fast de bara är ”människor” med samma behov som alla andra generationer har haft om att bli älskade, sedda och bekräftade.

Jag undrar dessutom ständigt i vilket annat sammanhang får vi använda ordet ”infödingar”? Vad säger det om synsättet unga? På ”the natives”? På infödingarna?

Den bild som ofta förmedlas med begreppet digitala infödingar är att de ”kan” allt om internet, alla digitala verktyg, hur allt på internet fungerar. De behärskar mediet har kunskaper om mediet. Och när dessa föreställningar följer med begreppet då medför det bara att det ger oss vuxna i skolan en ursäkt för att vi inte lär oss, för att vi inte integrerar de digitala verktygen i vår vardag, i skolans vardag. Vi använder det som en ursäkt för att inte lära oss, inte använda digitala verktyg i skolvardagen. Och ursäkten är att de unga tillhör en stam som redan kan allt, de är infödda! Begreppet leder alltså i värsta fall fel och skapar eller ger vuxna en enkel ursäkt till att inte ta ansvar för den delen av ungas liv som levs online, och en ursäkt att inte integrerar den digitala vardagen i skolvardagen.

Så låt oss anta Brit Stakstons uppmaning och från och med idag sluta använda begreppet idag, för det leder bara ”fel, fel, fel”