Dagsarkiv: 22 maj 2010

En skrivportfölj på nätet, vad ger det?

I torsdags eftermiddag så berättade Cecilia Johansson i Webbstjärnans monter på Framtidens lärande om sitt webbprojekt, Superstarmedia, en skrivblogg för 7b. Cecilia precis som Pernilla berättade med mycket engagemang och lust om sitt webbprojekt, som började som något annat, ett projekt om media, men pga av tidsbrist blev det en skrivportfölj på nätet. Där eleverna publicerade sin texter, i olika genrer och olika texttyper.

Cecilia lät en av eleverna göra designen och sedan lät hon eleverna lägga upp de texter som de redan hade i sin skrivportfölj. Vi kan genom att titta på kategorimolnet på bloggen se vilka som valt att skriva mest, eller dela med sig av flest texter. De har större bokstäver och majoriteten är flickor. Detta reflekterade också Cecilia över och sa, det tycks vara så att flickorna lägger upp fler texter, men alla har deltagit och alla har lagt upp texter som de är stolta.

Jag frågade Cecilia över om hon såg samma skillnad mellan pojkar och flickor som jag observerat att mina flickor gärna skriver fler inlägg, medan pojkarna skriver färre, men längre och mer rakt på. Ofta väldigt genomtänkta och knivskarpa inlägg, som slår huvudet precis på spiken, medan flickorna gör fler inlägg om samma sak, eller flera olika aspekter på en fråga, med flera inlägg…

Cecilia instämde det fanns en skillnad och pojkarna tycktes satsa på att lägga upp ett bra inlägg, och att kommentera. Cecilia berättade om en av eleverna som med liv och lust gått in för att kommentera på alla kamrater. Och kommentarerna är väldigt positiva och fungerar som uppåtpuffar.

Webbportföljen blev bara början på Cecilias webbprojekt för hon har idag också en SO-blogg där eleverna diskuterade sin syn på ungdomsbrottslighet och en otrolig fotoblogg för Helenelundsskolan.

Cecilias engagemang och glädje över tävlingen var otrolig. Hon pratade om tävlingseffekten som hos eleverna skapade en glöd och ett engagemang för skolarbetet, och det är väldigt roligt att höra. Hennes elever arbetade verkligen mot ett gemensamt mål nämligen att vinna, och inget annat. De gick in för att uppnå så många tävlingskriterier som möjligt, som att kommentera (interaktivtet är ett tävlingskriterium i Webbstjärnan), använda bilder som inte var skyddade av upphovsrätten etc.

Både Pernilla och Cecilia imponerade på mig med sin glöd och sitt engagemang för sitt arbete och sina elevers skolarbete, som nu berikar webben.

Och båda är två av mina elever, det gör mig extra stolt! 🙂

Att arbeta med webben i klassrummet

I två dagar har jag varit på konferensen Framtidens lärande, det har varit intensivt, lärorikt och intressant. I vårt monter så har två av lärarna bakom två vinnande webbprojekt i Webbstjärnan haft minipresentationer. Det har varit Cecilia Johansson från Sollentuna vars klass skapat en skrivblogg och Pernilla Segerberg med berghemsbloggarna från Järfälla.

Igår pratade Pernilla om sitt webbprojekt med sex bloggar om Medeltiden som gjort tillsammans med sina elever i årskurs fem. Pernilla berättade att hon började med att fråga elever: Vad tycker ni är roligt på webben? Kan inte ni visa mig? Och eleverna visade Pernilla det de gillar som KP-webben, och berättade vad de ville göra för något med sitt webbprojekt.

Sedan började webbprojektet med ett traditionellt skolarbete om medeltiden, eleverna fick arbeta med att söka fakta. Pernilla berättade det tog längst tid att skriva texterna. Vi har bara tre datorer på 38 elever.

”Tre datorer på 38 elever”

Så Pernilla berättar en del fick börja med att skriva för hand och sedan skriva in sina texter på datorn andra kunde skriva direkt på datorn. Min uppgift, som lärare, var framför allt att hjälpa till med struktur, välja underrubriker. Faktatexterna skrevs och eleverna fick lägga upp dem på fasta sidor.Sedan vill eleverna ha bilder, och då berättar Pernilla:

Kring valet av bilder har vi pratat mycket om och att eleverna inte får ta vilka bilder som helst. Det var nytt för mina elever. De hade inte fattat att någon äger bilderna på internet.

Och jag berättade för mina elever: ni äger era bilder och era texter.

Då sade en av Pernillas elever: Men fröken om vi äger våra texter, då får du ju inte rätta dem.

Pernilla svarade: Nej, det får jag inte, inte utan ert tillstånd.

Eleven tystnade sa sedan: Du kan väl få tillstånd att rätta våra texter…

Pernilla fortsätter: ”att hitta bilder på internet som man får använda är inte alltid lätt, även om vi bara använt lagliga sidor. Vissa bilder ville eleverna använda från läroböcker och då ringde de och fråga förlaget. De fick berätta vad de skulle ha bilderna till och det fick eleverna göra själva, och då fick de lov.”

När de inte hittade bilder någon annanstans så ritade de bilderna själva och vi scannade in dem.

När de var klara med sina faktatexter fick eleverna bilda blogggrupper. I dess blogggrupper fick de som första uppgift att skapa en medeltidskaraktär. De skrev vad de hette, utseende och sedan fick eleverna använda slöjdfrökens medeltidskläder för att fotografera sig för sina karaktärssidor. Till sina karaktärssidor ritade de släktträd, de med kryssade ögon är döda, och trälar är inte med eftersom de inte hade något värde.

Sedan fick barnen också läxor, som att de fick skriva inlägg om likheter mellan medeltid och nutid. De fick skriva om vilket stånd de skulle vilja tillhöra under medeltiden och argumentera för det. Nästan alla valde adel. De fick skriva om vad de skulle göra om pesten kom till din by.

Vi länkade till varandras bloggar kunde gå in och titta på andras bloggar. Arbetet med bloggen väckte mycket känslor. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna klara av att göra en blogg, men det gick med hjälp av Webbstjärnan. När det sedan blev tydligt att vi deltog i en tävling blev det viktigt att kämpa, och när gallringen kom till stånd och vi blev kvar så svetsade det oss samman.

I min klass förekom ett bloggsnack.

Mina elever frågade mig: Fröken tror inte du att vi kommer att vinna? Du litar inte på oss? Tror du inte att vi kan vinna fröken? Pernilla berättar: Nej jag litar inte på mig själv, tror inte att jag kan det här. Och sedan vann vi, och då sa mina elever: Haha, fröken! Du ser fröken, vi vann. Du skulle ha litat på oss.