Hur kan skolan bli prestigelös och ödmjuk i sin inställning?

Jag läser Mats Lindholms inlägg skola 2.0: Pedagoger måste måste misslyckas instämmer det handlar om att våga, vara ödmjuk, och prestigelös inför de nya kommunikationstjänster som finns. Vi i skolan måste våga göra fel, lära av misstagen och gå vidare. Men frågan som Mats ställer om hur vi skapar en sån kultur i skolan är mycket spännande och intressant.

Det får mig att tänka på ett av Anne-Marie Körlings senaste inlägg som  handlade om just skolutveckling, och vad som gör att skolan har så svårt att utvecklas, vara tillåtande och generös. Hon inleder med att skriva om en ung lärare som håller på att förgås av den negativa stämningen som finns på skolan. Det gnälls och mötena på skolan är inte konstruktiva.

Varför gnäller alla på bristen av tid, om att de inte hinner, om att ungarna är jobbiga?

Att ändra en skola är inget man gör över en natt, om jag nu ska komma med en dystopi. Men det är som Anne Marie skriver mycket av skolans problem ligger i skolan, i vårt gnäll, i vårt sätt att se oss som missförstådda, misstolkade, ständigt jagande, ständigt misskrediterade. Vi i skolan måste hjälpa oss själva, ändra inställning och våga tro på oss själva och vårt kunnande.

Vi i skolan måste våga ta bladet från munnen och berätta vad vi kan och vad vi gör. Vi i skolan måste bli mer transparenta, vi kan inte gömma oss bakom stängda dörrar. Det är vi som befinner oss i skolan som kan ändra synsättet på skolan, lärandet, lärarskapet och utbildningen. Vi i skolan måste våga tro att vi kan och att vi ska.

Vi måste dessutom förmedla att vi tror på vårt yrke och på vår kompetens, samt på de unga och deras förmåga och vilja att lära och utvecklas.

6 reaktion på “Hur kan skolan bli prestigelös och ödmjuk i sin inställning?

  1. Pingback: KristinaAlexanderson

  2. Pingback: KristinaAlexanderson

  3. Pingback: Mats Lindholm

  4. Pingback: Christian

  5. Gertie Hammarberg Tersmeden

    Jag håller helt med om att skolan måste bli mer transparant och vi lärare måste få tillbaka vår yrkesstolthet om vi inte redan har den förstås. Självklart ska vi lyfta fram vår kompetens, men också utvärdera det vi misslyckas med. Vi måste ha en tillförsikt inför framtida utmaningar. Däremot tror jag att mycket av det som upplevs som gnäll i själva verket handlar om att försöka ringa in problem som uppenbarligen finns för att kunna hitta lösningar

    Jag har själv i min blogg http://www.lararegertie.blogspot.com reflekterat kring ett positivt förhållningssätt i skolan och att detta går hand i hand med saker som faktiskt är negativa.

    Tack för ordet!

  6. Pingback: Mikael Parknäs

Kommentarer inaktiverade.